Söndagsslut

Som alla underbara sagor tar även en semestertripp slut… Idag var sista dagen för oss. Vi avnjöt sedvanlig, härlig hotellfrukost och knatade sen upp på rummet för att packa och vila lite. Man blir, ärligt talat, ganska trött och slut av att äta frukostbuffé…

Mitt ben fick nån sorts ryck och började spränga och göra riktigt ont, så jag låg och grinade en stund på hotellsängen. Inte för att det hjälpte, men sen försökte jag slappna av och köra min sedvanliga smärt-släppar-grej – och det funkade faktiskt rätt bra.

Idag var det inte lika hett som igår, men nästan. Vi överlevde t-banan in till stan. Rullade sen upp på Drottninggatan för att kolla Världens Längsta Bokbord. Det var lite svårt att ta sig fram med full packning…

Vi var liksom inte ensamma om att försöka kolla in Världens Längsta Bokbord…

                                                                                                                                                            Jag erbjöd mig att passa packningen medan Anna kastade sig in i vimlet. Upptäckte att vänliga Fru Hatt hade messat och svarade några rader på det. Tyvärr hann vi inte träffas den här gången, men det går ju tåg rätt ofta mellan våra hemstäder.

Anna, vars huvud anas vid den röda pilen, shoppade en kul bok om 1960-talet.

                                                                                                                                                            Vi pallade inte med nån lång stund på Drottninggatan utan rullade ner till Centralen. Jag passade åter igen packning, medan Anna-stackarn köade för att inhandla biljetter. Det var som att stå i en bastu – med kläderna på, sa hon ungefär efteråt. Vi vet att det finns automater på perrongen, men jag litar inte på kortbetalningen eftersom jag sett folk bli av med pengar och Anna hade inte sitt kort med sig. Efter biljettinköp blev det dags för inköp av nåt drickbart och sen hoppade vi ombord på tåget.

Anna blev förtjust i en mörkhårig yngling med dator som hade känslig mun. Ja ynglingen, alltså, inte datorn. Själv tyckte jag att han hade platt frisyr och läskigt långa naglar. DESSUTOM kollade han in min röv när jag lyfte ner min resväska från hyllan. Bara det…

Bussen hem kom i bra tid och där var inte nån trängsel, skönt. Vi packade upp och jag ringde mamma innan vi for ut en tur till Förorten. Även Tokerian fick ett besök, för i kväll blir det middag hemma och i morgon bitti blir det minsann ingen hotellfrukost…

Så här sur blev Anna när hon kom på att hon inte får nån hotellfrukost i morgon bitti.