Lokalblaskan kör just nu en artikelserie med rubriken Ett friskare folk?. Det handlar bland annat om långtidssjukskrivna som blir utförsäkrade och deras väg tillbaka ut på arbetsmarknaden.
Och det är väl bra att dessa långtidssjukskrivna får hjälp att komma tillbaka ut i arbete. eller? I vårt län handlar det om cirka 700 personer som ska få ett särskilt stöd att komma tillbaka ut i jobb. Eftersom många privata arbetsgivare – enligt en ny TCO-undersökning sex av tio – är negativa till att anställa nån som varit sjukskriven länge har man börjat satsa på nåt man kallar sociala företag. Det finns planer på att starta ungefär sex såna företag i vårt län inom områdena kafé, rehabilitering och second hand. Här får de som jobbar möjlighet att komma in i en jobbgemenskap igen och få känna att de behövs. Och det låter väl också bra?
Ett av dessa sociala företag heter Ting och kaka. Det drivs som en ekonomisk förening och har nio anställda. Många av dessa har varit långtissjukskrivna. Företaget har en butik och en mötesplats i centrala stan samt en syateljé på Kungsgatan. Det låter ju fortfarande bra?
Men… Varför känner jag mig… ledsen när jag ser en bild på en kvinna från Tanzania på första sidan. Hon lär sig virka på jobbet, men drömmer om att bli… swahililärare…
Det är inget fel med att lära sig virka, men att göra det på jobbet när man drömmer om att bli lärare känns… ledsamt, tycker jag.
Ett annat gäng människor som behöver hjälp att komma tillbaka i jobb är de som har varit långtidsarbetslösa. Satsas det nåt på dem? Nån som vet? Facken sänker sina medlemsavgifter i a-kassorna*. För metallarna handlar det om hela 150 spänn i månaden. Låter ju bra. Eller? Man får en lite taskig smak i munnen när man inser att det beror på att att det är så många utförsäkrade…
Den ljusnande framtid är vår, eller?..
*A-kassan ger 80 procent av tidigare inkomst i 200 dagar, därefter 70 procent. Den högsta ersättningen man kan få är 18 700 kronor i månaden före skatt.
Gå till Toffelprofilen
Ibland får jag en känsla av att dessa verksamheter för långtidsarbetslösa – sjukskrivna är som något sorts vuxendagis. Det handlar om individer och jag tror att det är viktigt att ta till vara tidigare erfarenheter och kunskaper hos deltagarna. Nu har jag en gammal dröm att öppna ett kafé men kanske inte riktigt på det vis som AF har i åtanke. Oj, vad jag är glad att jag slipper de omsorger som FK och AF sysslar med, alldeles för ofta får jag en känsla av att det kränker människor eller åtminstone förminskar dem. 😦
Jag blev så ledsen när jag läste om en vuxen kvinna som lär sig virka – VIRKA! – på jobbet när hon drömmer om att bli lärare…
Jag är glad så länge jag slipper ha med Af och FK att göra!!!
Den korta tid min dotter haft med AF att göra så blir man mörkrädd… bara en sån sak som att dom tvingas söka jobb långt hemifrån, även om dom har familj här. Det a måste väl för bövelen finnas fler som VILL ha dom jobben, båda i närheten och endel som vill flytta. Hon blev tvingad att söka ett jobb i sälen, och jag vet att det är mångas dröm att få ett säsongsjobb där…
En fd. kollega tvingades söka ett jobb i Luleå…. fast hon har man o barn…sjukt.
Jag är jätterädd att jag ska hamna i den situationen!.. Men jag har en plan B i såna fall, fast den innebär flytt den också, fast kanske bara tillfälligt…
Det är riktigt sjukt att tvingas söka jobb så långt hemifrån! Om man är arbetslös och det enda man önskar är att få jobba, då tar man ju fasen nästan vad som helst – hemma! För ett tag kan man ju stå ut med att göra en minder kvalificerat jobb eller så.
På AF här i Finland där jag jobbar satsas det fullt på långtidsarbetslös, de bokstavligen tvingas till kurser, praktik, lönestödsjobb & vanliga jobb. SÅ LÄTT för folk att spy galla över arbetsförmedlingen men jag har hjälpt hundrats till jobb som verkligen sökt å sökt– och blivit långtidsarbetslös.
MEN en skillnad från sverige har vi. I finland kan vi bara ”tvinga folk” i jobb i den stad man bor – inte landet runt som i Sverige.. det e ju HEMSKT!!!
Å så får man 500 dagar här mot sveriges ynka 200 dagar.
Det låter ju som om Arbetsförmedlingen i Finland gör ett bättre jobb än här. Jag frågade vid ett tillfälle min handläggare om Arbetsförmedlingens roll och hon svarade att man inte förmedlar jobb i vart fall. Det var ju ärligt, åtminstone, men… Jag har inte fått nån som helst hjälp här kan jag säga. Det har inte ställts några som helst krav. Men det enda jag vill är att jobba så jag har sökt och söker massor av jobb.
Låter också som bättre regler för finska arbetssökande! Här är det bedrövligt! Om jag skulle få a-kassa skulle jag bli tvungen att flytta. Till en parkbänk.
Jo, jag har en arbetskamrat som pendlar från Närke. Veckopendlar alltså. H*n är dessutom en av dessa lata som SD vill kasta ut. H*n bor i ett uthyrningsrum tillsammans med en landsman och träffar familjen varannan helg. Så det förekommer redan, att människor tvingas flytta till jobben. Tur för oss i storstaden där det knappt går att hitta människor som vill arbeta i äldreomsorgen eller som personliga assistenter. 😦
Ja absolut förekommer det redan att folk tvingas flytta, skit samma om de har familj!
det är så sjukt. hela systemet. bara åtgärder som oftast inte leder till ngt. man undrar vad de har för baktankar med sina projekt..eller man vet ju. är jag cynisk nu?!
kram
Det blir ju rentav förnedrande när en som vill bli språklärare går till ett jobb där hon lär sig virka… Det borde ju finnas MASSOR av vettigare saker att komma på när det gäller sysselsättning för personer som varit långtidssjukskrivna…
Kramen!
Att tvingas flytta för att få jobb har funnits som AF regler länge men det blir tvingande bara när det är kris. Förr fick man fkyttbidrag ocg omställnings bidrag nu ska man fixa allt själv. När diskussionen om utförsäkrade var ny så hade Aftonbladet en artikel om en kvinna i Uddevalla son hade varit sjukskriven på halvtid där inte arbetsgivaren inte kunde erbjuda anpassat arbete till de övriga 50% utan hon skulle ställas till hela arbetsmarknadens förfogande. Hennes habdläggare på AF menade att hon skulle söka ett halvtids jobb i Gällivare och pendla. Som tur omplacerades hennes handläggare men hon fick ingen ursäkt ej heller fick hon besked om hon var tvingad att söka eller inte.
Men det låter ju inte klokt – pendla till ett halvtidsjobb på helt annan ort! Tur att det blev handläggaren som fick flytta på sig…
Underbara småfunderingar om samhällets pluttifiering i ansvarsfördelningen. Det saknas helhetssyn, varje avdelning har ansvar bara för en liten, liten del av problemet. När nästa ansvarsområde sedan skall ta sin del av ansvaret har tidigare åtgärdsbeslut ingen betydelse, utan de tar beslut som går stick i stäv med de tidigare besluten. Dessa komplikationer är den drabbades problem och inget som någon av de beslutsfattande instanserna har nåt ansvar för. Vi har ett regeringsbeslutat ”Svarte-Petter”-system som utlämnar människor till hänsynslösa profitörer och inkompetenta psykopater med ett tunnelseende som saknar motstycke i historien … Go for it !
Det här inlägget skrev jag för över tre år sen… Men jag har inte ändrat åsikt sen dess. Vissa så kallade åtgärder är förnedrande.
Hej!
Jag tycker att det är väldigt onyanserat det ni skriver. Jag kan dela förtvivlan över att så många människor hamnar utanför samhället och att myndigheter ibland har svårt att se varje individs behov.
Ni blandar ihop myndigheter och sociala företag?
Någon skriver att dessa drivs av profitörer och psykopater, har ni belägg för dessa påståenden?
Jag känner till ett av dessa sociala företag och kan informera om att någon stor förtjänst finns inte. Verksamheterna drivs av ideologiska skäl, inga vinstintressen!
När det gäller den äldre kvinnan som stickar men drömmer om att bli lärare.
Det är lätt att tycka att då ska hon väll arbeta som lärare?
Sociala företag kan vara till stor hjälp för att komma in i en gemenskap och få tillbaka sin självkänsla efter en lång tid sjukskrivning eller på grund av andra skäl inte kommit ut på arbetsmarknaden.
Att arbeta som lärare idag kräver en högskolexamen och kan för många vara en dröm som kan ta tid att uppnå. Ibland kan första steget vara att komma ut från hemmet och skapa sig ett sammanhang.
Bara tvungen att nyansera detta lite!
Hej butter!
Du får gärna dua mig, det är helt OK.
Det här inlägget skrev jag för snart fyra (4) år sen och jag tycker att det är intressant att du reagerar först nu. Inlägget handlar om en artikel i Upsala Nya Tidning som var införd vid den tiden, alltså för fyra år sen, nästan.
Per Stenquists åsikter om profitörer och psykopater är hans, inte mina. Min åsikt är, precis som jag svarar Per Stenquist ovan, att vissa åtgärder är förnedranade.
Jag tror inte heller att sociala företag är några stora profitörer och jag tycker att det är bra att de finns, eftersom många människor inte klarar av att vara på ”vanliga” arbeten.
Men, som sagt, mitt inlägg handlade om kvinnan som virkade och ville bli swahililärare. Jag tycker att NÅGON borde uppmuntra henne i dessa drömmar och hjälpa henne på traven dit. Jag om nån vet att det ofta är brist på hemspråkslärare och jag kan inte tänka mig att det precis vimlar av swahililärare. Inte när varken jag eller mina kompisars barn ens kunde få hemspråksundervisning i finska. (Då är vår kommun finsk förvaltningskommun dessutom…)
Jag blandar inte ihop myndigheter och sociala företag. Jag vet bara att det är myndigheter som ordnar platser på sociala företag.
För övrigt… Att a-kassan inte har höjts på tolv (12) år tycker jag är fruktansvärt. DET är nåt som våra politiker borde tag i. Liksom att underlätta så att det finns fler jobb. Riktiga jobb, inte en massa praktikplatser = grå arbetskraft. Just praktikplatser är nåt jag vet utnyttjas till max, särskilt av myndigheter själva, statliga verksamheter, och offentliga verksamheter.
Hej Tofflan!
Ska ärligt säga att jag snubblade över detta inlägg när jag skulle söka på något helt annat.
Jag kan hålla med dig i att för mycket grå arbetskraft inte är bra varken för samhället eller för den enskilde individen.
Det är komplext med t ex praktikplatser.
För vissa kan det vara starten till ett nytt sammanhang och början på en resa till något bättre.
Praktikplatser och andra liknande lösningar kan också användas till att mörka statistik och visa goda resultat för myndigheterna;)
Man får stöd till det man har rätt till men inte mer, reglerna sätter stop för att ta det sista klivet.
Som jag skrev inledningsvis så tycker jag att det brister i individuella lösningar hos många myndigheter. Det är enligt min erfarenhet rigida regler som sätter stop för det.
Måste bara avslutningsvis påtala att jag har följt människor som ändrat drömmar och livsmål på vägen. Den virkande damen kanske kommer på att hon ska virka världens längsta halsduk, vem vet?
Du har rätt. Det är inte nån enkel fråga med praktikplatser. Men jag har upplevt hur människor utnyttjas när en arbetsgivare borde anställa i stället. När Arbetsförmedlingen tar fram statistik ser det fint ut i siffrorna när man har fått ut folk i praktik. I själva verket har man skjutit ”problemen” framför sig, eftersom en praktikplats ofta varar en kort period, vanligtvis två till tre månader. Men visst kan dessa platser vara en väg ut i arbetslivet. Åtminstone blir det nånting att sätta upp på sitt CV.
Absolut är det rigida och ffa omoderna regler som sätter stopp för enskilda lösningar. Tänk så mycket bättre det skulle vara om… Dessutom vore det fint om a-kassan höjdes till en nivå som gör att man kan leva på den. Det kan man inte idag. A-kassan har inte höjts på tolv år.
Självklart kan man ändra mål och drömmar under resans/livets gång. Det har jag själv fått göra. De mål jag en gång hade når jag aldrig. I stället har jag satt mer realistiska mål. Och mina drömmar… de ligger sen lite mer än ett år tillbaka ovan regnbågen.
Kanske virkar man halsdukar. Själv skulle jag nog sticka. Men den halsduk jag började på en gång när jag lärde mig sticka blev till en lååång orm (jag visste inte hur man gjorde när man skulle sluta…) som jag fyllde med stoppning och sydde fast ögon på. Så visst kan man ändra sig…