Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 28 september, 2010

Lösenordsskyddad: Jag hade rätt

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

En frysbox som innehåller en massa kött. Men det är inte griskött utan människokött. Elsa Karlsson blir smått hysterisk när hennes hund hittar en fot… Jag har just avslutat läsningen av Christina Larssons bok Slaskjobbet, en av två böcker som den snälla S skickade mig i ett bokpaket!


En slaktarhistoria!

                                                                                                                                                                    Ett antal frysboxar med kroppsdelar från människor dyker upp. De mördade visar sig vara fyra män som försvunnit spårlöst från sina familjer. Fallen hamnar på kriminalkommissarie Ingrid Bergmans bord. Hon har nyligen återvänt efter en sjukskrivning sedan hon råkat illa ut under ett tidigare fall. Samtidigt slåss Ingrid mot sina andra demoner, familjen. Nåt svårt har hänt henne för elva år sen. Först antyds det bara vad det handlar om, men så småningom får man veta i stora drag.

Detta är knappast att klassa som stor litteratur, men Christina Larsson har förmågan att skapa en spännande berättelse med flera vinklar och mycket blod. Problemet är bara att det känns som om jag har läst det förut. Jag ser alltför många likheter. Ingrid Bergman påminner en hel del om Inger Jalakas hjältinna Margareta Nordin och Mons Kallentofts Malin Fors – båda har till exempel komplicerade förhållanden till sina föräldrar och en av föräldrarna dör – precis som Ingrid Bergman. (Ingrid Bergmans pappa dödförklaras för övrigt på samma sjukhus som min pappa…) Och just den HÄR boken, Slaskjobbet, påminner även om en av Unni Lindells böcker vad gäller mördaren. 

En annan invändning jag har är att det förekommer en del grammatiska språkfel i Slaskjobbet, till exempel står det ”hennes mamma” när det borde stå ”sin mamma”, på nåt ställe är det obestämd form i stället för bestämd etc. MEN… Detta är en spännande bok och jag tror att Christina Larsson kan bli riktigt bra. Om några böcker. Medelbetyg tills vidare! Men jag tänker ge Christina Larsson fler chanser, det är säkert!

Read Full Post »

Ägnade en god stund på förmiddagen åt att leta en utredning som NÅN uppenbarligen inte längre vill ha till offentlig beskådan. Kontaktade därefter en referent som jag inte lyckats få tag i tidigare. Och sen blev det lite bråttom…

Färden in till stan började med att jag såg en gammal demon i backspegeln. Det var svårt. Det var mycket svårt att se vederbörande. Men som tur var skildes våra vägar efter nån kilometer.

Hade precis klivit ur bilen, lagt i parkeringspengar och biljetten i fönstret. Hastade! Då möter jag ”Heliga Birgitta” som jag inte har sett på x antal år!!! Jag hade bråttom och HB hade bråttom så det blev en varm och snabb kram, frågor om jobb och så fick hon mitt visitkort med orden:

Nu ringer du! Vi måste prata mer över lunch eller fika!

Gick sen ner till labbet. Jag frös och då drar ju kärlen ihop sig. Påpekade detta samt att jag var skiträdd, men den duktiga biomedicinska analytikern träffade rätt på en gång! Firade detta med en fika på Storken, där jag också träffade min vän Greken och fick en kram.


Storkens minsta kaka, en latte och lite läsning – före lunch!

                                                                                                                                                             Nån timma senare mötte jag F för lunch! Det var också alltför länge sen jag träffade denna VÄN. Men det är aldrig svårt att ta upp vänskapen direkt trots att det var månader sen vi sågs. När jag skulle ta av mig tröjan upptäckte jag att jag hade lämnat så mycket blod att plåstret var rött och blött. Du ska veta att jag nästa svimmar vid åsynen av blod, men eftersom vi var på Lokal var det bara att traska in på närmaste toalett och tvätta av eländet. Tröjan hade klarat sig!

Fästmön messade att mormor dyker upp i eftermiddag, så jag bröt upp och åkte hem för att fixa ett par saker innan jag ska vidare till Annas jobb för att plocka upp henne.

En räkning och TVÅ FINA KORT var dagens innehåll i postboxen! Tack VÄNNER, ni vet själva vilka ni är!


Östergyllens landskapsblomma – eller en Folkpartisymbol – till vänster, en mer kaxig attityd har vykortet till höger, som bär texten: ”Make your own damn dinner.”

Read Full Post »

Idag hade jag då kunnat ta sovmorgon. Vad händer? Jo, jag vaknar kvart i sju – och kan förstås inte somna om! Nåja, jag får tänka att jag väl hade sovit tillräckligt och klart. Och så kom jag upp i tid för att kunna sitta vid datorn en stund innan jag samlar ihop mig.

Nu på förmiddagen ska jag ner till stan, till ett lab där. Min husläkarmottagning har bara möjlighet att göra mindre provtagningar. Idag ska jag alltså göra STÖRRE provtagningar. Har kikat på A4-pappret och försökt tyda vad det är för prover som ska lämnas, men fattade nog bara hälften. Jag gissar emellertid att det ska stickas i armvecket – tänker vägra handen – och att det ska tas flera rör. Nålar och blod, INTE mina favoriter…


Mina skrik lär höras vida omkring!..

                                                                                                                                                    Belöningen blir emellertid en lunch på stan med vännen F. Det var alldeles för länge sen vi sågs. Men grejen är att jag ju liksom aldrig är på stan. Nästan. Lördagen var ett undantag, kan man säga. Anna och jag åker sällan in bara för att strosa. Det är ju så svårt med parkering inne i stan. Ja den som känner mig vet att jag undviker UppsalaBuss. Inte för att det är just UppsalaBuss eller nåt annat bolag, utan därför att jag tycker att det är jobbigt, äckligt och vidrigt att åka buss. Ångestskapande, typ. För övrigt finns inte UppsalaBuss längre utan det är UL som har hand om såväl stadsbussar som länsbussar och så är det flera olika bussbolag som kör turerna. Men i folkmun – och min mun – lever benämningen UppsalaBuss kvar.

Så idag blir det bil. För efter stadsbesöket lär det vara dags att hämta Anna från jobbet om hon inte måste jobba över och sen blir det färd till Förorten. Där blir jag resten av veckan – med undantag för onsdag och torsdag förmiddag. Då jobbar Anna och då åker jag hem till mig.

Jag har packat min lilla ryggsäck, det är väl i princip necessären som ska tryckas ner också, och så sk jag vattna krukväxterna. Det var ju lite sol här igår och då blir det genast torrt i krukorna.

Nu en stund med lokalblaskan innan jag fixar till mig – så gott DET nu går…

Read Full Post »