Vitkål är en rotfrukt som INTE borde få serveras på sjukhus. I vart fall inte sjukhus där man mest ligger still, där man inte dricker för att man ska ta prover och där det är som en bastu i sjuksalen. Detta leder till svårartade problem som kallas flatulens. Och om du inte begriper ordet får du googla själv, jag orkar inte och lill-datorn är rätt seg.
Jag sov typ mellan klockan ett och två och sen nån timma fram på morgonsidan. Vid halv fyra tiden störtade Tre Trallande Undersköterskor in. Eller trallande… Två var barska och en snäll och trevlig. Den ena barska nynnade dessutom på Blott en dag, min mormors favoritpsalm. Den första barska tog blodtryck, temp, puls och kollade att jag andades. Sen skulle Blott en dag ta en massa blodprover. Envisades med att ta dem… på handen. Så nu har jag TVÅ NYA plåster där, för kärlen sprack. Och jag som just rivit av det gamla plåstret… Jag tål nämligen inte plåster så bra, det börjar klia.
Två SNIGGA plåster! Notera även det supereleganta plastarmbandet till höger i bild.
Salen delar jag med en tant som är 90. Men jag är fortfarande så trött och orkar knappt vara uppe, så jag tror att jag är 100. Tanten, blind och tämligen hörselskadad*, skuttar upp och ner som ett jehu på toa. Dessutom ville hon ha lampan på hela natten och fönstret stängt. Ljust och varmt – det var därför jag inte sov mer än ett par timmar. Men se en av de Trallande Uskorna, den trevliga, var så vänlig och öppnade fönstret och Blott en dag släckte lampan, så det blev en liten power nap mellan klockan fyra och halv sex också!
Regnet smattrade härligt utanför och jag förekom Jerry genom att skicka instruktioner per sms om vindrutetorkarna. Älsklings-Annan har fått en morgonpuss via sms och jag har fått en tillbaka. Jag längtar efter henne, det erkänner jag villigt.
Och nu… vill jag ha applåder! Jag levererade mitt… avföringprov för en timma sen! Trodde aldrig jag skulle fixa att skita i en plastbytta, men det gjorde jag. Vilken talang!
Annars händer här inte mycket just nu, men jag har egen handsprit, så jag kanske återkommer när jag är sugen på lite raj-raj…
Skål och raj-raj med min egen sprit.
* Jag kan alltså fjärta utan att hon hör. Men jag vet inte hur hennes luktsinne är – det kanske är skärpt som tusan… Pinsamt för mig…
Gå till Toffelprofilen
Ja, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när du berättar om damen bredvid. När jag såg henne såg hon ju mer död än levande ut… så jag tror du kan dra på… hon känner säkert ingenting…
Clark står nu så tryggt och fint i garaget på jobbet. Jag kan manöverera vindrutetorkarna också. Även de i bak, även om det gick lite väl mycket spolarvätska (eller vad det heter) innan jag fattade åt vilket håll jag skulle dra spaken… hehehe
Nu hoppas vi att alla prover, inklusive avföringsgrunkan, ger positiva resultat så du får komma ut å det snaraste.
Styrkekram!
He he, hon är ändå rätt söt, men jag håller på att tuppa av i värmen. Och sova med ljuset tänt det kan jag INTE! Fisförnäm är jag inte, men jag har nån sorts spärr ändå, tro det eller ej… 😉
Känns bra att Clark är i trygga händer! Det kan vara dåligt med spolarvätska, så om det behövs kan du alltid köpa en flarra och fylla på – jag ger dig pengar sen. De kan säkert hjälpa dig på nån mack om du är osäker på spakar och hål (till vätskan). Inget SNUSK nu! 😆
Har levererat en ”kabel” och är mäkta stolt över det! Men fy fan vilket jobb att rota i skit… Och nu ska jag peta mig i baken med en gigantisk topz också… Det blir snart ett nytt inlägg om detta!
Kramen!
Åh vad duktig du var 🙂 … nåja, är man väl nödig så går det väl och s-ta var som helst 🙂
Eftersom tanten föredrar stängt fönster så har hon nog inget luktsinne, så bräsa på du bara 🙂
krya på dig, och hoppas dom snart kan sätta fingret på vad som är i olag, och rätta till
krya på kramen ”
Ha ha, jag är omgiven av snälla undersköterskor med gott luktsinne och en av dem har ÖPPNAT fönstret nu igen! Härligt! Och nu är jag inte så fjärtig längre…
Tack för att du bryr dig! 😀
Kramen!
Det var längesedan som jag drog på läpparna som jag gjorde nu.
När min mormor gäspade så kom Blott en dag tonrent ur hennes mun, eller genom handen för mun, mormor visade aldrig sin mun öppen, eftersom hon hade ett gomspalt som inte var fixat.
He he, ja och min mormor var från djupaste – och religiösaste – Småland…