Aktarej, jag bränns!

Såg just att jag för tillfället är het… Bäst du aktarej… 😉 SKRYT, SKRYT! Bränd Toffla… luktar illa!

En av dagens heta bloggar – Tofflan – en tragisk komedi.

Read Full Post »

Och så var det detta med röstsedlarna som försvann…

Tranås – där har jag bott som liten kicka. Och där hittade man nyligen 80 förtidsröster. Detta innebär att det faktiskt kan bli omval. I Tranås. Miljöpartiet var nämligen väldigt nära ytterligare ett mandat. I Tranås.

En frimärkssamlare var i farten i Sala.

                                                                                                                                                             I Sala. Där har jag aldrig bott, bara passerat. Och i Sala hittade man en massa sönderrivna röstkort och kuvert på stationen. Nu är mysteriet löst och det var inget brottsligt. Bara en frimärkssamlare så hade fått tillåtelse att ta med sig kuvert med intressanta frimärken EFTER att räkningen avslutats…

Så kan det gå, konstaterar man på avstånd…

Read Full Post »

Vågar du titta eller tittar du bort?

Jag inser att rubriken kan låta missvisande. Jag menar TITTA som att se tecken, problem, tankar om självmord etc – inte titta på bilderna på den unge mannen!!!

Jag blir förskräckt. Jag läser att en ung man har hängt sig. Mer eller mindre i direktsändning.  I ett forum på internet hade mannen skrivit att han hade ett bra liv men att han kände sig ensam och sårbar.  Han berättade strax före klockan tolv idag att han skulle livesända sitt självmord via webbkamera. Varannan sekund sände han bilder av förloppet.

Polisen fick ett tips från allmänheten ungefär kvart i två om att en man höll på att hänga sig. (Det är alltså TVÅ TIMMAR efter att mannen berättat att han tänkte ta livdet av sig.) Men när poliserna kom till mannens lägenhet 20 minuter senare var han död.

Det kom in MASSOR av kommentarer i forumet. Varför dröjde det så länge innan nån försökte rädda mannen? Kanske var händelsen så ofattbar att de som tittade inte trodde att det som försiggick på skärmen var sant. Men det är många liv som försiggår på nätet, på din datorskärm. Ett av dem släcktes idag.

Man kanske inte kan göra så mycket när man plötsligt ser eller hör om nån som tänker ta sitt liv. Man kanske inte kan eller ska lösa nån annans problem. Men man kanske kan lyssna, finnas där eller hjälpa till att hitta proffs-hjälpare.

Tecknen finns där. Vågar du titta?

                                                                                                                                                         Så tänk på det nästa gång. Jag menar, att det kan vara allvar. Det är ju aldrig fel att försöka rädda ett liv för mycket än att inte göra nånting alls. För de allra flesta som tar sina liv lämnar alltid en eller annan förvarning. Tecknen finns där om du tittar efter. Vågar du titta eller tittar du bort?

Read Full Post »

Att sövas in i döden

Dödssjuka patienter som inte kan behandlas och som har outhärdliga symtom samt väntas överleva högst en till veckor ska kunna sövas ner i döden. Detta anser Svenska Läkaresällskapets etiska delegation i sina nya riktlinjer.

Syftet är varken att förlänga eller förkorta själva döendet. Och nedsövningen får bara ske efter samråd med patienten själv eller med en nära anhörig, Ansvarig är en läkare som är expert på palliativ vård, det vill säga vård i livets slutskede.

Inte alltid så klart…

                                                                                                                                                          Det är inte alltid enkelt och klart att avgöra vilken sorts smärta det handlar om – är det fysisk smärta eller ren ångest? Därför läggs nu beslutet hos patienten själv. Så sent som i våras kom den här frågan i rampljuset efter att en 32-årig kvinna hade skrivit till Socialstyrelsen och bett att få hjälp att dö. Socialstyrelsen sa ja i det fallet. Just nu ser Socialstyrelsen över sina allmänna råd för livsuppehållande åtgärder i livets slutskede. Dessa råd är närmare 20 år gamla. Översynen beräknas vara klar till årsskiftet.

Det här är ingen lätt fråga, framför allt inte när man kommer in på vem som är ansvarig och vem som ska genomföra nedsövningen. Men jag tycker att det är bra att den lyfts fram och diskuteras! Ibland kan ett svar först kännas solklart, men studerar man frågan närmare är det inte alltid enkelt att ta ställning… Vad tycker du???

Read Full Post »

En fånge på rymmen

Läser idag med stort vemod om Vätterns fånge, ångfartyget Motala Express, som idag lämnar Vättern för första gången. Troligen återvänder hon aldrig heller. Båten byggdes 1895 och kallades Vätterns fånge på grund av sin längd som gjorde att hon var fångad i sjön. Men nu är förstäven kapad och hon rymde via slussarna i Borenshult ut i Boren.

Hon har rymt, Vätterns fånge Motala Express!

                                                                                                                                                          Motala Express flyttas till Stockholm där hon ska göra restaurangtjänst. I Metropolen Byhålan är hon inte lönsam längre, men Stockholms befolkning ökar med en byhåla per år så förhoppningsvis har hon en bättre framtid där.

Tofflis vinkar adjö!

Läs mer i Motala Tidning och Corren!

Read Full Post »

En jägare och hennes jakt

Utan vatten försmäktade jag inte, men insåg att jag borde ta itu med ett antal prylar UTANFÖR hemmet i stället. Åkte ner till Bil 3:an och bokade en servicetid för Clark Kent* till slutet av november. Tack och lov klarar jag mig med en mellanservice! Detta samt byte till ”vintertofflor”, byte av torkarblad och byte av blinkerskåpa höger fram (kåpan lossnar då och då och lampan sitter fast i kåpan) slutar på totalt 2 100 pix max. Det är överkomligt! Reservdelen var inte heller dyr, så man måste säga att jag hade tur! Stor service kommer jag emellertid INTE undan nästa gång… Om jag nu har bilen kvar.

Clark ska till doktorn i slutet av november för årlig hälsoundersökning, ”vintertoffelmontering” med mera. Min egen provtagning, som skulle ha varit samma dag, skippar jag. Men säg inget till nån!..

                                                                                                                                                            Åkte sen vidare på jakt efter en present samt en kassabok till min filofax. Den jakten var totalt misslyckad, måste jag erkänna. Vidare skulle det jagas kycklingfärs, men även den jakten höll på att sluta i elände. Tur då att Tokerian lyssnade på mig – med flera kunder – när jag bad dem köpa in kycklingfärs regelbundet! DÄR hade jag nämligen tur och hittade!

Hade en sms-diskussion om presenter och saknade glasögon med Fästmön, men medan jakten på present inte löste sig, var jakten på brillorna lyckosam.

Mötte en före detta vän när jag kom tillbaka från min jakt och vi hade faktiskt en pratstund. Det känns gott att trots allt kunna önska varandra lycka till och inse att våra liv inte är slut trots att det sker förändringar som inte alltid vid första anblicken är positiva. Dagens lärdom!

Jakten på jobb var inte heller lyckosam idag, men det är ju ingen nyhet. Det kan jag ju skriva här varje dag, liksom, och det orkar jag inte för det blir bara så negativt.

Till all lycka har vattnet kommit tillbaka, så jag kanske ska hoppa in i duschen trots allt. Eller också lämnar jag det till i morgon…

                                                                                                                                                                   *Clark Kent = min lille bil

Read Full Post »

Att ödmjukt kunna känna tacksamhet

Det är när saker som jag tar för givna ska fungera och de INTE gör det som jag inser hur tacksam jag borde vara. Hur ÖDMJUKT TACKSAM jag borde vara…

För det är verkligen ett i-landsproblem när det inte kommer en droppe vatten ur nån av mina kranar (förutom näsan, då, men det är ju inte vattenvatten…) och det bara ”rosslar”. Jag menar VANLIGEN kommer det ju vatten från kranarna.

Jag gläds åt att jag hann att tvätta en maskin smutstvätt. Håret får vara skitigt en stund till.

Det rosslar i mina kranar idag.

                                                                                                                                                              Fast det klart jag undrar varför jag inte fått nån information om vattenavstängningen eller om nån råkat paja ett vattenrör eller så…

Read Full Post »

Kollegor emellan: Arbetskamrater på gott och ont

Idag läser jag första artikeln av planerade fyra i lokalblaskans serie ”Kolleger emellan”. Redan på förstasidan studsar jag när rubriken ”Arbetskamraterna vår andra familj” studsar emot mig. Och visst ligger det en hel del sanning i rubriken – vi väljer för det mesta inte våra arbetskamrater men vi tillbringar massor av tid med dem. Ibland tillbringar vi MER tid med arbetskamraterna än med familj och vänner. Eller vi och vi… Den som har ett jobb, vill säga.

Av artikeln inne i tidningen (tyvärr inte utlagd på hemsidan) framgår att kollegor kan både stötta och frysa ut, men också att relationerna på jobbet är avgörande för hur vi mår. Och trivs. Vidare menar artikelförfattaren Tina Lövrander, som bland annat konsulterat forskare, att vi föds med ett behov av att tillhöra en grupp. Detta är en förutsättning för att må bra och för att man ska kunna fungera.

Kollegor kan stötta eller frysa ut…

                                                                                                                                                              Om man då tar bort den förutsättningen torde behovet finnas kvar. Men vad händer om vi berövas social samhörighet och gemenskap? Vad händer med en människa om h*n inte får detta behov tillgodosett? Blir h*n egoistisk? Eller blir h*n bara väldigt ensam?

Forskning har visat att arbetskamrater har en stor betydelse för trivseln och att de är den viktigaste motivationen på jobbet. Den som har bra kollegor står ut med det mesta – dålig lön, tråkiga arbetsuppgifter och sämre möjligheter till utveckling. Men för den som har utmanande och stimulerande arbetsuppgifter får arbetskamraterna mindre betydelse.

Forskarna ser inte att man umgås mer privat idag med sina kollegor än tidigare. Däremot umgås man på andra sätt med kollegorna idag. Och artikeln avslutas med en mening som bankar sig in i min skalle:

Tomrummet och saknaden efter en person som slutat brukar försvinna förvånansvärt snabbt.

Min kommentar till denna mening blir:

Ja, i familjer som sviker blir saknaden efter nån inte alls stor och nån tomhet känner man inte – bara när det gäller arbetsuppgifter som ingen kan eller vill ta över.

Read Full Post »

Har lårkakan blivit en bulle???

Nej, jag hoppas verkligen inte på nån återkomst av Onda Lårkan. MEN… Igår kväll när jag klädde av mig för att hoppa i säng såg både Anna och jag att benet var rejält svullet – på låret, över knäet och upp till själva ”piskrappet”. Det var helt tydligt en bulle där. Så nu undrar jag om lårkakan har blivit en bulle?

Skämt åsido, jag blir såklart orolig! Jag har inte fått nån FÖRKLARING på Onda Lårkan. Det enda jag har fått veta är att det var tromboflebit och att det är ofarligt – men väldigt plågsamt. Det var väldigt olustigt att SAMMA kärlvägg blev inflammerad i somras som förra året. Bara det borde ju säga nånting… men vad??? Läkarna blev ju så himla fixerade vid mina dåliga värden och jag känner att jag inte fick några svar kring Onda Lårkan.

Så här såg Onda Lårkan ut i slutet av juli i år. Inte så snyggt piskrapp…

                                                                                                                                                       Doktor Anders sköterska ringde ju häromdan när jag stod i hissen. Tyckte att det var lite märkligt att hon inte frågade om jag stod/var på en plats så jag kunde prata fritt. Brukar man inte göra det när man ringer nån på mobilen för att diskutera personens sjukdom, provsvar, bestämma tid för provtagning etc? Hur som helst, om benet fortsätter att vara svullet lär jag väl få ringa mottagningen igen. Nästa gång jag pratar med dem tänker jag INTE ge mig utan jag vill ha några svar kring Onda Lårkan och tromboflebiten!

Read Full Post »

Minusgrader!

Minusgrader i morse när vi vaknade… Tänkte inte på det igår kväll utan jag åkte iväg till Förorten i gympadojor och luvatröja. Anna hittade en jacka som tillhört Slaktar-Pojken som jag kunde låna i morse när jag skulle ut och skrapa Clark Kent*. Jackan var så himla snygg så det vete 17 om jag inte behåller den! 😉

Som vanligt blev det turen fritids/skola – Annas jobb – mitt hem, så nu sitter jag här och väntar på att kaffet ska ha bubblat färdigt i perkolatorn. Jag mår ännu lite bättre idag. Är visserligen rejält förkyld och hostar upp en massa gojs, men jag känner mig inte febrig eller dålig som i helgen.

En maskin tvätt har jag kört igång. Det verkar som om folk i huset antingen är uppe eller borta, så jag tyckte att det var OK trots den relativt tidiga timman. Men jag följer ju REGLERNA som säger att man ska vara tyst mellan klockan 23 och 7. På vissa ställen står det 22, så det är lite oklart vad som gäller kvällstid. (Suck!..)

På det här anslaget står det att man särskilt ska ta hänsyn till grannarna mellan klockan 22 och 7.  Ja, ja…

                                                                                                                                                              Ska fortsätta min dag med att läsa lokalblaskan. Senare blir det nog en tur ut med Clark för att inhandla en kassabok (ja, jag är gammaldags och för kassabok!) och förhoppningsvis en present till XYZ. Eventuellt blir det en tur till Biltema för att kika på kapell till Clark, men det kanske det blir mot slutet av dan. Anna går nämligen kurs ute i samma krokar och slutar klockan 16.30. Då ska jag hämta henne och så åker vi hem till Himlen i Förorten där snälla mormor har hämtat Elias från skolan. Skönt att slippa stressa hem för Anna och extra skönt ifall mormor är extraextra snäll idag och börjar med maten…

En service inför vintern ska jag försöka ringa och boka idag också. Bävar för kostnaden, men inser samtidigt att om jag måste sälja bilen bör den vara i bra skick. Årlig service och ifylld och stämplad servicebok är guld värt om man ska sälja! (Men snälla, håll tummarna för att jag slipper!!! Jag lär gråta blod när jag måste sälja min Clark!)

Min fina Clark!..

                                                                                                                                                         *Clark Kent = min lille bil

Read Full Post »