Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 29 september, 2010

Fästmön och jag slockande som två ljus när jag hade hämtat Elias och vi hade fikat. Två grisar låg och snarkade… Jag vaknade av mitt eget snark och Anna

gjorde ljud

så hon väckte sig själv. Frida och Elias satt oberörda och glodde på TV en stund, men sen kom Elias in i sovrummet och killade mig under foten.

Idag blev det kassler, kokt potatis och kantarellsås till middag – för min del blev det biffar på kycklingfärs i stället för kassler. Anna gör minst lika goda såna som min mamma och jag hade tur och hittade TVÅ lådor i frysen! En kvar, alltså!

Så nu sitter jag här och är proppmätt i köket. Lyssnar på diskmaskinens arbete och hör Elias busslek inne från vardagsrummet. Det känns gott att får vara här. För idag har jag haft en mejlväxling med en vän vars tankar och åsikter jag värderar HÖGT. Men det har varit några jobbiga påminnelser om min sorg.

Har haft lite sms-kontakt med en annan vän som jag är bekymrad och orolig för. Jag finns inte alls i närheten och kan hjälpa med nånting – varken praktiskt eller annat stöd. It sucks!

Vännen CL och jag föröker boka in en fikadejt nästa vecka och det gläder mig mycket! Det har gått för lång tid, en del beroende på Onda Lårkan, annat beroende på sommar och semester.

Ett års förnyat virusskydd har jag köpt till min lilla leksakslåda och innan middagen stämde jag Fridas gitarr. Blev glad åt att höra att det finns nån i plugget som det går att snacka med. Vänner är viktigt!

Slaktar-Pojken har också varit i plugget idag och fått uppgifter att utföra inom ämnet idrott. Nu ska han föra mat-, motion- och sömn-dagbok, som värsta Skalman!

Elias hade kommit ihåg att lämna in sin läxa i morse. Det gladde mig att se att han var ute och lekte när jag kom för att hämta honom. Igår var det strålande väder – men barnen i de två ettorna fick hålla till inne i gymnastiksalen för rastvakterna kunde inte ha för många barn ute på skolgården…

Har haft ett djupare och personligt samtal med Lillan och kan bara konstatera att livet inte alltid är så lätt. Och då blir man lite ”lissen”. Som jag är nu…


Lite ledsen, det vill säga ”lissen”, är jag just nu. Med betoning på lite.

Read Full Post »

Jag har ett par små oljetavlor, målade av en finsk konstnär som heter Vesa Junttila. Fick tavlorna efter pappas mostrar, tror jag. Här är en av favoriterna. När vårsolen skiner in genom fönstret lyser den upp vitsipporna.


När vårsolen skiner in genom fönstret i gästrummet lyser den upp vitsipporna.

                                                                                                                                                           Min farfars engelska mamma Mabel var en urduktig konstnär. Hon målade såväl akvareller som oljor. Tyvärr gick tre av hennes fina akvareller iväg med AE – vilket inte var meningen. I vart fall har jag ett par mindre oljor kvar som min farfar har målat. Den här lilla tavlan är målad i Uppsala den 8 november 1918. Då var farfar 18 år och studerade till pastor här.


Den här lilla tavlan är målad exakt på dagen 90 år före Annas och min förlovning.

                                                                                                                                                          Några steg ut i hallen och man möts av dessa hiskeliga masker. Men var lugn, i verkligheten mäter de cirka två centimeter i längd. Jag har gått riktigt nära dem för att fota. Den till vänster är från Kina och den fick jag av min första chef; den till höger har varit min morfars.


Hiskeliga masker – men de är bara två centimeter långa i verkligheten!

                                                                                                                                                             I hallen har jag också det lustiga lilla ”halvabordet”, som jag kallar det. Det har varit min farmors och om jag inte minns fel hade hon det som telefonbord. Benen börjar behöva renoveras, för marmorskivan ovanpå dem är ap-tung…


Svårt att ta en bra bild i detta mörka hörn av hallen när solen skiner in genom gästrumsfönstret till höger.

                                                                                                                                                         Och så slutligen nåt för den som vill hålla kvar sommaren: solstolar på burk.


Solstolar på burk.

Read Full Post »

Lokalblaskan kör just nu en artikelserie med rubriken Ett friskare folk?. Det handlar bland annat om långtidssjukskrivna som blir utförsäkrade och deras väg tillbaka ut på arbetsmarknaden.

Och det är väl bra att dessa långtidssjukskrivna får hjälp att komma tillbaka ut i arbete. eller? I vårt län handlar det om cirka 700 personer som ska få ett särskilt stöd att komma tillbaka ut i jobb. Eftersom många privata arbetsgivare – enligt en ny TCO-undersökning sex av tio – är negativa till att anställa nån som varit sjukskriven länge har man börjat satsa på nåt man kallar sociala företag. Det finns planer på att starta ungefär sex såna företag i vårt län inom områdena kafé, rehabilitering och second hand. Här får de som jobbar möjlighet att komma in i en jobbgemenskap igen och få känna att de behövs. Och det låter väl också bra?

Ett av dessa sociala företag heter Ting och kaka. Det drivs som en ekonomisk förening och har nio anställda. Många av dessa har varit långtissjukskrivna. Företaget har en butik och en mötesplats i centrala stan samt en syateljé på Kungsgatan. Det låter ju fortfarande bra?

Men… Varför känner jag mig… ledsen när jag ser en bild på en kvinna från Tanzania på första sidan. Hon lär sig virka på jobbet, men drömmer om att bli… swahililärare…


Det är inget fel med att lära sig virka, men att göra det på jobbet när man drömmer om att bli lärare känns… ledsamt, tycker jag.

                                                                                                                                                          Ett annat gäng människor som behöver hjälp att komma tillbaka i jobb är de som har varit långtidsarbetslösa. Satsas det nåt på dem? Nån som vet? Facken sänker sina medlemsavgifter i a-kassorna*. För metallarna handlar det om hela 150 spänn i månaden. Låter ju bra. Eller? Man får en lite taskig smak i munnen när man inser att det beror på att att det är så många utförsäkrade…

Den ljusnande framtid är vår, eller?..

                                                                                                                                                         *A-kassan ger 80 procent av tidigare inkomst i 200 dagar, därefter 70 procent. Den högsta ersättningen man kan få är 18 700 kronor i månaden före skatt.

Read Full Post »

Vet du att i morse var det den första morgonen jag behövde skrapa vindrutan fram på Clark Kent*?! Det var liksom inte bara kondens utan det satt hårt. In i bakluckan för att riva efter skrapor, Fästmön och jag hjälptes åt. I natt blir det till att plocka fram det lilla gråa täcket till rutan. På fredag får vi vår parkeringsplats i Himlen. Det ska bli skönt att slippa pynta 30 pix per dygn varje gång jag sover hos Anna. Nu delar vi i stället på en månadskostnad på 153 spänn. Hemma i stan har jag både parkeringsplats och garage, så nu när jag är hemma under dan får min lille kille stå inomhus och värma sig lite.

Strax före Annas jobb höll jag på att köra över en katt! Den sprang ut rakt framför bilen. Men som tur var är det bara 30 i området och jag hade sänkt hastigheten ytterligare eftersom jag närmade mig en vidrig korsning där man inte ser typ nånting utan att köra rakt ut och riskera livet… (Buskar, träd, häckar och staket skymmer sikten totalt. It’s a disgrace!) Jag hade antagligen inte kört ihjäl katten utan bara skadat den, men jag hade definitivt inte kunnat ta livet av den ens av barmhärtighetsskäl. Nu gick allting emellertid väl. Katten lever och här sitter jag vid min dator och bloggar.


Min hemmaarbetsplats. Notera senapsmuggen från Höganäs till vänster som jag använder till mitt kaffe samt päronglasspinnen med gåtan som ingen lyckades lösa ovanför tangentbordet!

                                                                                                                                                          Igår kväll hade jag lite mejlkontakt med en relativt ny god vän vars bekantskap jag gjorde i år. Vi ska försöka få till en fikadejt i nästa vecka. Och visst är det väl lite märkligt hur man bara klickar med en del människor?! Den här tjejen var som en riktigt gammal vän redan första gången vi sågs! Jag tycker om att möta nya människor. På så vis har jag ett öppet sinne, även om somliga inte skulle klassa mig som über-social. Och en del nya bekantskaper blir kvar, medan andra bara är kontakter

en passant

Ett tag trodde jag att min intuition vad gäller människor – vilka som är goda och bra för mig och vilka som är mindre goda och dåliga för mig – var totalt off. Men denna tro blåstes bort igår. Det känns som om jag långsamt är på väg att resa mig, mot alla odds. Och den som reser sig är en mycket starkare människa än hon nånsin varit tidigare. Därmed inte sagt att det är en färdig människa. Jag har långt kvar till förlåtelse, mycket långt vad gäller vissa…

Igår mottog jag för övrigt en fin och spännande inbjudan till en vinprovning i Stockholm i morgon kväll. Det handlar om ett nytt vitt vin som lanseras och som har säljstart på Systembolaget på fredag. Nu är det emellertid så att jag inte kan delta i detta evenemang. Jag har frågat en person om h*n kan tänka sig gå i mitt ställe, men fick inget svar. Så nu kastar jag ut en länk där du kan anmäla ditt intresse att bevista denna vinprovning torsdagen den 30 september klockan 18 – 19.30 på Katarinavägen 20 i Stockholm. Eftersom det är en premiär får deltagarna en goodiebag! Men skynda, skynda, för antalet platser är få – endast 20!

Nu ska jag fylla på senapsmuggen med java och ägna mig åt lokalblaskan innan jag hoppar in i duschen. Har redan gått en runda med vattenkannan samt betalat en räkning, men det ska bli en tur över till Tokerian sen också. Det är en kall dag, men den ser ut att bli solig!..

                                                                                                                                                        *Clark Kent = min lille bil

Read Full Post »