Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 6 september, 2010

…så ska det vara REJÄLA DONINGAR till middag!.. (Jag fick lämna en tredjedel av den största, men betänk att jag har ätit duktigt idag!)


– Rejäla doningar vill vi ha! sa Lillkickan*! – Ja, doningarna ska vara rejäla! sa Storkickan**! Nämen NU lät vi ju som Bill och Bull.

                                                                                                                                                 *Lillkickan = Anna, 43
**Storkickan = Tofflan, 48

Read Full Post »

När man är sjuk är det inte alltid så livat. Men hemma hos oss försöker vi roa oss så ofta det bara går. I serien Vi gör roliga saker har vi nu kommit fram till del 4.

Anna sitter vid sin dator i vardagsrummet och skriver. Jag ligger på gästsängen och tittar ömsom på mina roliga strumpor där ett rivjärn jagar en ostbit, ömsom i en rolig bok. Jag skrattar högt. Anna skrattar inte lika mycket, men jag tror att hon trivs.


På foten jagar ett rosa rivjärn en ost. I boken jagas en hundraåring av såväl polis som kriminella. Kan det bli roligare än så? NEJ!

Read Full Post »

För att parafrasera visan ”Ett litet rött paket” … så kom det idag ett ganska stort paket men utan snören. Det var dessutom grönt. Och det kom från allra den bästa sjuka systern EVER och innehöll finfin meducin! Eller vad sägs om tre fina och intressanta böcker samt godis från Fazer???


Intressanta böcker och meducin från Fazer gjorde mig så glad!

                                                                                                                                                                         Tusen och åter tusen tack, Systerdyster!!! Du vet EXAKT vad en sjukling behöver!

Read Full Post »

Dagens största äventyr hittills är det lilla projektet att byta skrivarpatroner. Har man som jag en ettårig skrivare bör det inte vara några problem. Fast det blev det ju. Att få ur de gamla patronerna och i de nya var inget problem. Det var bara det att utskrifterna blev urusla. Jag rengjorde skrivaren efter konstens alla regler och installerad mjukvara, men inte blev det bättre. Skickade iväg ett snabbt sms till min livstidssupport och fick då rådet att åka till inköpsstället. Tog då utskrifterna och ilade iväg till Expert där jag inhandlat hårdvaran.


Den här svarta saken ville inte skriva ut så fint som på bilden, trots patronbyte.

                                                                                                                                                       Där träffade jag en mycket parfyrmerad och tillika serviceinriktad säljare. Vi diskuterade problemet ett tag och han föreslog att färgen i de nya patronerna kanske hade torkat. I vart fall ringde han upp Canon och rådfrågade. Bara det! Så gör en seriös och serviceinriktad person som vill sälja varor och tjänster! Enligt Canon skulle jag behöva göra en djuprengöring enligt medföljande programvara – och det var precis vad jag hade gjort. Men det som INTE framkom via mjukvaran men via supporten på Canon var att det tar några timmar innan det ger resultat. Så jag får helt enkelt testa igen i kväll. Glad är jag i vart fall att det även finns ärliga människor som arbetar på Expert.

På hemvägen passade jag på att ge Clark Kent* lite lunch i form av ett trettiotal liter soppa**. I morgon ska jag nämligen frakta två herrar för att inköpa heminredningsvaror på IKEA och då får inte Clark vara utsvulten***. Själv tänker jag inte promenera omkring i vårt nya maraton-möbelvaruhus utan jag stannar snällt i bilen.

Anna ska hämtas från jobbet om cirka 20 minuter och därifrån stannar vi till vid ICA Heidan för inköp av middag samt eventuellt apoteksbesök. Och… så har jag fått en avi om ett spännnande paket som ska hämtas på ICA Heidan efter klockan 14 idag! Jag är MYCKET spänd på dess innehåll, men gissar att det kommer från Stockholms-hållet… Snälla människor finns det gott om!

Nu mår jag som jag förtjänar efter alla dessa turer. Jag är aptrött och illamående och yr och mina pupiller är knappnålshuvudstora. VAD beror det på? Jag har INTE intagit nåt morfin idag!

                                                                                                                                                          *Clark Kent = min lille bil
**soppa = bensin
***utsvulten = soppatorsk, slut på bensin

Read Full Post »

Läser en förbluffande liten artikel på Dagens Nyheters hemsida om detta med den fria nomineringsrätten som vi har i Sverige. Den innebär att vem som helst kan bilda ett politiskt parti och dessutom kan man nominera vem som helst på partiets valsedel. Detta har inneburit att prins Daniel, Lars Ohly, (V), Elina Linna, (V), Maud Olofsson, (C), prinsessan Madeleine, Mona Sahlin, (S)  med flera är uppsatta på valsedlar till små partier. Och detta leder ju onekligen till problem när personer tvingas kandidera till ett parti de inte alls stöder .

Dessa ofrivilliga kandidaturer har emellertid sitt stöd i vår grundlag. Bara det… Frågan om en förändring i grundlagen har diskuterats i riksdagen, men det blev aldrig nåt beslut – inte ens en utredning… Trots att Grundlagsutredningen föreslog en ny utredning…

Man väntar med spänning på att nåt ska hända i frågan. Till dess kan man alltså till exempel roa sig med att sätta ihop en valsedel med alla sina favoriter på.  Och som av en händelse, här har jag min favoritvalsedel (jag hoppas att ni inte känner att det är ofrivilliga kandidaturer – då får ni kontakta partiledningen så stryker vi!):

                                                                                                                                           Toffelpartiet

  1. Maria Lang
  2. Fru Hatt
  3. Micael Rubin
  4. Bajsugglan
  5. Min Fästmö
  6. Inna
  7. Zyrenna
  8. S
  9. CL
  10. LJ
  11. MH
  12. Fru Z Klon
  13. Stattinskan
  14. Kloppan
  15. Jerry
  16. Sysslingen
  17. Annapannan
  18. Nillan
  19. Blondie
  20. Trollhare
  21. Daniel Fagerholm
  22. Lilljonne
  23. Pjoltas
  24. Systerdyster
  25. Tant Raffa
  26. Rickard Engfors
  27. FEM
  28. Doktor Anders

Sicket parti, va?! What a wonderful world it would be…

Read Full Post »

I morse vaknade jag till när det fortfarande var mörkt ute. Hade smaken av skumbananer i munnen. Ingen parfymdoft denna morgon, alltså, bara denna skumma smak. Bananer i sig är fulla av vitaminer och mineraler, men skumbananer är väl inte särskilt nyttiga med socker och fulgula färgämnen och vad de nu innehåller..?


Skumt!

                                                                                                                                                           Och strax därpå hörde jag tydligt och klart en barnvisa spelas upp, som på nån speldosa. Men det fanns ingen speldosa i sovrummet heller och barnvisan kände jag inte igen. Kanske ett hörselminne från mycket länge sen?

Jag blundade och somnade om och vaknade först runt 6.15 av att min kära varsamt väckte mig. Hennes arbetsdag började klockan sju idag och jag hade lovat skjutsa. Men det satt långt inne hos Anna att ta emot det, för hon smackade med tungan och skakade på huvudet och svor på  att hon skulle ta bussen. Nu är jag emellertid en morgonmänniska och jag tycker att det är skönt att kliva upp tidigt. Jag har ofta mer kraft och ork på morgonen än på kvällen. Så sagt och gjort! Väckt av de mjukaste läpparna startade min dag riktigt fint! Och Anna är på jobbet ända fram till 13.30 när jag åker och hämtar henne.

Min agenda för dagen är att som vanligt fördjupa mig i lokalblaskan efter att ha sparkat igång datorn och skrivit några rader. Idag blir det inga latinska övningar, min vän (mina ovänner tilltalar jag inte – för att de inte tilltalar mig)! Det var ett PS till en viss person enbart och eventuella övriga kunde som vanligt välja att läsa eller att hoppa över stycket. Men jag har den lille sandalmannen med de utstående öronen att tack för mina kunskaper!

På tal om lärare berätta mamma för ett tag sen att min allra första lärare bor i samma hus som en av mammas miljoner kusiner! Det var roligt att veta att fröken G fortfarande lever, och vad jag förstår, är riktigt pigg trots sin höga ålder. Ja, jag är ju själv född på stenåldern tycker somliga och då kan du ju själv räkna ut när min första fröken är född…

Nästa gång jag är hemmavid ska jag nog ta en sväng och faktiskt plinga på. Det borde jag ha gjort för länge sen. Hon betydde mycket för mig, fröken G! (Hon var ju inte fröken-fröken utan fru, men man sa ju fröken och så efternamnet, ett namn hon gift till sig. Fröken G blev emellertid änka tidigt – jag tror maken knappt hade fyllt 50. Ledsamt och ensamt, för de tre barnen hade redan blivit vuxna och lämnat hemmet. Torsten var yngst, honom minns jag bäst, men sen fanns det en äldre syster och en äldre bror som jag inte kommer ihåg namnen på.)


Fröken G lär ut sedelärande historier om Tofflan så att de andra eleverna inte skulle falla i samma fällor. Arkivbild från yngre stenåldern.

                                                                                                                                                        Nu har jag svamlat länge nog och det är dags att ta itu med verkligheten som den är idag. Jag har inte alls nån lust, men jag har inget val om jag ska uppnå mitt mål. Dagen D närmar sig och till dess måste jag ha nått fram.

Read Full Post »