Det var så skönt att bli utskriven i eftermiddags, men jag tror att den som själv aldrig legat i en sjukhussäng inte riktigt förstår. Jag hade ett allvarligt samtal med doktorn före och jag har fått förhållningsorder och svar på ett antal frågor. De övervägde att hålla mig kvar för blodtransfusion, men jag är glad att jag slapp och vill testa att järntabletterna gör verkan. Däremot var hon tydlig med att jag måste utredas vidare för de superlåga värdena, men tromboflebitens roll i det hela är en gåta. Det verkar som om ingen av de läkare jag har träffat har sett nån sån låååååång tromboflebit…
Alla uppgifter om mig skulle hon skicka till doktor Anders, för några av de kommande undersökningarna kan göras polikliniskt. Operation är jag inte redo för än, varken kroppsligt eller mentalt. Det tar vi ”sen”.
Vännen Jerry och Clark* var så gulliga och kom och hämtade mig. Jerry bar mina väskor till parkeringen och vi gick så sakta han kunde. Vid ett tillfälle, just när vi mötte fru P från mitt förra jobb, en dam med besynnerlig klädstil och fula glasögonbågar (hon tycks ha en veritabel samling av såna…), vacklade jag till och blev tvungen att ta tag i Jerry. Naturligtvis bad jag om ursäkt, varpå han svarade rått men hjärtligt:
Äh det gör inget om nån ser, mitt rykte är ändå förstört!
Härligt med sån humor!
Jag skjutsade tillbaka Jerry till jobbet och så for jag till ett apotek på vägen hem. Linn messade på vägen och hade nog tänkt komma och hälsa på, men jag var ju på väg hem. Gulligt!
Mobilen ringde och det var doktor Anders sköterska som undrade vad som hade blivit av mig efter turen till akuten i fredags… Jag var ganska trött och lite vimsig, så vi kom överens om att jag ska ringa på måndag för att få en tid till dejt med doktor Anders. Vidare ska jag lämna prover de kommande fyra veckorna, men det kan jag göra hos sköterskan.
På apoteket hämtade jag ut medicin och fick en del förhållningsorder och tips, bland annat vad jag kan inta medicinen till och vad som är mindre bra. En del apotekare är väldigt kompetenta och hjälpsamma, har jag insett, Kloppan!
Så kom jag äntligen hem! Här var så tyst och skönt – ända tills sedvanligt gäng kom hem och började smälla i sin ytterdörr (ingen i familjen tycks kunna stänga den som vanligt folk). Jag packade upp, långsamt. Fick vila emellan varven. Skickade iväg ett antal sms till vänner som tänkt komma och hälsa på och förstås också till Anna. Anna ringde upp och vi pratade en stund, men sen var hon tvungen att utfodra sina ättelägg och jag blev så trött, så trött att jag måste vila en stund.
När orken återvänt ringde jag mamma. I dagsläget är det så att jag måste prioritera telefonprat med Anna och mamma. Jag orkar inte mycket mer. Knappt mejla heller – det blir så mycket till så många. Därför får ni tills vidare följa mina öden och äventyr främst via bloggen. När jag blir piggare vill jag gärna prata och träffas! Men ni ska veta att all er omtanke berör mig varmt och jag sparar allt i mitt hjärta!
Insåg sen att det var middagsdags, så jag lagade mat. Se bara!
Medicin och ProViva till den, en mugg java och två knäckemackor med Kalles randiga och grön paprika. Till sällskap: IKEA-katalogen. Återstår att läsa: Biltema-katalogen och en recension av Ann Heberleins lilla bok om ondska.
Aptiten är emellertid lite dålig, så jag har bara ätit upp medicinen och en macka samt druckit ProVivan och en mugg kaffe. Ska väl återvända till bords och avverka Biltema-katalogen, som står på tur samt den andra mackan. Jag mår inte illa än så länge, skönt!
I kväll blir det nog lite TV-tittande och slumrande i favoritfåtöljen. Jag har betalat en räkning och tittat lite på min ekonomi. Fick lön idag vilket jag hade glömt bort!
Morgondagens huvudärende på agendan är att duscha och tvätta håret. Ska köra en maskin tvätt också och försöka ta mig till Tokerian. Det blir en prövning, men jag ska testa. Svårigheter är till för att övervinnas! Därför: åter till mackan!
*Clark = Clark Kent, min lille bil
Gå till Toffelprofilen
Gud så skönt att du är hemma igen och att poletten verkar ha ramlat ner. Dietisten ger dig G+ för middagen, jag vet att det är svårt att äta när man mår illa och har ont i lilla maggen. Småätande är nog att rekommendera istället för att försöka få i sig 3 huvudmål per dag och tallriksmodellen kan du slänga i väggen ett tag. Man kommer ganska långt på flytande kost, du kanske skulle pröva näringsdrycker? Den där utskämda bilvakten, kan du inte använda honom till enklare ärenden som att handla på tokerian? (Han verkar inte så svårövertalad, det räcker nog att han får laja lite med Clark Kent då och då…) Ta emot hjälp, det är ursvårt för oss ”kan själv-typer” men jag har märkt att en del faktiskt VILL hjälpa mig och jag vet ju själv att jag mår bra om jag kan finnas till för mina medmänniskor. Det är den där balansgången, om jag hjälper till för att bli helgonförklarad eller för att jag faktiskt både vill och för att det gör mig gott. Jädrar vilken föreläsning det blev snart blir mitt IP blockat. 😆
Ha ha, ja akta dig, du vet att jag har blockeringsmakt! 😛
Jag ska göra ett försök att gå till Tokerian i morgon. Den ligger typ fem minuter – i frisk takt – bort. Jag tar det lugnt och orkar jag inte så vänder jag. Det blir nog lite soppor och juicer i varuvagnen.
Den Utskämde jobbar i stan och bor i Förorten, så det blir lite struligt för honom. Dessutom vet jag ju inte vad han har för helgplaner, kanske vara med sina barn när varken jag eller deras mamma kan det…
Har ätit upp båda mackorna nu. Det tog 2,5 timmar, men nu har jag gjort det utan att spy! ❗
Välkommen hem, hoppas du håller dig hemma nu 🙂 Sjukhus är ju bra men hemma är ju ändå bäst 🙂
Kram
Tack! Jaa, hemma är verkligen bäst!
Kramen! 😛
Humor? Jag var gravallvarlig ju… haha (;-) nej då…
Jag tycker den där dystra systern ska IP-blockas jag.. kallar mig för vederhäftiga namn på din blogg går ju inte för sig, så snäll och vän som jag är…
Utnyttja mig!! Du vet var jag finns!! Godnatt och sov så gott i egna lakan!
Ja jag vet, men det kunde jag ju inte skriva här för då hade du ju förstört din image som velour-pappa. På tal om velour, du har väl insett att det snart är dags att ta fram näbbstövlarna??? 😉
Och ja, jag överväger starkt att blocka systern när hon kallar folk så otrevliga saker. Det får man ju som bekant inte göra här.
Jag sov som en prinsessa i natt, tack! Underbart skönt!
Utnyttja? Mja, vad menar du med det..? 😉 Skojar bara! Jaaa, det är det här med att be om hjälp… men kan du hjälpa A med E framför allt så slipper jag ligga här med dåligt samvete för att jag bara ligger..?
Välkommen hem lilla stumpan! Den där Jerry verkar vara en sympatisk typ. ”Utnyttja mig!” Tycker jag var fränt sagt. Såååå passa på nu och kör järnet med han!!
Tack, raring FEM! Hoppas att DU mår bättre och att flytten har gått bra? Kommer det flyttkort, eller? 😉
Ja Jerry har hjälpt mig med bilen, det har varit guld värt. Annars hade jag blivit pank om den stått på sjukhusparkeringen i flera dygn… Och sen kom han och hämtade mig igår, vilken limousineservice! Men jag ska nog komma på nåt sätt att utnyttja honom! 😀
Skönt att du är på hemmaplan, bortamatcher är inte roliga om man kan undvika..
Haha..Jerrys replik, underbar, gapflabbade lite lätt här vid frukostbordet :))
Så rätt, så! Har sovit som
en prinsessaToffla i natt – från 22.30, ungefär, till 8.30 i morse!.. UTAN avbrott för nån som kommer in och nynnar Blott en dag – på norska (DET var nog det värsta! 😉 ) och ska sticka en!Ja han har börjat säga så roliga saker så snart får jag starta en serie Jerry-citat, precis som vissa andra gör med sina barns citat! Bara det att Jerrys citat är roligare än några dumma ungars, tycker jag! 😀
va skönt att du är hemma igen. det finns komplett näring att köpa på apoteket om det äår svårtt att få i sig maten. det kan du KOMPLETTERA med
kram
Jepp! Jag vet inte om jag orkar ta mig till ett apotek, men jag ska försöka orka ta mig lite fil och müsli nu. Det brukar kunna slinka ner.
Kramen!
Tyvärr så blev det nog nån miss när jag ändrade adressen igen, så nåt flyttkort kommer inte. Jag får skriva nåt annat kort istället. Julkort i september kan väl vara kul!? Och jag mår mycket bättre nu. Hostan är nästan borta och snuvan också.
Ha ha, men nu vet jag ju var du är i alla fall. Fast ett julkort är ju aldrig fel att få – även i september. Var nu rädda om er, lova de! Kom ihåg vad jag väste i ditt öra!!
Skönt att du mår bättre!