Skenhelig

I afton har jag funderat över begreppet skenhelig. Jag försöker komma det in på livet, försöker förstå vad det egentligen står för.

Rådfrågar jag Svenska kyrkan får jag till svar:

[…] att man ger sken av att vara helig. Dvs man ger uttryck för någon form av dubbelmoral. Man kanske inte lever som man lär, eller man kanske går omkring med ett saligt leende på läpparna fastän man är urarg. Eller man kanske tror att man som kristen – om den skenhelige nu är det – måste vara felfri, och försöker ge sken av att vara felfri, fastän man ständigt misslyckas med detta. […]

Det var ett bra svar, tycker jag. En synonymordbok på nätet ger följande ord som ska ha samma betydelse som skenhelig:

skenbart from, hycklande, fariseisk, självgod, egenrättfärdig, falsk, bigott, devot, skrymtaktig

Men nu blev det nästan svårare! Om jag får välja att förklara det med mina egna ord skulle jag nog hålla med kyrkan i att det handlar om nån sorts dubbelmoral, att man inte lever som man lär. Och synonymordbokens ”skenbart from” stämmer bra.

Jag tror att många av oss går omkring och är skenheliga. I de skenheligas gäng vill jag stoppa såna som utnyttjar systemet genom att uppge falska uppgifter – för att i nästa sekund låtsas stå på de svagas sida och trumpeta ut hur samhället behandlar dessa. Det är lovvärt att stå upp för andra, men om man själv är bidragande orsak till att samhällets regler hårdnar, tja, då är man skenhelig, tycker jag.  Till gänget släpar jag också dem som uppmuntrar vänners ”svagheter” genom att två sina händer – i stället för att med dessa händer hjälpa sina vänner på fötter. Hjälpa, inte stjälpa.

Ingen är felfri. Jag är verkligen inte felfri själv. Jag ser mina fel och brister – även om jag kanske inte alltid lyfter fram dem här på min blogg. Så visst, jag är väl skenhelig jag också. Men när det gäller dubbelmoral i bidragsvärlden, till exempel eller när det gäller mina vänner, då är jag baske mig EN TIGER.

Bloggaren Tonårsmorsa skrev ett intressant inlägg om SD idag. Det handlar också delvis om skenhelighet i vissas syn på invandrare. Jag lyfter ut ett citat som jag tycker är särskilt bra:

[…] Jag har mött invandrare som haft svårt att få arbete. Jag har träffat de som till och med har gett upp under långa perioder, för att de tappat hoppet om att någonsin få ett jobb. (Precis som jag träffat Svenskar i de situationerna) Men jag har ALDRIG träffat en invandrare som inte VILL ha jobb, eller som rent av tackat nej till ett jobb för att de hellre vill leva på bidrag. […]

Med detta vill jag säga att vi svenskar kanske inte alltid är så himla… heliga…