Loppisdag för de två lopporna var det bestämt idag! Och jag åkte och styrde ut Clark Kent* på gamla E4:an där jag visste att det fanns en massa loppisar. Ja just det. FANNS. Fanns som i ”are no more”. Vi hamnade ända i Läby innan vi hittade en loppis som fortfarande var öppen/som inte var stängd på torsdagar… Det blev några timmar på Emmaus gård.
Första prylen, nästan, jag såg var nåt jag inte vet vad det är. Anna trodde att det var nån sorts hylla till ett handfat.
Vad är detta??? Hylla till ett handfat??? Nån som vet???
Det fanns en hel del bord.
”Vi borde borda varaaaaaann..”
Jag såg en ursnygg soffa med vackra träsniderier på ryggstödet. När vi fikade blev den hämtad av sina nya ägare.
Underbara träsniderier! Och soffan var förstås såld…
På en loppis är inte allting helt…
Trasig ruta.
Och på en loppis är inte allting snyggt…
Urrrk, vilka mönster och färgkombinationer!
Men det mesta går att sälja, även galgar.
Galghumor?
Hittade i alla fall en pryl som INTE var till salu…
Nej, den här stegen var INTE till salu!
Vi såg massor av grejor som vi inte visste vad de var för nåt. Loppislådorna var fulla av grejor…
”Om sex år ses vi här igen…” Ja, kanske det…
Det fanns mängder av husgeråd, en del mest till prydnad, andra mera nyttosaker.
Detta var väl en fiffig hjälpreda för hushållet?
Sen hittade vi en mysko flaska. Nån som vågar prova innehållet???
Nånting inlagt på flaska. Men vem skulle vilja provsmaka??? Inte jag i alla fall…
Gult är ju som bekant fult, men det fanns mycket i den färgen här.
En fulgul loppislåda med gulfula fynd.
En del saker var så… konstiga att de var vackra. Till och med den här turkosa saken.
Så konstig att den var vacker, denna turkosa askkopp i alabaster.
Men en del saker var bara gräsliga. Eller vad sägs om dessa två, i kombination? En liknande datumgrej hade jag själv som barn, fast i svart plast, inte röd…
En puss på din dag, fast det var visst den 15 augusti…
Det fanns massor av böcker också. I ett av uthusen var det fullt av osorterad litteratur i lådor.
Se upp för elefanterna har jag inte läst.
I själva boningshuset, eller vad jag ska kalla det, för det var inget boningshus, fanns de lite dyrare prylarna. Fina möbler, lampor, porslin och glas med mera. Och så kunde man fika där, vilket vi gjorde.
Om nån loppis-pryl kom med hem? Jepp! Anna köpte två sillfat i glas – och den turkosa alabasteraskkoppen!
På hemvägen passerade vi Björklinge kyrka.
Björklinge kyrka är ovanligt stor för att vara en kyrka på en sån liten ort.
Vi gick in och kikade och OJ vilka målningar det var i taket!!!
Uppe på orgelläktaren har Anna stått och gapat sjungit som liten kicka.
Taket var så häftigt…
Tänk när taket var nymålat, så otroligt vackert det måste ha varit!
Varför målar man inte sina tak hemma nu för tiden? Vitt är bara så trist…
Anna tände ett ljus, jag kunde tyvärr inte göra det för jag hade lämnat plånboken i bilen. Tog i stället ett foto av en fin ljushållare.
Så enkel, men så vacker.
Så blev det en tur på kyrkogården där Anna utan problem hittade sin farfars grav.
På vägen hem svängde vi av till Gamla Uppsala där vi intog en tidig middag bestående av kycklingfilé, potatisklyftor, gräddsås och färska grönsaker. Min mobil började pipa och tramsa sig, så vi åkte hem för att ladda den och oss lite inför kvällen. Anna anmälde intresse för en parkeringsplats hemma hos sig. Hyresvärden ska nämligen införa avgifter på besöksparkeringen och det blir jättedyrt om jag ska vara där vissa veckor…
Körde ut till Jerry Förorten vid 18.30-tiden – bara för att upptäcka att hans besöksparkering var uppgrävd… Fick därför parkera på andra sidan vägen. Så gick Anna och Jerry iväg på möte och jag fick en, som alltid, intressant pratstund med Frida – och en Hemglassbiltur på nätet med Elias.
Innan vi åkte in till stan igen blev det en sväng till Himlen för att kolla om Slaktar-Pojken levde. Det gjorde han. När vi kom hörde jag att han sa till kompisen han skypade med att
Vänta lite, nu kommer hönorna.
Hönorna, det var alltså Anna och jag…
På väg hem till mig svängde vi in vid Max och Statoil och intog lite chicky bits. Jag tyckte att de såg ut lite som vi – familjen Barba**.
Familjen Barba. Notera att det är jag som står på huvet i currydipen!
På Max var det en stygg flicka som böjde sig ner och tog upp nåt från golvet samtidigt som hon visade mer än halva sin rumpa. Visserligen med underkläder på, men ursäkta mig… Vem vill se andras underkläder på ett matställe? Inte jag, i alla fall…
Nu ska jag äta choklad. God natt på dig!
*Clark Kent = min lille bil
**vi – familjen Barba = Anna, barnen, Jerry och jag
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Åh jisses, det tog ett tag att läsa igenom detta en trött morgon 😉
Den första bilden är mycket riktigt ett skåp/hylla som ska stå under handfatet …
Ni verkar ha haft en trevlig dag ;-D
SVAR: Mjölbaggar kommer inte av ”gamla” livsmedel. Enligt Anticimex så kommer de direkt från producenterna – så akta dig ;-D
Men ingen tvingar dig att läsa, kära Stattinska och jag tyckte nog mest att det var bilder att TITTA ¨på… 😉 Men BRA! Då hade Anna rätt angående det konstiga föremålet! 😀
JASÅ! Vilken tur att jag inte köper mjöl längre! 😉 Men närboende kan ju alltid vara bra att skylla på! 😆
Ser ut som det var en trevlig tur det där… håller med ovan, det är typiskt ett skåp att ha under, hål så ev vatten rinner igenom också 🙂
Vi har precis införskattat ett, dock ett täckt skåp 🙂
Det var jättekul. Fast först var jag så besviken för alla loppisar längs vägen hade slagit igen – E4:an har ju en annan dragning nu och jag vet att trafiken på den här vägen har minskat mycket!
OK, två som säger samma! Då MÅSTE min Anna ha haft rätt! 😀
Familjen Barba, det var kul. Här hos oss kallar vi oss för familjen Taikon, speciellt när alla ska iväg på nåt eller om vi ska hälsa på hos nån. Då säger vi att familjen Taikon är på gång.
He he! Taikons finns här också, men det är inte vi. Vi är Barba, för de flesta av oss har den kroppsformen. 😀