Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 4 september, 2010

Nån som minns låten? Ja i vart fall så kämpar jag på här, tufft är det, men jag har inte sagt några fula ord till och om nån idag. Bara sanningar. Och i eftermiddag och i kväll har jag pratat med en mycket god vän och så har jag läst. Snällt så det ångar om det.

Fick höra lite senaste nytt från Förorten där Älsklingen och Lilleman varit iväg och inhandlat ny mobil till den förra. Det var på tiden! Hon har lånat nåt av de stora barnens ”urväxta” mobiler. En sån där utan blåtand, med microstil på skärmen och som inte kan ta emot mms. Rätt värdo, alltså! Hoppas nu hon blir nöjd med den nya! Bra pris och bra kamera, jag blir riktigt sugen själv. För nån fototävling vann jag ju inte – det var två barnstjärtar som vann lokalblaskans och den andra fototävlingen är inte avgjord än! Nää, barn går visst hem och några såna fanns ju inte på mina tävlingsbidrag… Men en av kommentarerna på hemsidan varnar för peddosar och tanken korsade mitt huvud att man nog ska vara lite försiktig med att visa upp nakna barn…

Under tiden jag har bloggat har min middag blivit klar, så nu ska jag gå och äta barn… jag menar ICA:s potatisklyftor med skal.


Premiär för ICAs potatisklyftor med skal på blir det för mig nu!

Read Full Post »

Tre kvinnor handlar Birgitta Stenbergs senaste roman Eldar och is om. Den tredje kvinnan är hon själv. Detta är en släktroman om tre starka kvinnor – inte tu tal om annat. Jag hade turen att hitta denna relativt nyutkomna bok på antikvariat (!) i Stockholm – för endast tio kronor. Och man kan väl säga så här att den guldpengen var väl investerad!


Tre kvinnor och ett märkligt drama.

                                                                                                                                                        Boken inleds med mormor Almas historia. Alma, skollärarinnan som inleder ett förhållande med prästfrun – prästen. När hon blir gravid är skandalen ett faktum och hon tvingas in i ett äktenskap. Dottern Ingeborg blir en märklig kvinna – hon är vacker, sexuellt vidlyftig, stark och ambitiös. Att bli fattig är hennes största rädsla. Och sen kommer Birgitta, Ingeborgs dotter. Eller..?

Den här boken smyger igång. Men sen blir det crescendo! Jisses anoga, jag hänger knappt med i alla svängar. Fast jag TROR att jag har koll på vem som är mamma och pappa. Sen blir jag förvirrad. Och sen visar det sig att jag hade hängt med och troligen – inget är bevisat än – hade rätt. Ja, man kan bli lite snurrig på Birgitta Stenbergs alla turer, men jag kan tänka mig att hon under resans gång blev ganska snurrig själv. Här försöker hon skriva en ny del av sin självbiografi genom att berätta om sin mormor och sin mamma – och så ställs alla fakta på ända… Ja, det blir så snurrigt att på sidan 26 är föräldrahemmet beläget på östgötaslätten, men på sidan 81 talar mormor och mamma västgötska…

Ytterligare lite snurrigt tycker jag att det blir när författarinnan börjar tala om sig själv i tredje person. Men OK. Det här är en bra bok och den som inte förr har läst Birgitta Stenberg borde göra det. Man behöver inte läsa hennes självbiografiska böcker i kronologisk ordning. Varför inte börja med denna?

Högt betyg!

Read Full Post »

Lite senare… Ja, jag är lite tyst idag. Det handlar om att jag har en snäll-dag. Det är svårt att vara snäll. Det är… inte lätt för en som är så elak och ond som jag och för en stund sen var jag visst rasist också (en rätt befängd tanke bara att tänka…). Det är fint när man blir upplyst om vad man är – fast man inte är det, så att säga. Alltså, FUL är jag och rätt DUM det vet jag, men jag är baske mig inte rasist.


Ful och dum men ingen rasist!

                                                                                                                                                                    Klockan går mot har passerat 16 och jag har fortfarande inte fått i mig nåt ätbart. Det här går inte! Neeej, det GÅR inte! Men jag vet hur utslagen jag blir av illamåendet om jag stoppar nåt i munnen och det gör att jag stoppar. Det vill säga jag stoppar alltså inget i munnen innan jag ska ut nånstans.

Jag har avklarat en tur till apoteket och till värsta stället av dem alla, ICA Kvantum. Där är det alltid så trångt och folk går på en och jag blir bara förvirrad. Extra pinsamt var det att träffa PO från mitt förra liv. Vart vi än gick inne i affären så strålade vi samman. Medan min blick hade fokus på rakt fram för att inte falla, fladdrade PO:s. Tja, som vanligt då, när jag möter nån från mitt förra liv. Det hedrar i vart fall PO att min hälsning besvarades. Alltid nåt! Eller som ett av mina mindre förfinade x så snusförnuftigt ofta kläckte ur sig i tid och otid:

Det låter stort när katten skiter, men det kommer lite.

Jaaaaa… Det där sista stycket var ju snudd på elakt, men jag tror att både PO och x:et i fråga är så förnuftiga människor att de inte läser min blogg. Och eftersom initialerna PO inte har ett endaste dugg med PO att göra och antalet x är alltför många, så känner jag mig rätt säker på att det är ett faktum att de inte läser här.


Så elak att det växer horn på mig! Det tycker i alla fall Frida som har ritat dit dem! 😉

                                                                                                                                                         Fästmön har fått ett kort samtal, nej två korta, mamma har fått sitt lördagssamtal, en god vän med hjärtat på rätta stället likaså. Jag har ytterligare en vän som ska få en signal, men nu ska jag gå och försöka stoppa en brödkant i munnen och sen borde jag in i duschen för att tvätta håret, om inte annat. Jag ser förskräcklig ut – men DET är väl ingen nyhet?! (Se bildbevis ovan!)

Read Full Post »

Idag har jag bestämt mig för att vara snäll. Jag ska vara snäll hela dan och hela kvällen och natten också.

Vaknade strax efter åtta och yrslade upp och tog medicin. Tänkte somna om, men se det gick ju inte… Det är kallt om morgnarna nu. Jag fryser om min nästipp. Men sen tittar solen fram – och det måste ju bara smitta av sig på mitt humör.

Pratade med älsklingen nyss i telefonen. Störde mitt i den framdukade lördagsfrukosten. Själv har jag inte kommit så långt än. Vill inte börja må illa. Än.


Solbrillor på idag!?

                                                                                                                                                           Jag tänkte göra ett förtydligande: Det är lovvärt när man kämpar för de svaga. Bara de svaga då inte uppfattar det som att nån klappar dem på huvudet, kallar dem lilla vän och mindre vetande. Personligen har jag känt mig rätt utpekad och dum – och klappad på huvudet i stället för att ha blivit tilltalad. Ja, jag känner mig förbisedd ibland. Vidare anser jag att vissa krig kanske man bäst utkämpar internt, medan andra kanske behöver extern inblandning. Eller ett samarbete över gränserna kanske hade fått bäst resultat? Fenomenet som utpekas är inte okänt, det har förekommit länge. Att man inte stått upp och sagt sin mening kan ha flera orsaker. Rädsla, inte feghet, kan vara en. Genom att samlas många till ett möte skulle jag kunna tänka mig att man kanske vågar. Och genom samarbete med internerna kunde man få fram mer information. Bara det…

Nu ska jag försöka sparka igång min lördag utan att trilla omkull idag. Det gör rätt ont i benen…

Read Full Post »