Min morfar var snickare. Han gjorde bland annat mormors och morfars hela första möblemang, i furu. Men furu ansågs allt annat än fint och så snart de fick råd byttes möblerna ut, en efter en. Jag har nappat åt mig några saker han gjort. Denna kan man visserligen sitta på, men den var tillverkad för en femårig Toffla… Idag skulle den alltså braka om jag provsatt den.
Den här gunghästen gjorde morfar till min femårsdag.
Från farmors och farfars hem kommer också en del favoritprylar. Den här lingongtavlan hängde de sista åren ovanför farmors säng. Idag hänger den hos mig.
Den här tavlan räddade jag från att hamna i AE:s klor. Fast h*n hade väl sett till att vi fick fem spänn för den – högst…
Farmor hade ryskt påbrå och lite tycker jag nog att det syns i denna söta lilla datumflicka.
Datumflickan fick jag när farmor hade gått bort 1982. Tjejen har hängt med sen dess och sitter nu i mitt kök.
Även den här prylen hängde hos farmor och numera i mitt kök. Den har också en rysk touch, tycker jag.
Här hänger jag mina kökshanddukar – och en flugsmälla. Notera den lilla gubben till höger i bild som sitter lutad mot ett träd. Undras vad han har för funktion i bilden???
Farmor hade också en väldigt speciell snäcka. Den satte hon till mitt barnaöra och så skulle jag höra havets brus. Och nog brusade och susade det alltid… Farmors snäcka är fortfarande magisk…
Farmors magiska snäcka.
När vi nu har inträtt i mitt vardagsrum, blir det självklart en bild på favoritfåtöljen, det går inte att låta bli! Här sitter jag och läser, ser på TV, ser på film, lyssnar på musik – och sover när jag har värk eller hosta. Fåtöljen har varit väl värd de tusenlappar jag gav för den!
Min favoritfåtölj är som en välkomnande famn.
Och slutligen, en titt in i vitrinskåpet igen, och det som återstår av min mammas Snövit-servis från 1930-talet.
Detta återstår av mammas Snövit-servis från 1930-talet.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Oj va mycket saker du har kvar efter dina släktingar.
Jag vet bara en sak, vi var typ 20+ barn barn till min farmor o farfar, jag är nånstans i mitten på ålderskalan.
När jag fyllde 1 år fick jag en mugg av farmor, i den ligger en lapp ”denne fick jeg, da jeg fyllte 1 år”
På muggen står ”snill pige”
Jag tror jag fick den för jag är döpt efter henne… själv har jag bestämt att mitt första barnbarn som är flicka ska få den, får jag ingen, då får det väl lösas på nått vis 🙂 .. det har väl egentligen inte samma värde längre ner i generationerna ..
Jag har lite småsaker, minnen, saker som betyder nåt, men kanske är det som du säger att de yngre generationerna inte har samma tankar kring värde… Men vilken gullig mugg! Fast ”Snill Pige”… Det måste väl vara korrekturfell? Ska väl vara ”Nill Pige”??? 😉
Åhhhhh !En snövit servis ! Jag blir så avis !
Gillade datumgrejen och handukshängaren!
Kram
Servisen var min mammas, hon och några av de miljoner kusinerna lekte med den, så det finns ju inte så många delar kvar, som synes! 😉
Ja de är väldigt mycket farmor för mig! 😀
Kramen!
Yay för farmödrar med ryska rötter! Min farmors mor var ryska! Jag tror att det förklarar vår iskallt tuffa attityd, eller nåt 😉
Och min prominenta näsa… 😀
Oh! Själv fick jag bara en stor och ful äktskånsk potatisnäsa! tack farsan!
Men hellre potatisnäsa än Pinocchios… 😦
Men gungade du aldrig på hästen, den ser lika fin ut som en jag kollade in på en VÄLDIGT flott boutique idag 🙂
Jag har inte så mycket ” old stuff ” efter släkten då typ allt försvann / förstördes i kriget och sakerna efter farfar kan jag känna mig blåst på 🙂
Jo då jag gungade på den! 😀 Men jag var ett mycket tyst och försynt barn – ja, det är sant! Min mamma var ju sjuk hela min uppväxt och detta innebar att jag lärde mig leka utan att väsnas – och utan kamrater. Syskon hade jag ju inga.
Tråkigt! Nåt litet minne vill man nog ha…