The Event

Bänkade mig för att se första avsnittet av 13 av SvT 1:s nya amerikanska dramaserie The Event klockan 21. Den trailer som visats de senaste dagarna såg lovande ut, men uj så besviken jag blev…

En av de många rollerna – och vinklarna.

                                                                                                                                                      Grejen med The Event är att serien har premiär i Sverige bara en knapp vecka efter premiären i USA. Men det gör inte The Event till nånting bra. I USA har det blivit tittarsuccé. Jag fattar knappt vad serien handlar om…

Ett försök att bena ut: jag tror att det handlar om nån sorts mörkläggning av nåt. USA:s svarte (!) president utsätts för ett attentat, men klarar sig. Berättelsen skildras från olika rollkaraktärers vinklar. Det blir inte bara ständiga hopp mellan rollfigurer utan även i tid. För mig blir detta bara rörigt. Och droppen är mot slutet när det sker nåt märkligt, science fiction-artat. Då hamnar tankarna hos en annan TV-serie, Lost. Den följde jag i några säsonger tills jag inte pallade mer därför att INGET NÅNSIN fick nån förklaring. Är The Event av samma skrot och korn? Jag ska ge serien en chans till, men det jag såg i kväll ger jag lågt betyg.

Två tofflor – och dessa för att det var liiite spännande bitvis och snyggt filmat…

Read Full Post »

Betraktelse över barn

Ibland sitter jag i bilen och väntar utanför ett hus. Det är en ganska stor villa, lite gammeldags, med hyfsat stor trädgård till. Där finns gräs, fruktträd, blommor och buskar. Ibland ser jag barnen som bor där. De leker i trädgården. Grinden står oftast öppen.

Barnen har en mamma och en pappa. Mamman har en bred bak och ett lika brett leende. Hon tycks ALLTID ha tid att lyssna till sina två barn. Hon lyssnar AKTIVT, har jag sett på munrörelserna. Det vill säga, barnen berättar nåt, hon frågar och barnen svarar. Pappan är inte hemma lika ofta och hans bak är inte lika bred, men han ler också alltid. Alltid. Och klappar. Klappar på barnens huvuden med mjuka händer. Händer som håller händer, inte höjs för att… slå.

Händer som håller händer.

                                                                                                                                                     Utan ett bekymmer i världen ser jag barnen skratta och stoja och springa omkring i sin trädgård, utanför sitt hus inne i vilket mamma och kanske också pappa finns. Trygga barn. Inte en tanke på att nåt kan slå sönder bilden. Inte en fundering över att glasets ram kan krascha genom att bilden far i golvet – med vilje eller utan.

Jag önskar dessa barn en lång barndom. En lång och trygg barndom med oändliga berättelser för sina leende föräldrar.  Och en öppen grind. Alltid en öppen grind.

Alltid en öppen grind.

Read Full Post »

Ensamt

Ensamt har det känts lite idag. Den Mest Älskade har ju bara varit hemma ett par timmar mitt på dan. Jag tillredde en kalkonettomelett till arbeterskan till lunch, men innan dess hade hon hunnit jobba halva sitt pass samt handla en del nödtorft till barnens ankomst. Nu visade det sig att det bara blir Elias som kommer hem i kväll. Så mysigt för de två att få en kväll tillsammans!

Jag skjutsar hem Anna när hon går av arbetspass nummer två klockan 20. Tar svängen förbi Morgonen med Jerry innan jag åker hem till mitt igen. Det blir att sova ensam här hemma i natt, för jag är alldeles för hispig för att vara ute i Förorten. Under dan har jag förberett mig för morgondagens huvudaktivitet och jag har letat fram papper och annat som behövs.

Mamma har jag pratat med också och det är visst nåt revben som har knäckts igen. Jag vet inte, men hon är tämligen urkalkad efter all medicin.

Har varit ute med stinkande och droppande soppåsar – URÄCKLIGT – och just nu lagar jag middag till mig själv: två kycklingkorvar med bröd och lite räksallad till. Det blir bra.

Korv med bröd och en bok – den ensammes middag.

                                                                                                                                                            I kväll blir det sällskap av bok och TV, jag får hoppas att jag kan koncentrera mig. Tänkte se en ny amerikansk dramaserie som börjar i afton klockan 21 och vars trailrar har sett lovande ut. Lovande som i spännande!

Read Full Post »

Bland hemmets favoritprylar 7

Ovanpå köksskåpen finns det ett utrymme som mest är irriterande. Där samlas damm i fett från matlagning. Men jag har lagt tidningspapper ovanpå skåpen och som den husliga människa jag är byter jag ut dem då och då, ganska ofta, faktiskt, samt torkar av. Och så har jag en del fina prylar där ovanpå.

Den här lite oskarpa bilden – jag fick vara akrobat för att ta den – föreställer en gammal burk med ett skepp på. Jag tror att den kom från pappas mostrar.

                                                                                                                                                            Fina gamla burkar är nåt jag sparar på och här är två till.

Burken till vänster med det maritima motivet kommer från pappas mostrar. I burken till höger var det choklad. Den burken fick jag redan som barn av mamma och pappa och jag hade ursprungligen schackpjäser i den…

                                                                                                                                                     Farmor hade också en massa fina burkar. Här en av dem som jag lyckades rädda.

En gammal kexburk med ett barn som håller en hund på.

                                                                                                                                                       Ovanpå städskåpet tronar en gammal hushållsapprat – mormors våffeljärn. Jag tror faktiskt att det fungerar, men det luktade INTE gott om det sist jag provade…

Ett rejält våffeljärn.

                                                                                                                                                          Under min tid som informatör inom en av länets offentliga verksamheter fick jag en fin keramikburk att ha pennor i. Den räddade jag med mig hem när jag slutade där. Nu har den pennor i sig också, men står på en av mina köksbänkar.

En vacker keramikburk till pennorna.

                                                                                                                                       Till avdelningen kitsch i hemmet hör nog detta madonnaljus, inköpt på nån liten inredningsaffär i Stockholm. Ett likadant ljus hade jag och ett x med oss till värden en gång när vi var bortbjudna på middag. Totalt värdelöst – när man tände det flöt det ut till en stearinklump!.. Så jag har behållit mitt blot til lyst.

Rätt kitschigt – och absolut omöjligt att tända! Hela ljuset flyter ihop till en stearinhög.

                                                                                                                                                      Slutligen ett foto från familjen. Idag är det mammas och pappas femtioförsta bröllopsdag. Mamma fick hjälp att göra fint på graven i torsdags och det glädjer mig. Men det hade förstås varit roligare att ha pappa i livet idag.

Ett vackert par från 1959.

Read Full Post »

Tofflan undrar: Omval eller inte?

Med tanke på valutgången och överklagandena kring hanteringen i Värmland samt märkligheterna i Sala undrar Tofflan kort och gott: Omval eller inte?

Klicka i det alternativ som passar dig bäst här bredvid i högerspalten, men kommentera inte här för det går inte. Kanske bloggar du i stället på eget håll om valet?

Stort TACK för ditt klick!

Read Full Post »

Tofflan undrade: Vad ser du helst på TV?

Den gångna veckans fråga tog jag fram i samarbete med Elias, åtta år. Frågan gällde helt enkelt vad du helst ser på TV och det gick att klicka i flera alternativ. Hela 80 klick registrerades och så här fördelade sig svaren, flest klick överst, lägst längst ner:

13,75  procent (elva personer) svarade: CSI.

11,25 procent (nio personer) svarade: Idol.

11,25 procent (nio personer) svarade: Nyheter.

11,25 procent (nio personer) svarade: Halv åtta hos mig.

7,5 procent (sex personer) svarade: Ullared.

7,5 procent (sex personer) svarade: Efterlyst.

6,25 procent (fem personer) svarade: Biggest loser.

6,25 procent (fem personer) svarade: Debattprogram.

5 procent (fyra personer) svarade: Hell’s kitchen.

5 procent (fyra personer) svarade: Babel.

5 procent (fyra personer) svarade: Simpsons.

5 procent (fyra personer) svarade: Vänner.

3,75 procent (tre personer) svarade: Sport.

1,25 procent (en person) svarade: Doktor Åsa.

Stort TACK till dig som svarade!

Read Full Post »

Babel den 23 september – från bokmässan

Babel i veckan som gick – naturligtvis från bokmässan i Göteborg. GAH! Till och med Babel är där! Vad gör jag här? Tittar på en inspelad version av torsdagens program…

Temat för bokmässan är Afrika, men även den svenska författareliten är där. Men först ut intervjuades författaren Ondjaki från Angola. Ondjaki tyckte att det kändes märkligt att ha en kontinent som tema för mässan och inte ett land. Men nu är han på mässan i vart fall…

Programmet fortsatte sedan med ”en grundkurs i afrikansk litteratur”. En miljard invånare och 2 000 språk i över 50 länder… Det är Afrika. Den moderna afrikanska litterturen skrivs emellertid på kolonialspråken engelska och franska och så arabiska, förstås. Fyra nobelpristagare har kontinenten. Den äldre litteraturen är skriven på inhemska språk, kanske swahili, men icke att förglömma är den muntliga berättarkulturen i Afrika!

Afrika och hur det var koloniserat.

                                                                                                                                                 Första gänget att intervjuas var författarna Kopano Matlwa från Sydafrika, Henning Mankell, bosatt i Mocambique och Binyavanga Wainaina från Kenya. Den senare har bland annat skrivit en satir om hur man skriver en afrikansk bestseller. Tyvärr var det inledningsvis tekniska problem med hans mikrofon, men jag uppfattade honom som väldigt rolig och ironisk! Henning Mankell satt och svamlade på svengelska, riktigt pinsamt.

Nästa reportage var en testund med skotten Alexander McCall Smith, som skrivit flera böcker om den kvinnliga sydafrikanska detektiven Mma Ramotswe. Böckerna har också filmats. Tyvärr är Damernas detektivbyrå en serie böcker som inte tilltalar mig så mycket på grund av att de är alltför humoristiska. Och jag är en tråkig och konservativ deckarläsare.

Så blev det lite svenskt. Unni Drougge har skrivit en roman om ett mord på en Jan Guillou, ett mord som inträffar på… bokmässan! Boken heter Bluffen och är en satir om bokvärlden. Man undrar och väntar med spänning på en motreaktion!..

Ett mord på bokmässan!

                                                                                                                                     Nuruddin Farah från Somalia var nästa afrikanske författare att bli intervjuad. Hans íntryck av mässan var

too many people, too many books… A cattle market of humans and books.

Ord och inga visor! Nuruddins första bok, Adams revben, skrev han som 23-åring. Boken handlar om en flicka som rymmer från ett arrangerat äktenskap till stan. Den har säkert spelat stor roll för det faktum att han kallats feminist. Hans nästa bok, som blev stulen med hans dator, heter Crossbones och kommer ut först nästa år på grund av stölden. Den nya boken handlar om pirater.

Sofi Oksanen, belönad med Nordiska rådets litteraturpris för boken Utrensning, var nästa författare att intervjuas. En kontroversiell person – hon fick sparken från sitt bokförlag och skyggar inte för att skriva om kontroversiella ämnen. Själv har jag bara läst Baby Jane och det mest kontroversiella med den är att den handlar om lesbiska som mår dåligt.

Litteraturen som gömställe var nästa punkt i programmet. Detta att skriva under pseudonym. Bland annat blev det en pratstund med författaren Kristoffer Leandoer kring hans nya bok Mask.

Litteraturen är ett gömställe med alla pseudonymer, menar författaren till Mask.

                                                                                                                                                                Så var det dags för afrikanska författare igen. Alain Mabanckou har skrivit böckerna Slut på kritan och Ett piggsvins memoarer. Sefi Atta vars bok Allt gott ska komma dig till del nyligen blivit översatt till svenska och fått ett stort afrikanskt litteraturpris. Pinsamt nog tappade programledaren tråden och började leta ord på svenska, men den kloka Sefi Atta hittade orden han sökte – på engelska. Sefi Atta skriver realistiska böcker, medan Alain Mabanckous senaste bok är en fabel. 

Dawit Isaak, den fängslade eritreanen, har fått sitt versepos Hopp översatt. Nu kommer hela boken ut på svenska. Frågan är om Dawit Isaak nånsin själv kommer ut. Nu har han suttit fängslad i nio år…

Poeten Shailja Patel avslutade programmet med en tänkvärd dikt om språket som förskönar – eller förminskar.

Tack och lov slapp vi Bob Hansson, men nästa gång är han tillbaka igen, tyvärr. Vidare bjuds då på litterärt tupperwareparty…

Read Full Post »

Varför är det så ont om Q – fast inte i Uppsala…

Varför är det så ont om Q? var titeln på en bok av Hasse Alfredson. Boken kom ut redan 1968 och klassas av vissa som en barnbok. Jag tycker att den är en bok för lite äldre. Men den handlar om en pojke, en bov och en hund som ger sig ut för att stjäla bokstäver. Och svaret på boktiteln är att hunden har ätit upp alla Q:n eftersom de ser ut som katter bakifrån, så när bokstäverna lämnas tillbaka finns det knappt några Q:n kvar.

Svaret på frågan är att Q-hunden har ätit upp dem!

                                                                                                                                                            I dagens lokalblaska skriver språkvårdaren Lars Wittensten om bokstaven Q. Han menar bokstavens öde var beseglat redan i den sjätte upplagan av Svenska Akademiens ordlista 1889. Där klargjordes att k skulle avändas i stället för q i ord som kvarn, qvinna och sqvaller. Svenskan har ju liksom inget behov av q. Vi behöver ett k-ljud och det har vi i och med just den bokstaven. Och redan Urban Hiärne hade 1717 sagt samma sak. Idag har bokstaven Q bara 18 uppslagsord och är därmed den minsta bokstaven i ordlistan.

Men i Uppsala finns rätt många Q:n kvar, menar Lars Wittensten: kurator vid en nation förkortas Q, vissa nationsfester kallas gasquer och så har vi ju anrika Lundequistska bokhandeln, länge kallad Lundeq. Eller LundeQ, som det stavas på logotypsvenska, muttrar språkvårdaren Wittensten. (Jag fnittrar förtjust åt Wittenstens ord ”logotypsvenska”.) Ett annat känt företag här i stan är Q-Med. Q-märkning är ett sätt att markera kulturhistoriska värdefulla byggnader. Och förra året fick man namnge ett pojkbarn Q. Signaturen Q var också, enligt Lars Wittensten, en polisreporter vid lokalblaksan i över 40 år.

Så nog finns det Q. I alla fall i Uppsala! Rolig och intressant Qrönika på ledarsidan idag! Tacq, Lars Wittensten!

Read Full Post »

Solig söndag trots svajande WordPress och trötthet

Underbar morgon! Solen skiner, vi var skittrötta båda två och WordPress ligger nere för publicering. Sitter och hamrar ur mig nattens och morgonens tankar i Word, det är inte alls lika… kul… spännande. För på nåt sätt är det spännande att blogga, det ger en ju ganska mycket makt att välja ord som kan läsas av alla i hela världen som har tillgång till dator och internetuppkoppling…

Kanske jag hinner göra nåt annat då, denna morgon, i stället för att blogga… Jag har hittills skjutsat Fästmö till jobbet, vattnat krukväxter och bäddat. Det är en bra start! Att jag ens skriver om krukväxter beror på att jag har så många att det tar en god stund att vattna dem alla! Anna jobbar ett förhatligt dubbelpass idag och är ledig mellan 13 och 16. Ända till klockan 20 ska hon jobba och då skjutsar jag hem henne  för hemma i Himlen i Förorten väntar barnen. Det blir i princip att natta Lilleman och sen kanske få en stund med tjejerna. Vi får hoppas att Slaktar–Pojken har röjt ordentligt efter sin ensamvecka så Anna inte behöver dammsuga det första hon gör. Skönt för henne att vara ledig i morgon!

Jag åker tillbaka hem i kväll, för jag ska förbereda mig för morgondagens Viktiga Möte. Har fortfarande hakat upp mig på kläder och skor, men nåt ska jag väl hitta. Jag är ju rätt ointresserad av mode, fast det klart att jag vill se OK ut vid ett sånt här tillfälle! Samtidigt vill jag inte klä upp mig så att jag blir nån helt annan än den jag är. Suck… jag säger som Frida

Kläder har aldrig varit min grej!..

Ordet kläder brukar hon byta ut mot vad som helst som hon är totalt ointresserad av. Ganska praktiskt sätt att slippa ta tag i sånt som är besvärligt eller tråkigt. Det är nästan så att jag tar efter i detta fall…

I morse när jag kom hem såg jag doktor Mengele i ögonvrån. Han har en sån otäck blick – kanske för att han råkade vila den på mig, som han hatar – men ändå. Jag skulle vara livrädd för honom om jag inte var vuxen. Fast jag är lite rädd ändå. Doktorinnan Mengele beter sig bara mer och mer underligt och man undrar om Herr Doktor har börjat experimentera på henne i stället för på… Hmmm…. Har det inte försvunnit lite väl många BARN i området på sistone..?

Så, nu är WordPress uppe igen. Skönt! Jag tänkte nämligen glo på Babel från i torsdags om en stund och avge en rapport. Tyvärr är väl även Babel – som allting annat just nu – fokuserat på den där tillställningen i Göteborg där ”ALLA” är utom jag… Morr… Fast med ”ALLA” menar jag förstås alla kulturmuppar och nån sån är jag väl kanske inte att kategoriseras som..?

I vart fall inleder jag med java och lokalblaskan innan jag flyttar över till vardagsrummet, favoritfåtöljen, DVD:n och leksakslådan!

PS Nej, plockgodis och min mage är ingen lyckad kombination. Rapport från Babel lär dröja…

Read Full Post »