Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 14 september, 2010

Läser på nätet hos en av kvällsblaskorna att man evakuerat Eiffeltornet i kväll. Totalt fick 25 000 pers, de flesta turister, evakueras efter ett bombhot. Bombhotet kom per telefon till polisen och nu söker man av tornet med bombhundar.


Vill upp i detta innan jag dör, juh!!! Inte bomba!

                                                                                                                                                            Men nääää… Rör inte ”mitt” Eiffeltorn – det finns ju på min att-göra-före-jag-dör-lista, Frida, att besöka det!!!

PS Bombhoten, det var även ett mot en tågstation, visade sig vara falska.

Read Full Post »

Läser en intressant artikel hos en av kvällsblaskorna om folks profilbilder på Facebook. Enligt artikeln har det blivit en hel vetenskap!.. En 17-årig studentska i England har kikat på 3 500 profilbilder och försökt utröna hur dessa människor gör sitt bildval.

Som intressanta fakta lyfter artikeln fram att män oftare retuscherar sina bilder än kvinnor, att kvinnor oftare ler på sina bilder och att en procent röker på bilderna medan fem procent intar alkohol.

Vidare har det visat sig att det finns två typer av profilbilder: livsstilsbilden samt en mer funktionell bild. Livsstilsbilden kan vara en festbild, en bröllopsbild eller en bild på ett barn, medan den funktionella bilden är en vanlig men tydlig porträttbild. Den senare bilden är att föredra, menar en svensk sociolog, om man har ett vanligt namn.

Själv finns jag ju inte på Fejan, som bekant, men OM,OM!.. Då skulle jag kanske välja en lite fyrkantig bild, kan tyckas, men en bild som illustrerar mig väl.


Hurtigt & Hugget. Visst är jag som en snabbitsockerbit??? Fyrkantig, söt och upplöses snabbt…  😉

Read Full Post »

I serien Roliga strumpor har vi nu kommit fram till mina absoluta favoriter! Detta par fick jag i julklapp av min kära 2008, tror jag. Jag har varit mycket rädd om dem och använder dem endast vid speciella tillfällen. Som när jag är ledsen och behöver muntra upp mig själv eller när det är helg eller när jag vill vara tuff eller när jag inte har några andra svarta strumpor som är rena.

Se så fina de är! Tyvärr är budskapet för tillfälligt mer teoretisk-platoniskt för min del, men snart blir det väl ordning på snurriga bollen så att jag kan ta en sipp utan att falla till marken.


Ett par strumpor som verkligen är på pricken! Mina favoriter!

                                                                                                                                        Sensmoralen med serien Roliga strumpor är:  jag skrattar hellre åt mig själv än fejkar popularitet.

Read Full Post »

Alldeles nyss nämnde jag musikern Ted Gärdestad i ett inlägg om en bok vars titel ursprungligen är en titel på en Ted-låt. Och precis nyss läste jag i lokalblaskan att Teds bror Kenneth kommer till Lötenkyrkan i morgon kväll för att prata om sin bror och om den sjukdom Ted plågades av: schizofreni.

När Ted fick sin diagnos vet jag inte. Men som Kenneth berättar var schizofreni en sån skamlig sjukdom att den inte nämndes av varken läkarna, i familjen eller av Ted. Ted förnekade att han hade schizofreni. Och det är den här skammen som Kenneth menar är livsfarlig. Skammen att ha en psykiatrisk sjukdom. Kan man få bort skammen kanske många sjuka kan få hjälp i tid och lära sig att leva med sin sjukdom  – även om den är psykiatrisk. Det är därför Kenneth är ute och pratar om sin bror och schizofrenin. Ted kan nämligen inte själv prata, för han tog livet av sig midsommardagen 1997.

När jag var i tonåren lyssnade jag en hel del på Ted Gärdestad. Jag har ett par av hans skivor, till och med i vinyl. För mig var Ted den evige tonårigen. En ung man med djupa funderingar, men också en sprallig och fräknig rödtott. Men lycklig var han inte. En sökare genom hela livet, snarare.

Ted var alltså sjuk. Han hörde röster från onda makter, ibland också musik som hindrade honom från att komponera. Prestationsångesten blev till scenskräck. Ted blev otroligt rädd för att röra vid föremål som andra hade rört.

I morgon kväll i Lötenkyrkan kan du lyssna på Teds bror Kenneth när han pratar om sin bror, schizofrenin och den livsfarliga skammen. Ted Gärdestad blev bara 41 år. Hur blir man av med den livsfarliga skammen kring psykiatriska sjukdomar???

Ted Gärdestad föddes 1956 – samma år som tennisstjärnan Björn Borg. Och Ted och Björn spelade faktiskt tennis. Men musiken tog över och redan 1971 fick Ted ett skivkontrakt hos Stikkan Andersson. Året därpå debuterade han med skivan Undringar. Sen följer en tid med melodifestivaler, teater, giftermål och barn. På 1980-talet blir han medlem i Bhagwan-rörelsen i USA. När Olof Palme mördas går det rykten om att Ted är mördaren. I slutet av 1980-talet får han en psykos och blir arresterad. Under 1990-talet gör Ted comeback och han gifter sig igen. Men kring mitten av 1990-talet går det utför. Han krockar med sin bil och får svåra skallskador. År 1996 gör Ted sin sista spelning och året därpå tar han livet av sig. Ted Gärdestad blev bara 41 år.

Read Full Post »

Kring lunchtid kom så blykulan igen och träffade skallen. Jag hade suttit vid datorn, men se det var bara att lägga sig raklång i soffan. Inte bara huvudet kändes tungt, hela kroppen. Det blev så där igen att jag bara grinade för att jag var så trött, helt enkelt. Naturligtvis finns Sorgen i gråten också, men idag var det mest tröttheten. När ska den släppa???

Tog mig i kragen och så åkte vi till ICA Solen för att komplettera dagens middag samt handla mat till de två kommande dagarna. Sen får vi skicka ut barnen att tigga. Sen får vi se hur vi löser det med mat i helgen. Men löser det på nåt sätt det gör vi.


En rejäl krage att ta mig i skulle jag behöva!

                                                                                                                                                             När vi hade hämtat Elias från skolan skjutsade jag hem honom, hans mamma och matkassen innan jag for hem till mig en stund. Tanken var att jag skulle vila och kanske slumra en stund, men jag hann knappt in genom dörren förrän mamma ringde. Och nu sitter jag vid datorn en stund. Efter att ha knaprat på en torr chokladboll och några mjuka, dammiga chilibågar mår jag rätt illa, så jag ska lägga mig raklång en stund innan jag åker tillbaka ut till Förorten. Huvudet dunkar på bra, tyvärr inte i samma takt som basketbollen två killar lajar med utanför på tennisbanan…

Read Full Post »

Scenen är Sollentuna, skådespelarna två ungdomsgäng från olika världar, en polis med ett passionerat förhållande till en gift kvinna. Tragedin är fullbordad i Håkan Östlundhs senaste bok Jag ska fånga en ängel*, som Systerdyster så vänligt skickade mig i ett ”meducin-paket” förra veckan.


Men vänta nu… Det här är ju inte omslagsbilden på Håkan Östlundhs bok… Det är nåt fel med bilden… Ansiktet stämmer inte ihop med…

                                                                                                                                                             Ett ögonblick…


Så! Nu blev det rätt bild!

                                                                                                                                                             I centrum står nyskilde polisen Paul som bor och jobbar i Sollentuna, i hyreslägenhet. Paul har ett förhållande med framgångsrika, men gifta Ylva. Passionerat sådant. Men samtidigt blir Paul indragen i ett fall där två ungdomsgäng – det ena från lägenhetsdelen, det andra från villområdet i Sollentuna – är i konflikt. Konflikten trappas upp och slutar i tragedi. När Paul utreder fallet hamnar vi också i hans eget förflutna, där det gick bra för honom själv, men sämre för andra.

Håkan Östlundh har flyttat scenen från Gotland till Sollentuna. Sad Fish. Solemn Tuna, som Ylva skämtar till det i boken utan att Paul skrattar. Den här gången är berättelsen inspirerad av verkliga händelser. För mig känns gängbråk ganska långt borta, trots att jag vet att sånt händer även här. Men ändå. Jag tycker att det är liiite trist att författaren lämnat Gotland. Samtidigt är det så många författare som mördar folk på ön, så snart finns det väl inga öbor kvar…

Hur som helst, ämnet är aktuellt. Det är skildrat rakt på sak. Även konflikten mellan gamla lojaliteter i Pauls förflutna och nuet. När man läser känner man sympati för alla inblandade – även den skyldige. Och då är det en välskriven bok. Högsta betyg får den inte, men högt!

                                                                                                                                                            *Jag ska fånga en ängel är ursprungligen en titel på en av den alltför tidigt bortgångne Ted Gärdestads låtar. Ted Gärdestad var för övrigt från Sollentuna.

Read Full Post »

Lite ljusare är dagen idag, åtminstone hittills. Båda gymnasietjejerna kom iväg med sina bussar i morse, medan jag och Elias tog Clark Kent* till skolan. Fästmön var uppe och purrade tonåring, men fick sen om inte sovmorgon så lite vilomorgon. I skolan var det fullt ös och Elias hann vara ute och leka en stund innan första lektionen. Själv fick jag en pratstund med hans trevliga fröken.


Elias fröken ser mycket trevligare ut än denna!

                                                                                                                                                    Anna är ledig idag, vilket innebär jobb hemma i form av tvätt och annat skoj som hör husmorsyrket till. Just nu planerar vi veckans matinköp. Nu gäller det att trolla med knäna eftersom det inte är nån lönevecka för kära fyrabarnsmamman. Själv får jag inte heller nån lön, men jag äter å andra sidan inte så mycket längre. Frukost äter jag för det mesta hemma hos mig eftersom jag ju brukar åka hem de dagar Anna jobbar 7.30 – 13.30. Idag blev det emellertid gemensam frukost ute i Förorten.

Magen är sur på mig, jag vet inte varför. Den borde vara glad som slipper en massa mat, godis, chillibågar och framför allt öl. Tänk att jag inte är sugen på nåt! Det är märkligt… Yrseln gjorde sig påmind när jag parkerat bilen efter att ha kört Elias till skolan. Annars har jag känt mig hyfsat pigg hittills idag. DET kan bero på det trevliga telefonsamtalet jag fick igår kväll från en… ska vi säga… Bosse Bildoktor-aspirant???


Några såna här vill magen inte ha längre. Jag hällde upp i en skål i fredags och åt några stycken. Resten ligger kvar och har blivit mjuka och dammiga.

                                                                                                                                                       För min del blir det hemfärd på eftermiddagen, när vi har handlat och hämtat hem Elias – i den ordningen. Ska väl mest kolla post och hämta lokalblaska. Till frukosten fick det bli lokalblaska via internet, inte riktigt samma sak som en prasslande pappersdrake…

I morgon åker jag hem när Anna jobbar. Sen blir det fiskbullar ute i Förorten innan Elias och jag skjutsar Anna och Jerry till föräldramöte i Fridas klass. Under tiden det är möte åker Elias och jag hem till mig. Elias är MYCKET intresserad av mitt Monopol-spel…

Ja en hel del åkande och farande blir det, men vi får njuta av den lyxen så länge jag kan ha bilen kvar. Den blir väl det första som ryker och då blir det tufft på många sätt… Jag har svårt att tänka mig ett liv utan min älskade Clark, men det blir ju den första större konsekvensen av att jag faktiskt inte har nån inkomst. Observera, jag konstaterar fakta, det gör visserligen ont och jag blir ledsen, men det hjälper inte att beklaga sig i det här fallet. Jag är lyckligt lottad i mitt liv ändå, för jag har kärlek. Jag behöver inte heller söka kärleken i hemlighet, Anna finns där. Och det går inte att köpa för varken lön eller bidrag.

                                                                                                                                                 *Clark Kent = min lille bil

Read Full Post »