Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 9 september, 2010

Hon är en sån där människa med en otroligt väl utvecklad intuition. Hon kan känna på pricken och i just rätt stund när man behöver höra en vänlig stämma eller bara nån som duttar rent allmänt.

Vägen till hennes mål har varit tuff och hon anser sig inte vara framme än. Men hon har så många demoner och livs levande monster att slåss emot att det ibland blir lite mycket. Då använder hon bloggen som sin ventil. Där kan hon till synes hänsynslöst häckla folk, men allra hårdast är hon mot sig själv. Jag tror aldrig jag har sett en sån tuff domare!


En tuff domare… Men det är inte en bild av henne som hon ser ut, bara en illustration till detta inlägg!

                                                                                                                                                     Samtidigt bjuder hon på sig själv. Ger insyn i sitt liv, ett liv som har varit och är allt annat än enkelt – på flera sätt. Bland annat på grund av sjukdomar och för att människor farit för hårt fram med såväl henne som familjen. När det gäller barnen är hon den tiger som varje god mor borde vara men inte alltid är.

Hon skulle kunna vara en tvillingsjäl – vi insåg en gång att vi har så mycket gemensamt. Allt från ryskt påbrå och mobbning till linneservetter och Maria Lang. Och så förenas vi i vår antipati mot Foppatofflor!

Samtidigt är vi väldigt olika. Medan jag är gympadoja är hon stilettklack, hon är gala och champagne när jag är t-shirt och en starköl. Men hon har visat sig vara en pärla i mitt halsband av vänner och jag hoppas att hon hänger kvar på den tråden!


Hon är stilettklack…

                                                                                                                                                     Vem hon är? Fru Hatt, förstås! Många grattis på ettårsdagen av operationen! Du har kämpat och kämpar hårt och jag önskar dig KRAFT och STYRKA så du når dina mål!

Read Full Post »

Fy te rackarns sicken spänning! Jag flämtade, rös, skrek. Sista delen i serien Whitechapel avslutades nyss i TV4 och den som har missat den har verkligen gått miste om ryslig spänning!

Den nye Jack the Ripper har ett mord kvar att utföra, på en rödhårig kvinna vars sista måltid består av fisk och potatis – allt enligt vad som hände 1888. Men Chandler vägrar ge upp och efter ”rippologens” försök att provocera mördaren trappas tempot upp. Samarbetet i gruppen börjar plötsligt ta sig. På väg mot målet råkar Chandler mördaren, men denne slinker ur hans grepp. Chandler ger emellertid inte upp. Frågan är bara om han ska hinna fram i tid…


Kriminalinspektören och broilern Chandler, utmärkt spelad av Rupert Penry-Jones, är hack i hälarna på mördaren.

                                                                                                                                                            Ja, jag har sagt det tidigare och jag säger det igen: britterna kan verkligen göra spännande polisserier! Det här är bland det bästa och mest spännande i den vägen som jag har sett på länge! Spänningen stiger för varje avsnitt och man vill verkligen veta vem Jack the Ripper är. Får man det? Ja, man får på sätt och vis veta vem den moderne Jack är, men man får inte veta så ingående. Det enda motivet tycks vara att kopiera den ursprunglige mördaren. Lite tunt, kan jag tycka, men OK. Högsta betyg även för sista delen!

Read Full Post »

Eftermiddagen blev lite tung. Jag kan inte ge nåt skäl, det kändes bara tungt och ledsamt framåt kvällningen. En massa negativa tankar om hur misslyckad jag är susade in och ut i huvudet medan Fästmön såg en fin lägenhet på nätet. Om vi bara kunde… Men jag bär inte på nån kappsäck med guldpengar, bara på en stor korg sorg.

Uppryckning! Vi, som ju gillar Rejäla Doningar, åkte till XL Grillen för att äta middag (men vi såg inte till Al P.) Fästmön tog hamburgare, jag kycklingburgare och så strips till. Lingondrickan snodde jag två glas av, den var underbar! Jag åt upp nästan hela min burgare och lite strips. Anna var så söt och hon är ofta så full av bus. Den här gången lyckades jag fånga ”BusAnnan” med kameran!


Ögon fulla av bus, eller hur?!

                                                                                                                                                         På vägen hem passerade vi Stormarknaden där vi bland annat träffade Elias förra fröken samt utförde några ärenden. Utanför garaget upptäckte Anna en luftballong på himlen och den skulle hon fota. Själv fotade jag Anna, men det blev en väldigt konstig bild. En pinne i röven och en pinne i huvet, typ…


Vad är det som sticker fram där bak och vad har hon i huvet??? Ibland är man långt ifrån mästerfotograf…

                                                                                                                                                            Nu väntar vi med spänning på sista delen av Whitechapel klockan 21. Jag spelar in Babel på DVD:n och glor på nån annan dag, för programmet går i skrivande stund.

I morgon är Anna ledig och vi tänkte ta en tur ut till Röda Korsets second hand.

Read Full Post »

Jag gissar att jag inte är den enda som lider kval just nu. Kval för att det är val snart och jag har fortfarande INTE bestämt mig till hundra procent vilket parti som ska få min röst.


Lite så här känns det ibland, som att välja mellan pest eller kolera…

                                                                                                                                                         Därför blev jag ganska glad och tacksam när lokalblaskan, som omväxling mot all reklam, hade en valguide som bilaga häromdan. Visserligen vänder den sig främst till förstagångsväljare, men jag tyckte att jag hittade bra information var de olika partierna står i olika frågor.

Trots det har jag ännu inte helt bestämt mig. Den första frågan jag ställer mig själv är ju om jag ska tänka mest på mig själv eller mera ”altruistiskt”… Det är ju lite svårt att tycka nåt om barnomsorg när man inte har barn själv. Erkänn det! Eller?..

Men jag får gå på de ämnen och frågor som berör de flesta av oss – sånt som arbete, pension och hälso- och sjukvård. Vad gäller hälso- och sjukvård, det vill säga landstingsvalet, är jag klar över hur jag ska rösta. Där finns inget annat alternativ. Så var det bara resten också, kommunalvalet och riksdagsvalet…

Neeej, jag blir tokig! Jag läser och försöker informera mig, men baske mig att jag kan ta ställning… Fästmön tog helt klart ställning för nån timme sen när hon, som den femme fatale hon är (fasen så mycket franska jag svänger mig med idag!), hade ihjäl en irriterande fluga. Med lokalblaskans valguide.

Och så är jag liiiiite putt på just lokalblaskan. Den startar ju en TV-kanal i höst och jag sökte tre (3) olika jobb där, mejlade mina ansökningar i slutet av juni. Jag fick inte ens svar via vändande mejl att min ansökan hade kommit fram… Men idag läser jag i Journalisten att elva personer, varav nio nyanställda, ska jobba med den nya TV-kanalen. Tack för den informationen! Hade ju önskat att jag hade fått den i ett mejl eller nåt. Men det kanske inte finns tid för det, för samtidigt som man nysatsar på TV pågår nedskärningar. Förra året fick 14 personer på redaktionen sluta…

Näää, det är väl bara påt’ igen! Att söka jobb, alltså. Nån gång ska väl nån förbarma sig över stackaren/inse vilken fantastisk person som har sökt jobb hos dem…

Nu ska jag gå och undanröja offret efter min käras illdåd. Det är också ett jobb, det.

Read Full Post »

Två maskiner tvättade, två jobb sökta. Ungefär två timmar tills Fästmön ska hämtas. Två mackor ska jag försöka klämma ner till frukost. Snart. Först ska jag schamponera håret två gånger.


Alla dessa tvåor, men varför känner jag mig så ensam just i denna stund?

                                                                                                                                                           Men (tv)Å vilken tur att mejlboxen plingade till med ROLIGT mejl om en träff i Stockholm.  Nu känner jag mig INTE ensam längre, bara glad och förväntansfull – när jag hoppar på 2(14)-tåget nästa helg!!!! 😆

Read Full Post »

Igår kväll var det dags för andra delen i TV4:s serie i tre delar, Whitechapel. Det står nu tämligen klart att mördaren kopierar Jack the Ripper. Men inspektör Chandler har problem – gruppen vill inte låta sig ledas och dessutom finns det en läcka i den som ger media felaktig information.


Den här snubben är en av dem som gör livet surt för Chandler.

                                                                                                                                                             Detta får till följd att ett mord som hade alla möjligheter att stoppas genomförs. Chandler har inte heller nåt stöd uppifrån. Hans närmaste chef gör tydligt och klart för honom att han fick tjänsten som en väntjänst till fadern… Vilka förutsättningar…

Whitechapel är en stadsdel i östra London. Namnet kommer från ett vitkalkat kapell som inte längre finns kvar. Det var i Whitechapel som Jack the Ripper begick seriemorden på kvinnliga prostituerade under hösten 1888. Under den här tiden bodde mest flyktingar i Whitechapel. Här rådde fattigdom, rentav slum. Jack the Ripper förblev en gåta. Hans identitet röjdes aldrig, polisen fick aldrig tag i honom. Däremot fanns det – och finns fortfarande! – spekulationer och teorier om mördarens identitet.

Fortfarande högsta betyg till del två. Gissa om jag ser fram emot upplösningen i afton klockan 21…

Read Full Post »

Min pappa sa, vid nåt tillfälle, att jag alltid hade varit en god dotter. Jag blev glad och rörd av berömmet – tills han fortsatte:

Men det är det här med dina flickaffärer…

Lille pappa, du skulle bara veta vilket enfant terrible du har varit med om att tillverka! Jag har insett mitt problem nu, men det har tagit ett och ett halvt år. Och frågan är vad jag tänker göra åt det.

Jag är ett enfant terrible. Min drivkraft är inte att få en stund i solen. Snarare drivs jag av ett slags rättspatos som är enormt. Att tala för nån, att slåss för nån var sånt jag hade svårt för att låta bli att göra förut. Men om man ska föra nåns talan då ska man inte ha några konstigheter i ryggsäcken. Eller konstigheter… Erfarenheter är helt OK, men oegentligheter. Det är DET jag pratar om. Jag slår bakut då och det är i detta läge jag blir det där enfant terrible som bara MÅSTE protestera.

Det finns även en del att fundera kring varför man väljer att ta vissa strider och varför man avstår. Mina krig blir färre och färre, därför att min kraft rinner ut. Jag kan inte slåss mot allt och alla, världen lär i alla fall fortsätta att vara ond. Ett krig som jag nyligen betraktat är långt ifrån avslutat. Nu är det civilbefolkningens tur att lida.


Ni tror att ni har vunnit. Ni tror att det är över nu. För er kanske. Inte för oss. Men jag lägger ner mina vapen nu.

                                                                                                                                                           Det hemska barnet steg upp till en dag som just har blivit solig. Jag har skjutsat min Fästmö till jobbet och återvänt hem för att tvätta. Tvättkorgen är plötsligt överfull… Husmor sköter sig inte! Det kan mycket väl bli ytterligare en maskin tvätt.

Inget illamående idag och yrseln är hyfsad. Bara det att när den slår till är jag rädd att jag bara ska segna ner. Värst idag är magvärken. Det värker och gör ont och jag inser att jag kanske måste göra den där operationen tidigare än jag tänkt.

Idag ska jag söka några jobb jag har sett som verkar intressanta. Min bok ligger halvfärdig. Strykhögen växer. Håret är skitigt. Nää fyyy, så mycket jag har att göra idag när jag tänker efter…

Read Full Post »

Older Posts »