Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 20 september, 2010

Lösenordsskyddad: Rapport från zoo

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

När man äter frukost för sent för att hinna med att äta middag innan man börjar jobba – då kan det hända att middagen intas vid 20.30-tiden. På Max hamburgerrestaurang. Och då är man ofta så där lagom trött och flamsig.

Idag började fånerierna redan utanför byggnaden. Det spelades svängig musik och jag kunde inte låta bli att skaka på rumpan. Precis då kom en kille ut från Max och kläckte ur sig:

Justa moves!..

Gissa om jag rodnade! Sen hörde Anna att han sa nåt till sin tjej som kom ut strax efteråt. Det var inget elakt, men så där lagom pinsamt för mig. Anna skrattade bara. Rått, förstås.

Så skulle vi då beställa mat. Det gick ju nästan bra, bara att jag glömde att säga

minus bacon

till min kycklingburgare. Jag har liksom inte ätit gris på nästan 30 år… Men som tur var skulle killen efter oss ha en kycklingburgare MED bacon, så jag föreslog ett byte – vilket han nappade på. Alla nöjda, alla glada.

Under tiden var tanken att Anna skulle ta sin dricka, fixa servetter och ketchup och ta plats vid ett bord. Det var väldigt tomt i lokalen så det ekade bra när jag hörde några kraftiga

ritsch, ratsch!

Det var Anna den Starka som försökte ta servetter. Det gick inte så bra, det var en HÖG av REMSOR under behållaren… När hon upptäckte att jag hade noterat vad hon höll på med, gav hon sig småskrattande iväg – som värsta loonisen –  för att leta bord. Och som jag tidigare nämnde var det rätt TOMT i lokalen och GOTT om platser. Trots detta var Anna inte nöjd förrän hon provsuttitit FJÄRDE stället. Jag stod vid kassan och väntade på maten och såg hennes huvud hoppa upp och ner. Höll på att skratta ihjäl mig!

All well that ends well, vi fick vår mat, min minus grismuskel, och så blev vi mätta även denna dag! Jag fick väldigt ont i magen, men det är inte säkert att det berodde på maten, det kan ha berott på skrattkramperna. Fast vem skulle inte få skrattkramp om man satt mitt emot denna… figur?!……..


Anna är helt underbart rolig och gör mig GLAD!!! Mannen till höger i bild fick min ursprungliga mat med bacon. Han blev också glad, tror jag. Fast inte över Annas eskapader utan för att han fick min kycklingburgare före mig, så att säga. Äh… va tusan… DU FATTAR, huh?!..

Read Full Post »

Varför knuffar nån ut en ensam kvinna i 50-årsåldern från balkongen? Vem vill henne illa? Och vem är de som bevakar en ung sommarjobbande kvinna genom ventilationsluckan? Unni Lindells bok Mörkermannen är en kuslig historia med många bottnar.


Vem är Mörkermannen egentligen? Finns han???

                                                                                                                                                       Boken börjar med ett tillsynes oförklarligt mord på en kvinna i 50-årsåldern. Hon knuffas ut från sin egen balkong. Det finns vittnen som ser att hon knuffas så det är inte självmord. När kommissarie Cato Isaksen får hand om utredningen tillsammans med den envisa och rätt irriterande Marian Dahle hittar de märkliga spår i det förflutna som ger underliga kopplingar i nutid. Och samtidigt känner en ung sommararbetande polska sig bevakad genom ventilationsluckan till rummet där hon bor. Katastrofen närmar sig…

Det här är en bok med många bottnar och det gäller att hänga med i svängarna så man inte tappar kollen på vem som är mamma till vem och hur det har gått till att just den kvinnan blev mamma till det barnet. Typ. En ganska invecklad historia utvecklar sig – genom samarbetet mellan Cato och den irriterande Marian, en sorts Lisbeth Salander-figur som jag tyvärr inte känner nån värme inför. Inte som när det gäller Lisbeth.

Berättelsen är spännande och man undrar verkligen vem den där Mörkermannen är. Men samtidigt är den lite rörig. Trots det får den högt betyg, fyra tofflor av fem möjliga.

Read Full Post »

När jag går här med min dammvippa och försöker få bort spindelnäten i mitt hem, slås jag av hur många fina saker jag faktiskt har. Och nu vill jag, som den härmapa jag är,  göra som den kära fru Hatt har gjort – både en och två och dessutom tre gånger – samt Nillan, nämligen visa lite glimtar från mitt hem!

Den här hyllan i sovrummet är en klar favorit. Här ligger alla mina olästa böcker – och många av dessa har jag fått av kära bloggläsare!


Min att-läsa-hög!

                                                                                                                                                                I köket har jag några prylar som är klara favoritprylar i mitt hem. Ett kast är ju ursprungligen något som sättarna hade sina blytyper i. Men jag har stenar i ett av mina!


Ett stenkast! Stenarna har jag hittat och tagit med mig från kära ställen.

                                                                                                                                                               En lite mer färgrik favorit är Kitty Lindsten-tavlan. Den som anstränger sina ögon lite ser förhoppningsvis texten

Jag vill nå dig!

i tavlan.


En tavla om kommunikation – och passion!

                                                                                                                                                                  Och så slutligen, detta skåp, förärat mig av ett numera mindre kärt x och dess familj, icke desto mindre älskar jag skåpet! Och innehållet… Notera att rödvinsflaskor SKA vara dammiga!


Ett klart favoritskåp, fast lite dammigt innehåll. Som det SKA vara!

                                                                                                                                                             SÅ! Nu ska jag inte häcka vid datorn mer utan dra fram snabeldraken och gå en duell mot hemmets dammråttearmé!

Read Full Post »

Den här dan har börjat riktigt, riktigt bra! Man kan säga att det blev en morgon i dur.

Men allra först vill jag vara lite politisk – även om detta inte är en politisk blogg, som jag har påtalat i några inlägg.

Valutgången. Jag kan inte låta bli att kommentera den. Ärligt talat är jag inte förvånad – jag såg hur jämnt det var mellan blocken i omröstningen på min blogg och det visade sig stämma med verkligheten. Alliansen vann KNAPPT. Däremot hade jag inte några valmöjligheter för de så kallade småpartierna. Det kanske jag borde ha haft. Men jag tänkte inte så långt utan tänkte nog på att även dessa måste ju liera sig med nåt block – om de nu får tillräckligt många röster för att komma in i riksdagen. Tyvärr visade det sig att det parti jag fett valde bort direkt får en vågmästarroll. Det är mycket olyckligt. Jag ser framför mig att det blir lite… rörigt i riksdagen framöver. För vad jag förstår vill ju inget av blocken samarbeta med partiet i fråga. Hur går det då? Rätt tramsigt tyckte jag emellertid Lars Ohlys beteende var igår när han vägrade sätta sig i sminket samtidigt som partiledaren i det vågmästarpartiet satt där. Det ingav mig känslan av dålig förlorare, inte alls det ”jävlar anamma, vi har inte gett upp!” som jag tyckte mig höra i hans tal till sina partikamrater. Hur som helst, man kan ju verkligen fråga sig varför resultatet blev som det blev och varifrån rösterna på det lilla partiet kom. För nånstans måste de ju ha kommit ifrån. Nåt eller några partier måste ju ha tappat väljare. Dessutom tycker jag att det är mycket anmärkningsvärt att sossarna och moderaterna idag är två nästan lika stora partier. Vad säger det oss? (Detta var en fråga att fundera över…)


Hur blir det i riksdagen framöver? Går det att samarbeta med partiet som fick en vågmästarroll?

                                                                                                                                                         Dagen idag är grå och ser lite kulen ut, men morgonen började som sagt i dur. Vi tog en härlig sovmorgon och har ganska nyligen ätit frukost. Anna börjar inte jobba förrän klockan 16. I kväll blir det jag som far fram med dammvippa och dammsugare. Det behövs…

Men vad var det mer som gjorde morgonen så ”durlig”..? Jo, jag fick ett telefonsamtal vid elvatiden. På måndag eftermiddag ska jag på en anställningsintervju!!! Det är visserligen bara ett vikariat, men det är ett vikariat jag verkligen skulle kunna tänka mig att hoppa på. Mer säger jag inte om detta, utan nu ska jag rota fram papper och arbetsprover och kontakta referenter och… Ja just det, på måndag ska jag åka och lämna blodprover också. Kanske. Vi får se. Just idag mår jag rätt bra även om jag är lite yr. Och om jag känner efter så har jag faktiskt lite ont i halsen… Så nu ska jag inte känna efter, tror jag, utan njuta av att den här dan började i dur för mig. Det var ett tag sen… Men jag skrev ju redan igår att jag längtade efter måndagen, ungefär, så jag gissar att jag nånstans anade att det skulle bli en bra dag. (Ringde naturligtvis mamma också och hon blev jätteglad för min skull, fast jag skojade och skrämdes först!)


En dag som började i dur kräver en liten dans i gult – trots att gult är så fult!..

Read Full Post »