Archive for 30 augusti, 2010
Lösenordsskyddad: Och precis när jag kommer ut…
Posted in Personligt on 30 augusti 2010|
Nu ska det ätas!
Posted in Epikuréiskt, Personligt, Trams, tagged aptit, druvor, fantasiportion, frysen, humor, micro, pasta, spenat- och ostsås, tre kilo on 30 augusti 2010| 6 Comments »
Alltså, aptiten är det inte mycket med – men det gör inget om jag går ner lite mer än de tre kilon jag tappat på en vecka hittills. När det ska ätas föredrar jag nämligen druvor.
Sköljde och hällde upp en skål nya druvor igår kväll och det finns ungefär hälften kvar.
Fast idag hade jag bestämt mig för att äta nåt så nyttigt och bra för mig som spenat. Tog fram spenat- och ostsås och pasta ur frysen och micrade. Men hjälp vilken fantasiportion! Den får jag sitta med till nästa vecka, tror jag…
En riktig fantasiportion!
Provdocka
Posted in Familj, Krämpor, Personligt, tagged avsnäsande, borsta tänderna, bortgång, bristninsgräns, diska, doktor, huvud, jeans, Jehovas vittnen, journal, kraft, mamma, möte, medicin, Metodistkyrkan, mobiltelefoni, nålar, ork, pappa, pastor, postbox, provdocka, prover, rör, system, tömd reservtank, telefoni, telefonkö, toa, tonåring, värde, vila on 30 augusti 2010| 14 Comments »
Jorå… Även jag drabbades av telefonkösystemet… Medan jag låg och lyssnade på signalen och en röst som återkom då och då för att säga vilken plats jag hade i kön kunde jag vila. Och gå på toa. Och borsta tänderna. Och diska. Och messa.
Toabesöken blev täta även idag och aningen stressad blev jag också när det ringde på ytterdörren, intill toadörren. Kollade som hastigast och gissade på Jehovas vittnen – vilket senare visade sig vara korrekt (hittade allt möjligt skit i min postbox). Tänk att dessa Jehovas inte ger sig! Och det vete 17 om jag inte ska öppna nästa gång, för ingen från min egen kyrka har hört av sig och frågat hur jag mår. Det har ingen från kyrkan gjort till mamma heller efter pappas bortgång sommaren 2006. Ingen pastor. Det är skitdåligt, tycker jag!
Mamma ringde nästan i samma sekund som jag lagt på efter att ha fått en tid. Då var min ork och kraft på bristningsgränsen, så jag var nog väldigt avsnäsande…
Känner mig som en provdocka. Utan huvud, fast full med nålar…
Hann precis få på mig jeansen och åka iväg så jag kom i tid till doktor Anders. Han klämde och kände och frågade. Och så blev jag stucken – men bara i fingret, tack och lov. Fick med mig tre rör hem som ska fyllas med otrevligheter så snart jag kan prestera. En remiss till provtagningar som ska göras om en månad. Bäst av allt: värdet hade stigit! Inte tillräckligt för att jag ska må bra, men ändå. På väg åt rätt håll. Om nån vecka till borde medicinen ha gjort så jag märker att jag orkar mer. Allt som allt var jag på mottagningen i två timmar. Under tiden rekvirerade Anders min journal från Sjukstugan i Backen – för se vården släpper inte in privatläkare i sitt system hur som helst, vilket jag felaktigt trodde. Hur osmidigt är det, på en skala..?
Hemma igen. Ringde upp mamma och försökte lugna henne. Jag orkar inte riktigt med det när jag inte mår bra själv. Försökte förklara att jag inte orkar prata i telefon med henne varje dag, men hon meddelade att hon ringer i morgon…
Jag är skittrött. Det känns som om min reservtank är tömd. Ska vila lite nu, försöka äta nåt sen och i kväll vill jag prata med min älskling som bland annat har varit på ett viktigt möte med Frida idag. Förhands-sms ger vid handen att mötet gått bra och det gör mig glad och lugn. Hoppas att Anna mår bättre också, jag tror hennes ork är på väg att ta slut den med. Vilka skruttlisor vi är…