Och natten var full av hål…

Jag var så trött igår kväll och min nya rumskompis gjorde sig klar tidigt för natten. Tänkte att nu måtte jag sova som en klubbad säl. Men icke. Rumskompisen fick insomningstabletter och somnade – och lät!.. – som en gris medan jag låg klarvaken. Klockan ett vaknade hon och ringde på mer sömntabletter – för hon hade inte sovit… Men hur som helst, hon är betydligt trevligare än förra rumskompisen och vi kan småprata lite trots åldersskillnaden. Till natten som kommer har jag fått öronproppar, alltid något!..

L har hört av sig via sms och lovar komma och hälsa på om jag blir kvar länge. Jag messade mitt nummer till patienttelefonen. Tyvärr har hon inte kvar min nyckel, annars kunde hon ta hand om mina växter och min post, men hon får väl ta nyckeln om hon svänger förbi. Nu ringde hon och eventuellt kommer hon förbi här redan idag på lunchen och hämtar min nyckel! På så vis kan hon ta sig in i mitt hem, hämta reservnyckel, vattna, hämta lite kläder åt mig etc och komma förbi med i morgon. Det vore toppen! Vilken vän!

Jag är fortfarande lost i orienteringen. Vet inte riktigt var jag befinner mig på området. Men jag tog en bild på utsikten från mitt fönster och det verkar som om jag befinner mig något under jord.

Eventuella bruna prickar på bilden är inte snus som jag har spottat ut utan helt enkelt smuts. Fönstren, likt mycket annat här, är allt annat än rena…

                                                                                                                                                Natten har varit full av hål. Hål slagna i min sömn, men också i mina tankar. Jag ligger som en padda här, som sagt, och jobb orkar jag inte söka. Börjar känna paniken komma. Kanske beror det på hålen i sömnen. Att man så fort man är på väg att slumra till blir väckt av nån som klumpar med foppatofflor (säkert skitfula som alla såna), drar i en, pratar, tänder lampan, sticker en eller så. Man blir rätt fort en sak, ett ting.

Jag längtar massor efter min Anna, men hon har inte kunnat hälsa på. Det är ju fullt ös den här veckan med jobb och barn. De stora barnen har fått fixa mat själva, medan Lilleman har fått och får pendla mellan skola, mammas jobb, pappas jobb, pappas hem och mammas hem. Tur att han är en duktig kille och inte klagar på allt

Jag borde äta min frukost nu, men jag har inte det minsta aptit. Första koppen kaffe bytte jag ut – den var… odrickbar. Nu har jag hämtat nytt, det känns som om det är från en fräschare bryggning. Måste få fart på magen så jag kan lämna mitt ”kabel-prov” – fy f**********n så äckligt!

Magen har jag lite ont i och trött är jag, som sagt, men jag är glad att jag inte har mer besvär och smärtor. Benet var lite jobbigt i natt, jag tror att jag behöver röra på mig…