Varning! Detta inlägg innehåller en massa gnäll och självömkande och läsare som inte tål sånt gör bäst i att surfa vidare till en annan blogg och snoka!
Slutet på veckan. I morgon är det tre veckor sen lårkan började vara ondskefull. Nu har en inflammerad del på cirka 30 centimeter läkt, ser det ut som. Det är den långa delen som är brungul i färgen och som pilarna nedan pekar på. Men i stället har det samlats ett område till vänster om knäet som är inflammerat och rött och som gör väldigt ont. Det spränger och värker. Jag har jättsvårt för att stå rakt upp och ner och att hitta en bekväm sittställning där benet kommer i ”rätt” läge. Skönast är det att ligga, men det är jag rätt trött på… 😦
Vid ”ringen” gör det väldigt ont. Det bultar, bränner och spränger.
Har åkt hem till mig en stund nu för att ta en dusch och tvätta håret. Glömde ju alla mina väsentliga hårvårdsprodukter hemma igår. Egentligen är det bara jobbigt att släpa dem till Förorten, det blir enklare att fixa håret hemma. Kände också att jag behövde vara ensam en stund för jag tycks visst alltid hamna i blåsväder vid framför allt måltiderna. Jag tycker att det är jättejobbigt och orkar inte med skrik och bråk. Det påminner för mycket om det jag var med om som barn – och då ska alla veta att jag var TYST vid matbordet och ändå… Som jag minns måltiderna från förr var de få och sällan gemensamma. Vi åt middag tillsammans på helgerna, det är allt. Det är svårt att anpassa sig nu till måltider där vi kan vara upp till sex personer. Så felet ligger säkert hos mig.
Linn jobbar sin sista dag idag, men hon har fått förfrågan om hon kan tänka sig att jobba lite mer då och då. Det glädjer mig, för jag förstår att detta innebär att hon har gjort bra ifrån sig. Men nu ska hon nog kanske vara ledig ett tag innan hon åker på sin efterlängtade semesterresa. Den är hon väl värd!
Jag hoppas att Anna och jag kommer iväg på nåt nästa vecka också eller veckan därpå. Anna skulle behöva komma bort från vardagen och få njuta av sånt som hotellfrukost och att få slippa hushållsarbete några dar. Själv känner jag att jag är på väg in i en hård vägg igen. De enda jobbförslag jag får via olika rekryteringsbolag är säljarjobb, men nån säljartyp är jag INTE! Jag gillar ju inte ens säljare…
Vet inte om jag äter hemma framåt eftermiddagen. Jag har en kvartsbit ostpaj kvar. Eller också tar jag med den ut. Men jag känner att jag orkar inte med ett enda bråk till just nu. Inte idag. Jag blir bara ledsen. Drar mig undan. Lårkan bränner och jag mår illa. Knutan i nacken behandlar jag med alsolsprit, men det märks ingen som helst skillnad. Däremot känner jag mig inte lika stel i nacken idag som tidigare. Alltid något…
Nu ska jag bläddra igenom lokalblaskan och sen hoppa in i duschen. Önskar jag hade en liten Mini-Mona som kunde fixa håret efter tvätten, men jag får försöka göra det själv. Funderar på att ta in en pall i duschen, för jag vet inte om jag orkar stå de 20 minunter, eller vad det nu tar, jag ska duscha.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
stackars rare, krya på låret stackarn!!
Jag tror jag måste ha lite special finsk sisu-salva!
Nu har jag läst ikapp din blogg med i stort sett ett öga. Orkar nog inte med fler bloggar idag. Älskar dina vardags beskrivningar. Gör som jag gå in på Daniels blogg när du mår dåligt. Han kan nog få en död att dra på mungiporna. Kram
Men kära du, du måste vila dina ögon! Akta så du inte får samma problem med ditt friska öga!!!
Ja, jag brukar titta in i Daniels värld, älskar honom med Arja! 😀
Kramen och vila blicken nu!!!!
Vad jag önskar att det fanns en lårkapraktor som kunde ta bort det onda i ditt lår. När man har ont är hela kroppen så stressad att man (jag) inte fixar den minsta vardagliga motgång, jag blir gråtfärdig för det allra minsta. Nja, inte bara gråtfärdig, storgråter och är argsint också.
Och du också Tofflan. Du behöver också få äta hotellfrukost och komma bort från vardagen. Det är väl inte riktigt så att människor som är arbetssökande eller sjukskrivna har semester hela dagarna? Tvärtom lever du under en större press än många som har ett jobb att gå till. Åh, jag håller tummarna för att ni ska komma iväg och lyxa till det lite. Den blivande och jag ska på en minisemester till Helsinki nästa vecka. Jobb för en av oss och den andra ska vara sällskapsdam och länsa frukostbordet och sedan smeta i mig godsaker på Fazers konditori. Kram och väldigt mycket medömkan 😉
Det borde komma en fe och svinga sitt spö – fast inte piskrappshårt mot lårkan eller din rygg bara så där så att det onda försvinner.
Jag har haft så ont idag att jag har grinat, känns jobbigt. Så mycket jag vill göra men inte pallar. Nu har jag börjat varva salvan med antiinflammatorisk gel igen och baske mig om det inte hjälper…
Har du inte några lappar från Japan kvar??? Till din rygg, menar jag. Eller har du returnerat lapparna till Trollebo?
Hopps det blir alldeles fantastiskt skönt Helsingissä! Jag skulle gärna åka dit, bl a titta på barnhemmet några mil utanför stan som min pappas farfar grundade och som fortfarande bär vårt namn. Fast Anna och jag håller oss nog inom landets gränser. Vi får se.
Kram och krya på DIG också!
Jag hoppas också att du och Anna får några bra dagar någonstans tillsammans.
Tack, Åsa, det var gulligt av dig! Vi ska nog försöka hitta på nåt mysigt! 😀