Söndagskväll

En stressig eftermiddag med storhandling och lite annat innan vi for hem till Fästmön. Min kraft tog slut nånstans inne på Tokerian, så jag fick lägga mig raklång en stund och bara andas medan stackars Anna for omkring. Det är en del att fixa innan barnen ska komma.

Idag var det också sista dan för fri parkering här ute. Från och med i morgon kostar det tre spänn i timmen dygnet runt, sju dar i veckan – eller 30 spänn dygnet. Det blir ganska många pengar varannan vecka när jag och Clark Kent* är hos Anna… Därför anmälde Anna intresse för parkeringsplats för ett tag sen och nu fick vi besked om att vi har fått en plats från den 1 oktober. Det betyder att vi måste skramla ihop mynt den här veckan samt några dar den sista veckan i september. Sen blir det 153 spänn i månaden på Annas hyresavi. Toppen för oss som har så mycket pengar att rulla runt i (not…). Vi var och kollade på var parkeringsplatsen finns och den ligger hyfsat nära – alltid något.

Efter en soppmiddag åkte vi och hämtade barnen hos deras pappa. Och när vi kom tillbaka fanns det emellertid inte heller nån ledig besöksparkering nära, så jag fick släppa av Anna och de två av tre barn vi fick med oss hem (nummer tre kommer i morgon) och leta en ledig parkeringsplats på området bredvid. Suck… Men i vart fall fick jag då njuta av denna midnattsblå skönhet, ungefär dubbelt så lång som Clark Kent…

Undras hur många liter milen den här skönheten drar… Men vacker var hon!..

                                                                                                                                                Under kvällen har jag plinkat och plonkat lite på Fridas gitarr, men jag minns ju inga låtar längre – det var säkert tio år sen jag spelade sist. Det känner jag tydligt i vänsterhandens fingertoppar som ömmar ordentligt nu. Vi har också tittat i Uppsalaböckerna som Elias lånade på Stadsbibblan (dessa böcker som är skrivna av min före detta vikarierande mamma…) igår samt i 70-talsboken som Anna fyndade på bokbordet på gågatan igår kväll. Spännande läsning!

Anna nattar grabben – jag misstänker starkt att de har somnat båda två. Frida har letat och funnit en frukt, Slaktar-Pojken har sagt god natt och sitter och spelar nätspel med kompisarna och jag sitter här och hamrar lite på datorn, trött som tusan och ledsen ända in i själen. Det gör ont som f*n och jag vill inte tala om varför. Inte här, inte inför öppen ridå. Allt kan man inte skriva om i sin blogg…

                                                                                                                                                 *Clark Kent = min lille bil