Långsamt återvänder jag…

Långsamt är verkligen inte mitt ord. (Mitt efternamn betyder för övrigt Snabb på ett annat språk, så…) Men nu är det så att jag behöver ta det lite långsamt.

Det var underbart att få sova hemma i sin egen säng och slippa bli väckt, när man äntligen lyckats slumra till, vid halv fyra-tiden av nån som hummar Blott en dag – på norska – och ska sticka sönder ens kärl. Nej fy, nu är jag elak, hon gjorde bara sitt jobb, men det var nog den enda i personalen som jag kände motvilja mot. Alla andra var så försiktiga och vänliga och rara – trots att det var högt tempo som det ju är på en akut intagningsavdelning. Flödet patienter är inte särskilt jämnt, för det mesta är strömmen strid och det råder stor platsbrist. Ingen stannar i nån säng längre än nödvändigt, det kan jag garantera!

Såg lite på TV igår kväll – det hade jag inte gjort sen helgen som var. Men jag orkade inte riktigt hänga med i nåt, så jag lät mig somna till dess avlägsna ljud. Sov mellan 22.30 och cirka 8.30 i morse – det var ljuvligt!

Idag har jag vattnat mina krukväxter och bäddat min säng. Det är ungefär vad jag orkade innan jag måste vila.

Har ägnat lokalblaskan en lång stund, men inte hunnit läsa klart den. Men en sak slår mig när jag läser om valet: vem tar alla dessa gräsliga foton på politiker och varför är politikerna så korkade att de använder dem i sina valkampanjer? Alla tre annonserna föreställer lokala politiker. Finns det inte nån människa som kan fototräna politikerna lite???

• Redan i början av dagens tidning finns en annons från Folkpartiet där två MÄN, förstås, vänder sig till invandrare. Det är ju bra att politikerna på bilden är invandrare själva, men kunde man inte ha petat in en kvinna?! Dessutom ser bilden ihopklippt ut, INTE bra!
• Lite längre in i tidningen finns en debattartikel, signerad en moderatpolitiker. Han tittar ut ur bilden, med ett fånigt flin. Detta ge mig intrycket av att han inte är ärlig med det han skriver och rent generellt ger han inte något förtroendeingivande intryck eftersom han inte tittar läsaren i ögonen och dessutom ler trots att innehållet i artikeln är allvarligt menat, tror jag…
• Men värst av allt är nog Kristdemokraternas annons. Tre kristdemokrater står och tittar på fotografen – och därmed också läsaren – von oben. Alltså tittar/ser ner på betraktaren. Det får mig att känna mig som ett litet barn som tillrättavisas – av tre odjur. För deras leenden når inte ögonen. Hemsk bild!

Jag har pratat med min älskling en lång stund i telefonen. Det är mycket för henne nu och jag kan ju inte hjälpa till för tillfället. Det är tungt för henne, på flera sätt. Jag hoppas att hon funderar över om hon inte ska stanna hemma i stället för att jobba över helgen. Eller jag vet att hon funderar över det.

Vi hänger ihop – fast just nu är vi på var sitt håll…

                                                                                                                                                              Nu ska jag försöka tvinga i mig lite frukost så att jag inte ramlar när jag ska utföra nästa ärende på dagordningen: duscha. Jag tror att jag skippar tvätten tills i kväll eller i morgon, men gå och handla ska jag försöka mig på i eftermiddag, tror jag. Just nu känns det oöverstigligt, men det ska väl gå.