Kvinnan i mitt liv: En bondes längtan

Jag var ju 50 år innan jag hörde talas om transsexualism.

Orden är bonden Knuts. En gråhårig bonde, märkt av hårt arbete. Och transsexuell. Filmen En bondes längtan är den första i en serie kortdokumentärer med kvinnan i centrum som går på SvT1.

Vi får aldrig se mannen Knut, bara på ett porträtt, som 20-åring. Fyra år senare tog han över sin pappas lantbruk. Och det var först i 50-årsåldern han hörde talas om att det fanns nåt som hette ”transsexualism” och att han själv var transsexuell.

Unde 15 minuter följer kameran Knut närgånget – när han tar traktorn in till stan för att köpa BH, när han går och får hudvård och när han målar sina skitiga naglar. Ända in till doktorn följer kameran och tittaren med. Knut är tydlig med att han vill få könsorganet kapat, men doktorn är ytterst tveksam och i mina ögon tämligen nedlåtande.

Och avslutningsvis säger han:

Pojken Knut är borta. Det enda som är kvar är namnet. Knut. Det vill jag ju fortsätta att vara.

En rörande och naken skildring av en transsexuell bonde. Jag ser med spänning fram emot de kommande sju filmerna i serien!

Missade du En bondes längtan? Titta här!

Svenska Dagbladet har en artikel om Knut Lindgren!

Read Full Post »

Guldkorn från Adlibris i höst

Även Adlibris, min kära bokköparfavoritsajt, skickar nyhetsbrev med spännande och lockande böcker. Eller vad sägs om dessa? (Urvalet är mitt, förstås!)

Hetta av Ian McEwan
Det här är en farsartad satir över en mans girighet och självbedrägeri. När såväl yrkesliv som privatliv krisar lägger Michael Beard all sin kraft på att ge sin karriär en ny skjuts. Han bestämmer sig för att rädda världen från de hotande klimatförändringarna.

Kärlekens geografi av Nina Bouraoui
”Kärlekens geografi är inget mindre än vad titeln utlovar. Ett erbjudande om att stiga in i kartan, befinna sig på förälskelsens plats och resa stegen i protest mot tomheten” (SvD). Nina Bouraoui är en av Frankrikes mest spännande unga författarskap.

Mörka strömmar av Arnaldur Indridason
Indridasons popularitet bara växer! Han är flerfaldigt prisbelönad och utsedd till Nordens bästa deckarförfattare två år i rad. Mörka strömmar är andra delen i en kvartett böcker som tog sin början i Frostnätter.

Spännande islänning!

                                                                                                                                                           Jag älskar dig inte av Christina Stielli
Med sälta och humor skildrar Christina Stielli det raffinerade spel som pågår under ytan i ett havererande äktenskap. Det är befriande trovärdigt om hur den mödosamma men ändå möjliga vägen till ett nytt liv, på egna villkor, faktiskt ligger där och väntar.

Kan det finnas humor i ett havererande äktenskap?

                                                                                                                                                        Bad boy av Peter Robinson
Peter Robinson i högform! Kriminalkommissarie Alan Banks har lämnat Yorkshire och gett sig av på en välförtjänt semesterresa. När Banks återvänder från semestern är hans dotter Tracy spårlöst försvunnen. Detta blir hans mest fasanfulla och personliga fall!

Diskodans för de hädangångna av Colin Cotterill
Mysryshjälten Dr Siri Paiboun är tillbaka! Upptäckten av en mumifierad arm som sticker ut från en betongstig intill presidentens nya residens har förståeligt nog orsakat viss pinsamhet. Siri skickas att diskret gräva ut kroppen som armen sitter fast i. Roligt och nyskapande!

En mumifierad arm skapar pinsamhet.

                                                                                                                                       Kulturchefen av Christer Hermansson
Christer Hermansson är omstridd biblioteksdebattör, kulturchef och var senast aktuell med debattboken Varför har inte fler bibliotekarier läderbyxor? Nya boken bjuder på absurd underhållning! Här skildras kommunal kulturadministration, möten med bibliotekarier och märkliga medborgare.

Hittebarnet av Katerina Janouch
En stark historia om föräldraskap och jakten på det som är viktigt i livet. Den unga kvinnan ser på sitt nyfödda barn en sista gång innan hon springer därifrån. Någon minut senare öppnar barnmorskan Cecilia Lund dörren och hittar det lilla byltet på parkeringen utanför BB.

Read Full Post »

Matshopping, mobilminus, mumspizza och mammalott

Som sagt, det blev en tur till On Off med älsklingens mobil. Fast jag vet inte om det blev nån vidare tur, för hon fick lämna kvar den där. Två veckor skulle de ha på sig att felsöka och laga. Vi får hoppas att de hittar nåt fel. Jag vet ju hur det brukar gå till – en tjej på mitt förra jobb fick skicka iväg sin mobil tre gånger och först efter sista gången fick hon en ny. De andra gångerna hittade de inget fel, men installerade om mjukvarorna och mastertömde därmed. Jättekul!.. Grejen var att även jag har spanat på en sån mobil som Anna har köpt, men nu blir jag ju lite tveksam…

Nästa etapp på eftermiddagens lilla tur var CityGross. Där skulle vi handla mat. Och lite annat. Men HJÄLP så stort och rörigt det var! Ingen ordning på var sakerna fanns, tyckte vi. Alltså svårt att få nåt helhetgrepp på affären – hygien och godis och kalsonger på ett ställe, husgeråd och leksaker på ett annat och mitt emellan dem exoktiska varor från främmande länder. Bröd, kaffe och toapapper fanns på den andra sidan, lite tråksidan. Men roliga råttor hittade jag i alla fall.

Wiene-råttor, läste jag. Och det lät ju inte så gott…

                                                                                                                                                            Anna är mera åt ägg och gay-hållet, så hon hittade denna lustiga äggskivare av märket Wedgey. Nästan gay, i alla fall, mycket rolig dock.

Ni har stavat fel! Gay stavas med a, inte e!

                                                                                                                                                       Sen blev det inte bättre än att vi insåg att vi behövde äta. Eftersom jag var den enda MODÄÄÄÄÄRNA av oss och utrustad med mobil, messade jag till Slaktar-Pojken för att kolla om han var intresserad av pizza. Det var han. Så jag bad honom röja köksbordet i Himlen i Förorten och så bakades tre goda, flottiga pizzor på Kreta medan vi tankade.

Under tiden hade den gentile Jerry erbjudit Anna att låna en mobil av honom, men tyvärr gillade hon inte den när hon vid ett tidigare tillfälle fick låna och testa. Därför sitter hon nu med Lillans gamla och den kan hon inte ta emot mms på och inte heller fota så det blir några bra bilder. Men hon kan ringa och messa och det är det viktigaste just nu.

När vi brakade in i Himlen hörde vi tvättmaskinen jobba och köket var ganska bra undanröjt.

Det tar sig, det tar sig!

sa han som hade eld i håret. Om Johan, vill säga. På fredag börjar en av hans kurser och sen har han blivit accepterad som anställd på samma hemliga företag som jag. Vi har kommit överens om att ge oss på gemensam spaning när nån av oss får första uppdraget! Mystiskt, eller hur?!

Vi var hemma hos mig runt halv sex och nu sitter vi här med var sin mugg med rykande hett java. Även här jobbar nu tvättmaskinen. Soppåsarna får vänta till i morgon. Man ska inte överanstränga sig. Magen lever rullan efter pizzan, men jag MÅR INTE ILLA! Det är skönt! Däremot får magen gärna jobba på att gå från Off till On, så att säga. Det börjar bli liiite… besvärligt…

Jag har just pratat med mamma, som var så gullig och hade skickat ett krya-på-dig-kort med en trisslott i! Tänk, 50 000 pix i 50 år framöver, det vore väl nåt..?

Read Full Post »

Gotterian testar: Dumle lakrits

Den vänliga Systerdyster skickade härom veckan ett meducinpaket till mig. Ett paket som innehöll andlig spis i form av böcker, men även lekamlig spis i form av Fazergodis. Och just idag beslutade jag mig för att prova på en Dumle lakrits.

Lakrits är bra mot illamående, säger alltid min mamma.

                                                                                                                                                              Det var en sällsynt god blandning av söt lakrits och choklad. Vid första anblicken fick jag något lite avsmak, men detta förändrades strax när den ljuvliga Dumlestången mötte min gom och mina smaklökar.

Högt betyg!

Read Full Post »

Skrytigt på Fejan?

Läser en intressant artikel idag i lokalblaskan med rubriken Skryt dig lycklig på Facebook. Själv finns jag ju inte på Facebook, men har naturligtvis övervägt att ta steget även dit. Emellertid har jag inte hittat nåt eller några bra SKÄL till att göra det, så till dess att jag gör det är det bloggen och bloggen enbart som gäller för mig.

Men åter till artikeln! För även om jag inte finns på Fejan är jag ju nyfiken! Artikelskribenten Anna Hellberg menar att

[…] Det går alldeles utmärkt att använda den sociala nätverkssajten Facebook för att designa ett bättre jag – och bli sedd. […]

Enligt artikelskribenten läggs det ut stylade bilder, foton av lyckade semestrar, strålande barn och kompisgäng. Folk delar intressanta nyheter, you tube-klipp och favoritlåtar. Och det är väl bra och trevligt. Eller? Nja, så odelat positiv är inte Anna Hellberg. Hon menar man kan använda Fejan för att ge en bättre bild av sig. En bild som kanske INTE RIKTIGT stämmer med verkligheten. Detta grundar hon på socialogen Martin Bergs forskning. Han hävdar nämligen att

[…] På Facebook ger man en bättre, mer fördelaktig bild av sig själv än i den analoga verkligheten. Kommunikation på nätet sker utan att vi behöver visa upp vårt fysiska jag och det är fritt fram att överdriva sin egen förträfflighet. Men man ska komma ihåg att det som visas upp är oftast socialt accepterade beteenden […]

Och i stället för att skriva att man inte orkar gå iväg till gymmet skriver man kanske

Hemma efter ett tufft träningspass.

Men att framställa sig själv i en bättre dager är inte nåt vi bara gör på Facebook, tydligen. Fast kanske är det enklare på Fejan därför att vi inte behöver visa upp oss hur vi EGENTLIGEN ser ut. Martin Berg säger:

[…] Vi behöver inte visa upp vårt fysiska jag, ingen ser att jag sitter i morgonrock i en ostädad lägenhet och tycker synd om mig själv. I det verkliga mötet med människor avslöjar däremot kroppsspråket och vårt tonfall hur vi mår. […]

Olika generationer använder Facebook på olika sätt. Många yngre använder Fejan för att

[…] peppa sig med skryt […]

enligt artikeln, medan en äldre generation kan ha ett annat förhållningssätt – även om det självklart finns exhibitionister även bland dessa!..

Men på Facebook har alla chansen att visa sitt eget, personliga varumärke. Här hittar man bekanta från förr – och viktiga kontakter för livet som det är just nu. Och sociala medier är en utmärkt kanal att visa vad man kan, menar Martin Berg. Kommentarer från vänner ger en kick – men den som möts av tystnad känner sig säkert rätt ensam och värdo.

Facebook utvecklades i USA och där är det fortfarande så att de flesta kommentarer är positiva och uppmuntrande. Hur är det här? Är vi snälla eller är vi negativa och kritiska i våra kommentarer? Personligen, när jag kommenterar på folks bloggar, är jag nog mest snäll – om det är nån jag känner. Har jag helt motsatt åsikt än min bloggande vän väljer jag nog hellre att inte kommentera – eller att skriva ett inlägg om ämnet på min egen blogg. Fegt, kanske..?

I vart fall är alla dessa reflektioner över självet och vilka vi är ett typiskt tecken för vår tid, menar Martin Berg. Många drabbas till och med av uppdateringsångest, nåt som psykologen Anna Kåver fått erfara. Hon har träffat på många nätmissbrukare som tillbringar nästan all vaken tid framför datorn. Och gränserna suddas hela tiden ut. En känsla av intimitet sprids, men det kan vara en skenbar sådan. Anna Kåver säger:

[…] Att uttrycka sig gränslöst eller utge sig för någon man inte är på bloggar, twitter eller facebook är riskfyllt och inbjuder till att bli utnyttjad, kränkt och mobbad. Du öppnar dig då för negativa reaktioner som inte är lätta att hantera på egen hand […]

Nu finns det till och med en diagnos för uppdateringssjukan, SUA, Social Update Anxiety. Denna sjukdom drabbas man av när livet kretsar helt kring Facebook. Symtomen är, enligt beteendevetaren Nina Jansdotter:

• ständiga uppdateringar och funderingar kring vad man ska skriva
• rastlöshet och till och med ångest när man inte är inloggad
• Facebook tar tid från familjen och vänner i verkliga livet

Låter ju rysligt förskräckligt och negativt! Men Nina Jansdotter säger också:

[…] Samtidigt kan man bli mer medvetet närvarande i sitt eget liv om man sätter ord på sina handlingar. Om jag skriver ”nu dricker jag en kopp grönt te ” måste jag verkligen känna efter hur det känns att dricka den där koppen. […]

Och Nina Jansdotter tror INTE att det är realistiskt att helt stänga av sig från Facebook eftersom man hamnar utanför då. Dessutom har jag hört att det ju inte går att stänga av sig från Fejan. Medlemskapet är på livstid.

Personligen är jag medveten om att jag bloggar alldeles för mycket. Men bloggandet har flera syften för mig som jag faktiskt rättfärdigar det med:

• jag skriver min subjektiva berättelse om mitt liv
• jag kan ösa ur självömkanspåsen och sen förhoppningsvis gå vidare med en lättare packning (att blogga är gratis, det är inte en psykolog…)
• jag tränar mitt skrivande
• jag reflekterar över mitt eget beteende vilket gör att jag förhoppningsvis utvecklas
• jag får nya vänner
• jag får nya fiender
• jag lär mig en massa

…med mera… Men det TAR väldigt mycket tid att blogga. För tillfället råkar jag emellertid ha rätt gott om den varan…

Hur använder DU Facebook och bloggandet???? Och förskönar du dig själv och din familj och ditt liv rent allmänt?

Read Full Post »

Regn, regn, regn…

Roligare än rubriken är vädret inte idag! Det bara regnar och det började redan i natt. Tennisbanan på baksidan påminner mer om en pool än en tennisbana. För övrigt undrar jag hur länge nätet ska sitta uppe, men så inser jag att det nog inte finns nån tennis- och isbaneansvarig här, så det får väl sitta där tills det ruttnar. Eller nåt.

Tennisbana eller pool – bedöm själv! Bilden togs för några minuter sen strax före klockan åtta i morse.

                                                                                                                                                        Fast jag ska inte kasta sten i glashus, jag har matta och prylar på ballen* att plocka in. Men problemet är ju att det regnar så ofta nu för tiden att mattan inte hinner torka mellan varven. Och det blir ju inte så bra om man rullar ihop en blöt matta och stoppar ut i förrådet. Först börjar det lukta och sen när man ska ha mattan finns det inget kvar av den, typ…

Idag händer väl inget speciellt. Jag borde ta tag i lite säkerhetskopiering av filer och lite bildöverföring och så behöver jag tvätta håret som ligger flottigt klistrat mot skalpen. Anna jobbar till 13.30 och vi ska göra ett förnyat försök på OnOff med hennes nyinköpta mobil som krånglar. Vidare blir det ett besök på CityGross, för det ska visst vara nåt i hästväg, enligt Storasyster.

Storasyster, ja, hon har bokat Taxi Tofflan för en ut-på-landet-transport på lördag kväll. Och det går ju bra för jag har ju uppenbarligen blivit helnykterist så jag behöver inte dricka nåt vin till lördagsmiddagen. Jag känner inte ett dugg för alkohol, men aptiten börjar komma tillbaka liksom orken. Anna frågade senaste i morse om jag inte kände mig piggare och det svarade jag jakande på. Jag KÄNNER mig piggare och gladare, framför allt efter gårdagens telefonsamtal, men också rent allmänt. Hoppas verkligen det håller i sig! Magen är emellertid besvärlig, den kör sitt vanliga OnOff den också. För tillfället är den Off sen tre dagar och det är liiite långt.

Tror jag börjar med bäddning och lokalblaska innan jag går över till filkopiering och dusch, i nämnd ordning… Håller också på att jaga referenter. Har hela elva stycken på min lista, men det är bra att ha några olika – några fd chefer, några fd kollegor, några frilansare, några externa samarbetspartners, några interna samarbetspartners… Det gläder mig oerhört att alla jag fått tag i hittills har sagt att de

självklart

och

gärna

och

lätt

lämnar referenser! Sånt värmer!

                                                                                                                                                    *ballen = balkongen

Read Full Post »

Bland hemmets favoritprylar 2

Jag har en alldeles fullkomligt bedårande kelimmatta som jag älskar! Jag tror att den kommer från farmors och farfars hem ursprungligen och jag tror också att den är ganska värdefull. Men jag säger som folket i Antikrundan:

Värdet har ingen betydelse!

Jag gillar den här mattan för dess vackra mönster och färger, som nu tyvärr bleknar av ålder . Idag ligger den i mitt arbetsrum, framför stor-datorn.

Så otroligt vacker!

                                                                                                                                                            I samma rum som mattan och stor-datorn finns det jag älskar allra mest i mitt hem: mina böcker!

Två av tre bokhyllor mot väggen till förrådet.

                                                                                                                                                            Och så har jag ett hörn med böcker och spel och fotoalbum och ett och annat frimärksalbum.

Ett hörn med böcker, spel och fotoalbum, kanske några frimärksalbum också. Och så en av bokhyllorna mot hallväggen.

                                                                                                                                                          Ja jag erkänner! Böckerna börjar ta över mitt hem och det blir ett litet h-e sen när jag ska flytta. Här en hylla till. Men ärligt talat, det finns FLER…

Jorå, här syns en del kurslitteratur från när jag lästa litteraturvetenskap…

Read Full Post »