Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 6 augusti, 2010

Morrie Yohai har avlidit 90 år gammal. Ja just det, det är alltså han som är pappa till ostbågen, cheez doodles. Ostbågen föddes på 1950-talet och var från början sju centimeter långa och krökta. Tidigare fanns då den smalare och mer böjda konkurrenten Cheetos.

Jag föredrar ju som sagt chilibågar, det måste du ha läst dig till vid det här laget, så jag är nöjd att han hann att uppfinna dessa innan han avled.


Heta, krökta och goda!

                                                                                                                                              Jag upptäckte chilibågarna för ungefär ett år sen, tror jag och sen dess är jag fast. Alla andra snacks känns antingen urvattnade eller smakar bara flott och lök som chips.

Ostbågar kan emellertid användas till annat än som goda snacks. Den amerikanska fotografen Sandy Skoglund klädde ett helt cocktailparty i ostbågar. Bara det… Fast jag hade nog föredraget en chilifest!..

Read Full Post »

Lite fuskigt är det! Anna har mycket snyggare ben än jag. De är solbrända, fina, hårlösa. Dessutom hittade hon i sina gömmor idag ett par i princip oanvända vita Nike-skor. Dessa trampar hon nu omkring i inomhus för att ”gå in”. Här behövs ingen Sally, inte, här kan vi själva!


De nedre pilarna visar de vita skorna. Den övre pilen visar ett felparkerat fordon i Linns dörröppning.

                                                                                                                                              För ordningens skull en bild på Sally också.


Sally Santesson, här på rollerblades, bibliotekarie och skoingångare tillvardags.             

                                                                                                                                                 Själv har jag ondare i lårkan än tidigare idag. Dessutom tycks inflammationen ha gjort en U-sväng vid knäet. Nu verkar den vara på väg uppåt låret igen, dock inte i samma spår som tidigare. Den här bilden tog jag tidigare i kväll medan Anna lagade mat och jag låg och vilade med sudoku i ena handen och omtänksamma fru Hatt mobilledes i den andra.


Se så fruktansvärt onsnyggt ben! Och vilken U-sväng inflammationen har gjort!

                                                                                                                                               Ovanpå denna onda, fula LEM,det vill säga lårkan, inget annat, har jag en mens som inte är av denna världen! Tre par trosor och ett par shorts har fått gå i tvätten idag. Och jag är sugen på CHOKLAAAAAAAAAAAAAD! HEEELA TIDEN!

Nu ska jag surfa runt efter ett recept på ädeloströra till bakad potatis. Tänkte vi skulle äta nåt sånt nästa vecka när vi kan äta enbart vuxenmat.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Varning! Detta inlägg innehåller en massa gnäll och självömkande och läsare som inte tål sånt gör bäst i att surfa vidare till en annan blogg och snoka!

Slutet på veckan. I morgon är det tre veckor sen lårkan började vara ondskefull. Nu har en inflammerad del på cirka 30 centimeter läkt, ser det ut som. Det är den långa delen som är brungul i färgen och som pilarna nedan pekar på. Men i stället har det samlats ett område till vänster om knäet som är inflammerat och rött och som gör väldigt ont. Det spränger och värker. Jag har jättsvårt för att stå rakt upp och ner och att hitta en bekväm sittställning där benet kommer i ”rätt” läge. Skönast är det att ligga, men det är jag rätt trött på… 😦


Vid ”ringen” gör det väldigt ont. Det bultar, bränner och spränger.

                                                                                                                                                              Har åkt hem till mig en stund nu för att ta en dusch och tvätta håret. Glömde ju alla mina väsentliga hårvårdsprodukter hemma igår. Egentligen är det bara jobbigt att släpa dem till Förorten, det blir enklare att fixa håret hemma. Kände också att jag behövde vara ensam en stund för jag tycks visst alltid hamna i blåsväder vid framför allt måltiderna. Jag tycker att det är jättejobbigt och orkar inte med skrik och bråk. Det påminner för mycket om det jag var med om som barn – och då ska alla veta att jag var TYST vid matbordet och ändå… Som jag minns måltiderna från förr var de få och sällan gemensamma. Vi åt middag tillsammans på helgerna, det är allt. Det är svårt att anpassa sig nu till måltider där vi kan vara upp till sex personer. Så felet ligger säkert hos mig.

Linn jobbar sin sista dag idag, men hon har fått förfrågan om hon kan tänka sig att jobba lite mer då och då. Det glädjer mig, för jag förstår att detta innebär att hon har gjort bra ifrån sig. Men nu ska hon nog kanske vara ledig ett tag innan hon åker på sin efterlängtade semesterresa. Den är hon väl värd!

Jag hoppas att Anna och jag kommer iväg på nåt nästa vecka också eller veckan därpå. Anna skulle behöva komma bort från vardagen och få njuta av sånt som hotellfrukost och att få slippa hushållsarbete några dar. Själv känner jag att jag är på väg in i en hård vägg igen. De enda jobbförslag jag får via olika rekryteringsbolag är säljarjobb, men nån säljartyp är jag INTE! Jag gillar ju inte ens säljare…

Vet inte om jag äter hemma framåt eftermiddagen. Jag har en kvartsbit ostpaj kvar. Eller också tar jag med den ut. Men jag känner att jag orkar inte med ett enda bråk till just nu. Inte idag. Jag blir bara ledsen. Drar mig undan. Lårkan bränner och jag mår illa. Knutan i nacken behandlar jag med alsolsprit, men det märks ingen som helst skillnad. Däremot känner jag mig inte lika stel i nacken idag som tidigare. Alltid något…

Nu ska jag bläddra igenom lokalblaskan och sen hoppa in i duschen. Önskar jag hade en liten Mini-Mona som kunde fixa håret efter tvätten, men jag får försöka göra det själv. Funderar på att ta in en pall i duschen, för jag vet inte om jag orkar stå de 20 minunter, eller vad det nu tar, jag ska duscha.

Read Full Post »