Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 13 oktober, 2010

Ibland är det bra att stanna till och reflektera. Inte bara gå på, inte bara vara. Titta lite i backspegeln. För i den spegeln ser du ju inte just dig själv utan det som finns bakom. Allting cirkulerar inte kring jaget.


Att reflektera en stund och kika i backspegeln kan vara bra.

                                                                                                                                                            Idag fick jag en nyttig läxa, att skriva en tacksamhetslista. Jag gick ut hårt och bestämde mig för att hitta 100 punkter. Det tog ett par timmar att sammanställa listan och roligaste kommentaren jag fick var kanske INTE den som gick ut på att det tog lång tid att läsa listan 😉 . Men jag får vara tacksam (sic!) för att några tappra själar ändå har läst min lista. Hittills har den fått 22 klick.

Idag fick jag ytterligare ett dödsbud. Och åter igen var det en pappa i Metropolen Byhålan som gått bort. Även denna gång är det begravning när jag är nere på besök, men nu blir det bara att vi skickar en sista hälsning via blommor. Vi orkar inte gå på nån begravning varken mamma eller jag. Jag har i vart fall haft sms-kontakt med N idag och han blev glad och varm för att jag hörde av mig.

Pratade med en synnerligen god vän i eftermiddag och insåg hur lika vi är – och ändå inte. Men att kunna skratta åt sig själv och inte blunda för de egna skavankerna är en likhet.

Jag funderar på att påbörja en årskrönika. En backspegeltitt genom mina ögon. Men just nu känns det som om jag bara påbörjar saker och inte orkar sy ihop dem och avsluta. Det känns som om jag skulle behöva en piska, inte dörrar som slår igen i ansiktet på mig, en efter en. Så jag vet inte hur det blir… Jag vet visst ingenting idag. Känner mig bara trött och lättirriterad och ljudkänslig.

Fick i alla fall garva lite åt Linns kompis som är här i kväll. Trodde först att det var hennes nya pojkvän, men tjejen har baske mig mer whiskyröst än jag. Extra kul blev det när vi skulle hälsa och vi lät som kraxande (fyll)kajor båda två… För övrigt gladde det mig att Linn var nöjd med det lyckade resultatet av de tre viktiga uppgifter hon hade förutsatt sig att klara av idag. Hon växer som människa!

Lillasyster, däremot, lyckades dänga till två klasskamrater idag – oavsiktligt. Hon har lite motorik att jobba på… 😉 Skämt åsido var det inte så farligt som det låter, bara otur! Och ingen kom till stor skada, OBS, OBS!

Anna har varit på kurs idag och verkar nöjd med dagen. Hon hann också fota de vackra omgivningarna kring kursgården. På hennes fotoblogg On the trigger finns ett smakprov!

Mormor skötte ruljansen i Himlen i eftermiddag och när vi kom hem i kväll vid 17.30-tiden var middagen klar – god kycklinggryta med grönsaker och basilika-crème fraiche. Jag tog sen en tur till ICA Solen eftersom bröd och kaffe var slut – livets väsentligheter.

Read Full Post »

På uppdrag av Systerdyster, en mycket klok syster, kommer här nu en tacksamhetslista för dagen och stunden. Ingen ordning eller värdering i tacksamheten, bara en vanlig listjävel om 100 jävla tacksamma företeelser i mitt liv:

  1. Som sagt, vatten i kranen idag.
  2. Jag mår rätt bra trots infektion, brister och sånt.
  3. Jag kan se.
  4. Jag kan gå.
  5. Jag kan höra.
  6. Jag har en älskad vid min sida – OCH jag har fått en familj genom henne inklusive en pappa.
  7. Människor – såväl okända som kända –  är så snälla mot mig och skickar bokpaket och vykort.
  8. Många skriver så vänliga och rosande kommentarer här på bloggen.
  9. Min blogg är min räddning!
  10. Min mamma bryr sig om mig.
  11. Jag fick en jacka av Anna häromdan. En jacka som har hängt i hennes garderob ett tag och som var så gott som ny. Den räcker ända till dunjackan!
  12. Min bil startar varje dag.
  13. Jag slipper göra en stor service på bilen i år, vilket gör det lindrigare ekonomiskt.
  14. Jag hade pengar att unna mig lite naturgodis idag.
    Exotic snacks!          
  15. Jag har vänner som bryr sig.
  16. Jag fryser inte.
  17. Jag svälter inte.
  18. Jag har en älskad pappa i mitt minne.
  19. Jag kan känna.
  20. Jag har ännu en tid kvar på min prenumeration på lokalblaskan.
  21. NÅGRA grannar hälsar fortfarande på mig.
  22. Jag har en fin TV.
  23. Jag har en tejpad mobil, men den fungerar.
  24. Jag kan läsa.
  25. Jag har sköna tofflor att gå i inomhus.
  26. Idag har jag en vän att ringa till.
  27. Jag fick en skön promenad idag.
  28. Jag har fortfarande tak över huvudet.
  29. Jag har fortfarande pengar på banken.
  30. Jag kom ihåg att gratta en vän på namnsdagen idag.
  31. Idag har jag ingen värk.
  32. Det är tyst och skönt i huset.
  33. Mamma sa att jag får post från henne.
  34. Jag har inte skoskav.
  35. Min trasiga känga är lagad inför vintern.
  36. Jag har en hög med spännande böcker som jag inte har läst än.
  37. Vi hittade bra presenter till vårt födelsedagsbarn.
  38. Jag ser ett vackert träd utanför mitt fönster.
  39. Jag är fri att gå ut när jag vill.
  40. Jag har ingen chef.
  41. Jag fick en rabattkupong från ICA på 25 kronor idag.
  42. Jag kan använda skrivandet för att komma igenom svårigheter.
  43. Jag har överlevt en av de svåraste kriser jag gått igenom med exakt 21 månader idag.
  44. En före detta vän tog kontakt med mig härom dan och pratade med mig.
  45. Jag har modet att säga adjö till människor som jag inte vill ha i mitt liv längre.
  46. Jag har modet att höra av mig till vänner och bekanta som har mist en närstående.
  47. Jag har en säng.
  48. Jag har elektricitet.
  49. Jag har en dunjacka till vintern.
  50. Jag har fått ett mejl från en vän alldeles nu!
  51. Jag har tillgång till dator med internetkoppling.
  52. Jag kan ha mina kontaktlinser igen.
  53. Jag har humor.
  54. Det finns nåt gott i alla – även i mig.
  55. Jag blir rörd över omtänksamhet, känner att den alltid är lika oväntad.
  56. Jag väcktes med en puss i morse.
  57. Jag sover gott på natten.
  58. Onda Lårkan var bara en ytlig propp.
  59. Jag är en jävel på att skriva listjävlar.
  60. Jag kan blockera dem som får mig att djupdyka.
  61. Jag är känslig.
  62. Jag har många fina bilder på min familj – nu levande och inte längre levande personer.
  63. Jag minns hur man stämmer en gitarr.
  64. Det finns toalettpapper.
  65. Jag är inte rädd för poliser.
  66. Jag har Allhelgonahelgen i Stockholm att se fram emot tillsammans med Anna.
  67. Det går fler tåg.
  68. Jag behöver inte åka buss.
  69. Att skriva en tacksamhetslista är precis en sån utmaning jag behövde idag.
  70. Jag behöver inte sjukskriva mig om jag blir sjuk. Ingen bryr sig. Än så länge.
  71. Jag har sex år kvar och väldigt lite att betala på mitt bolån.
  72. Det är många jag ser fram emot att träffa, framför allt bekantskaper genom bloggen!
  73. Jag slipper DLF*.
  74. Jag har gjort en döskallelista som uppdateras löpande och som bara jag kan se.
  75. Jag kan skratta.
  76. Jag kan gråta.
  77. Jag kan säga TACK!
  78. Min fästmö förstår mig!
  79. Jag vågar knacka på stängda dörrar.
  80. SOS slapp bli en grönsak.
  81. Jag kan välja att blunda.
  82. Mitt horoskop sa att jag är en vinnare idag.
  83. Min mamma trivs i sitt nya hem.
  84. Idag var det INGEN räkning i postboxen!
  85. Det är roligt att twittra trots att det inte funkar att twittra från mobilen.
  86. Jag har gjort två människor glada idag har de sagt.
  87. Min lingonvecka slutade idag!
  88. Jag kan gå omkring i slafskläder på dagarna – ingen bryr sig.
  89. Jag har skrivit en halv bok. Ungefär.
  90. Där jag bor får jag uppleva fyra årstider.
  91. Jag har fått uppleva så mycket.
  92. Jag har lärt mig den hårda vägen att inte lita på människor, men också att tro dem om gott.
  93. Att lära sig ödmjukhet är en utmaning!
  94. Jag har snart skrivit etthundra saker/företeelser som jag är tacksam över.
  95. Jag har stora fötter och står stadigt.
  96. Jag kan fika när jag vill på dan utan att nån har synpunkter på när, var, hur och med vem. Eller vilka samtalsämnen som kommer upp.
  97. När jag hör vissa utbrott från underjorden är jag glad att jag inte har egna barn.
  98. Jag är inte fullkomlig men jag är utvecklingsbar!
  99. Jag behöver inte ägna timmar åt att sminka mig varje dag – inte för att jag är skitsnygg utan för att jag bara inte sminkar mig.
  100. Jag har klarat av den här uppgiften – och det trodde jag inte!


Belöningsdags!

Read Full Post »

Det är en vacker dag. Dagen är kall. Dagen är solig. Strålarna gick nästan att röra vid. Luften är hög och frisk. Färgerna är fantastiska. Jag tog en tur med mobilkameran. Den gör naturligtvis inte rättvisa åt naturen idag, men…


Så många färger! Och solens strålar är nästan möjliga röra vid…

                                                                                                                                                       Lönnlöv är bland det vackraste jag vet på hösten, även sen de fallit till marken.  


Även det fallna är vackert.

                                                                                                                                                          Några kliv över vägen, in bland det gula.


Gult så långt ögat kan se.

                                                                                                                                                          Solen nådde in mellan löven, ända in i skogen.


Solen nådde in.

                                                                                                                                                         En underlig figur på stigen. (Varning för fjortisbild – men Inna säger att såna är OK!)


En skogstoffla som har lite svårt att le idag.

                                                                                                                                                             Träden och grenarna trängde sig nästan på. Jag fick svårt att se skarpt och tydligt.


Svårt att se skarpt…

                                                                                                                                                          Vissa vrår i den här skogen är som gjorda för en Halloween-skräckis… Men det gäller att se skogen för alla träden. Eller att se träden, ett och ett…


Det gäller att se skogen. Eller träden.

                                                                                                                                                              På vägen ut såg jag denna fantastiska buske. Färgen är otrolig, kameran kan inte riktigt hitta den rätta, men jag har INTE Photoshopat denna mer än ändrat bildstorleken!


Fantastisk röd buske!

                                                                                                                                                               En tur in till Tokerian tog mig ur drömvärlden till verkligheten igen. Tyvärr. Jag köpte pålägg, mera kycklingfärs och kycklingkorv till nästa vecka, kvällsblaska med tillhörande TV-bilaga och svindyrt naturgodis. Bara för att i nästa stund få dåligt samvete över att jag köper sånt. Borde spara varje krona.

Read Full Post »

Idag är uttrycket i rubriken extra kännbart. Jag vet inte varför, det bara ÄR såna dagar ibland. När känslan att vara på topp hastigt byts ut mot att vara nere på botten och kräla (i självömkan, BN, var det inte så du sa? Inte till mig förstås, men till andra.) Det här att en dag vara den lyckosamma favoriten som människor både dras till och är avundsjuka på (jorå, jag fick känna på både och, tack så mycket!) för att nästa dag förlora en del av grunden och bli en loser som man undviker. Egentligen gör det mindre och mindre ont med tiden, men såna här dagar, när känslan av vanmakt tar över, kommer alltid då och då. Och problemet är att jag känner mig för luttrad för att hoppas på ett mirakel… Djupaste förtvivlan är mitt mellannamn just i denna stund.


Idag är rosen röd, i morgon kan den lika gärna vara död…

                                                                                                                                                               Det är i dessa stunder, när jag heter just Djupaste förtvivlan, som jag upptäcker att jag har fått en kommentar här på bloggen som lyfter mig – HÖGT – på sina vingar. När jag strax innan övervägt att inte ens sparka igång datorn idag för att det känns totalt meningslöst… När jag har funderat på hur och när och en massa praktiskt runt omkring jag ska kunna avsluta det hela… TACK, Elisabeth Gräns, för att du lyfte mig!

I morse var det inga problem för samtliga som skulle upp tidigt att komma ur sina sängar. Men Elias var så trött att han satt framför TV:ns barnprogram och såg ut som Kalle Anka när han är på husvagnssemester med Musse och Långben och just har blivit väckt. Anna var lite halvt panikslagen över att klockan gick så fort, men å andra sidan hade hon fixat ”allt” som den hundraarmade mamma hon är – utom vad hon själv skulle ha för kläder. Idag är hon på heldagskurs med sitt jobb nånstans ute på landet, så hon behövde bara vara på jobbet prick halv åtta och utan att klä om till jobbkläder. Frida verkade på bättre humör än igår kväll och det är vi alla glada för. Diskussionen den här morgonen handlade om Rolling Stones och deras varumärke…


Vems tunga är det här?

                                                                                                                                                         Vi hann med en stunds mys med tända ljus, men jag vill ta tillfället i akt att berätta att jag BLÅSTE UT de tre ljusen innan jag lämnade köket. (Dessutom stängde jag av kaffebryggaren och drog ur sladden till den!)


Mys på morgonen.

                                                                                                                                                               Så det var liksom ingen dålig start på dagen. Det var inte så att det hände nåt dåligt. Inte heller sov jag illa i natt. Jag sov bra och med nässprejens hjälp kunde jag andas genom näsan OK. Hostan var lite besvärlig när jag precis gått och lagt mig, men jag vaknade inte av att jag hostade i natt eller så…

Jag tror att det var när Anna bara vänligt frågade vad jag skulle göra idag som jag föll. Föll ner. För jag kom bara på en sak: jag har kommit överens med en vän om att vi ska telefonera. Och telefonera kan vi ju liksom inte göra ända till klockan 17 när jag ska hämta Anna på jobbet… Jag fick en insikt om hur tom min dag var. Den berikas enbart av ett telefonsamtal, men sen…

Jag borde gå ut. Gå ut och fota. Men mobilen är numera tejpad på ställen – det är ju dess kamera jag fotar med – och jag är hostig och snorig och har ingen lust.

Kanske blir det bättre i morgon… I vart fall kan jag se ett I morgon nu – tack vare EG:s kommentar.

Read Full Post »