Det svenska offentliga är snabbt på att kasta sig in i digitala medier på olika sätt. Frågan är bara vad skälen är till detta. För att ”hänga med” räcker inte. Det skriver Sylvia Nylin, VD för Sveriges Informationsförening i en intressant artikel på första sidan på i, ett nyhetsbrev från föreningen. Artikeln behandlar offentlig verksamhets närvaro i sociala och digitala medier såsom Fejan och Twitter och bland annat skälen till detta.
I Sverige är vi kvicka ibland. Och även organisationer som har rykte om sig att vara tröga och byråkratiska tycks ha hoppat på Facebook– och Twitter-tågen. Men det är inte lätt att vara offentlig förvaltning i dessa sammanhang. Sylia Nylin har några frågetecken som det offentliga torde brottas med:
[…] Hur kravställer man […] närvaron på nätet?
Hur motiverar man kostnaderna för satsningen?
Och inte minst, hur kombinerar man de sociala mediernas krav på öppenhet, snabbhet och personlighet med policys, riktlinjer och lagar? […]
Sylva Nylin är tydlig med att hävda att närvaron i sociala medier varken kan eller bör
[…] motiveras med signalvärdet att ‘hänga med’ […]
Hon menar att närvaron måste ha sin grund i en idé om hur den skapar ett värde för medborgarna. Där håller jag fullständigt med! Att bara ”hänga med” räcker inte, det måste finnas nåt som är till nytta för det allmänna! Att finnas på Fejan ger ju ett signalvärde i sig – för den offentliga verksamheten. Men är närvaron där till exempel endast en passiv närvaro får det ju motsatt effekt för det offentliga…
Sylvia Nylin lyfter fram Stockholms läns landsting och dess satsning på Vårdguiden på Facebook. Idén var först att försöka få unga stockholmare att vaccinera sig mot svininfluensan förra hösten. Men kontot lever kvar ett år senare och har idag ungefär 3 700 anhängare. Där kan man ställa frågor om enklare åkommor och svaren kommer snabbt i form av råd och hänvisningar, bland annat. Smidig och obyråkratisk hjälp för allmänheten och för Vårdguiden en insyn i vilka frågor kring hälsa och sjukvård som är på tapeten!
Sylvia Nylin ser många möjligheter med det offentligas närvaro i sociala och digitala medier. Samtidigt inser hon att balansgången är svår. Hur personlig ton kan det offentliga till exempel ha utan att det blir fånigt? Hur förmyndaraktigt kan man ”tala” och fortfarande ha anhängare? Just att ha rätt ton är det svåra, anser hon.
Jag är benägen att hålla med! Rätt tilltal är viktigt. Många politiker är tillika bloggare och i en blogg finns det ju möjlighet att ha en riktigt personlig ton om man så önskar. Men kanske bör det offentliga rannsaka sig självt och bestämma vilka delar som kan vara lämpliga på Facebook och Twitter. Och vilka personer som kan vara lämpliga att sköta sidorna/kontona. Det är ju det, också… Människorna bakom…
Vad tycker du om offentlig verksamhet på till exempel Facebook? Kan man ha nån nytta av det???
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Tja, eftersom Facebook når så många kan det säkert vara en kanal att nå ut till exempelvis de något yngre generationerna. Jag skulle inte använda FB för att söka information men vem är jag att döma, en gammal tant. 😦
Att en politiker har en personlig ton i sin blogg må sedan vara en sak men om en myndighet blir tramsig drar det ett visst löjets skimmer över den. Å andra sidan så måste det finnas en balansgång mellan en knastertorrt byråkratspråk och en presentation med t.ex. seriestrippar. Och sedan då, som jag ser det, finns det viss information som är så viktig att nå ut med att i princip alla tillgängliga kanaler måste användas.
Ursäkta, jag kanske missuppfattade ämnet nu.
Godmorgon, förresten 😀
Nej du missuppfattade inte alls ämnet!
God morgon själv, för resten! 😛
Jag kan se Facebook som en kanal för till exempel vissa kampanjer och jag kan nog se det braiga i att ha frågor och svar till och från Vårdguiden där. Men riktigt personliga och svåra sjukvårdsfrågor som kanske kräver extra snabbt svar skulle jag nog ringa om eller ta med min husläkare som har tillgång till min journal…
Seriestrippar kan vara kul att använda kanske i personaltidningar/kundtidningar av papper. Men uj så farliga dessa strippar anses vara av somliga! Jag tycker inte att det är fel med lite kritiska strippar, även det offentliga måste ta sig själv med lite salt i nypan och mindre allvar, så att säga… Och om det offentliga självt är det som använder sig av strippar kan man ju också bestämma var gränsen ska gå… Man behöver ju inte vara hur elak mot sig själv och sin personal som helst, men…
Jag är med på FB, och det finns mycket roligt där, kanske inte offentliga saker, sjukvårdsinfo är nått jag direkt skulle kolla efter där men, vad vet vi hur det ser ut om 10 år!
Ha en fin dag i solen !
OK. Du är mest med i Facebook för nöjes skull. Jag vet inte heller, som sagt, om jag skulle våga t ex fråga några djupare frågor om mina krämpor där, det gör jag helst privat.
Hare gott i solen du också! 😀