För ett tag sen skrev jag här på bloggen ett inlägg där jag undrade varför Kreta var ett sånt populärt resmål. Jag fick många varierande svar, bland annat från en säljare från ett resebolag – vilket kanske var ganska naturligt…
När man sitter så här en regnig sommardag är det ju inte helt fel att drömma sig bort lite, till dit där solen är. Grekland har ALLTID varit ett resmål som lockat mig, men ett annat spännande land som jag hittills inte har besökt är Italien.
Som gammal humanist, med många språk på schemat, blev jag fascinerad av landet redan på gymnasiet. Rubriken i titeln är ett citat ur en av mina gamla latinläroböcker. Översättningen blir, ungefär (ursäkta mig, men jag är rostig…) ”Vi tycker om Italien. Naturen är vacker…” Jag har för övrigt lärt mig att tala latin med vacker och mjuk italiensk accent, men italienska kan jag inte!
Här på Colosseum kan jag, för mitt inre öga, se min lille latinlärare springa upp och ner, fram och tillbaka, i sina fotriktiga sandaler…
Min latinlärare var en liten och söt herre med utstående öron, en tunn krans av hår på huvudet, tjocka glasögon – och definitivt en stark fäbless för Italien! Han beskrev gärna på lektionstid det vackra landet han så ofta besökt – vandrat i fotriktiga sandaler bland ruiner, skuttat upp och ner i Colosseum, besökt de välbevarade resterna av Pompeji, druckit underbart enkelt men härligt lokalt vin… Inte konstigt man blev smittad av hans längtan till stövel-landet…
Avgjutningar av några offer från Pompeji. Människor som för alltid kommer att sova…
Det närmaste jag har kommit Italien hittills är besök på italienska restauranger, framför allt min lokala favorit Il Forno Italiano. Där serveras italiensk mat, men också härliga italienska viner som inte finns att inhandla på vårt systembolag. Fast det gastronomiska Italien är nog oändligt mycket mer än försvenskade versioner av pasta, pizza och tiramisu…
I Italien har jag nog ändå ett favoritstad. Jag är ju uppvuxen vid vatten och skulle tycka att drömresan – kanske bröllopsresan? – gick till Venedig. Tänk att glida fram på en kanal, i en gondol, tillsammans med sin älskade… Inte finns det mycket som är mer romantiskt?!.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Det är klart att du var humanist!
Jag gick också humanistisk linje, estetisk inriktning så jag läste ”bara” allmän språkkunskap =)
Som tonåring drömde jag om att bli lärare i religion och historia, men ville ha lite livserfarenhet innan jag blev lärare. Och visst blev jag gymnasielärare, fast i datavetenskap =)
Kärleken till datorer var blixtsnabb och jag har stor nytta av min ”otekniska” bakgrund.
Jag drömmer fortfarande om arkeologi och hoppas att jag är frisk när jag blir pensionär så jag kan plugga historia och arkeologi. Alla kul föreläsningar och bara göra tentorna om jag vill =)
Å vad kul!!! Du också! Fast jag läste ju som sagt en massa språk – förutom latin också svenska, förstås, tyska och franska. Engelskan tentade jag av i tvåan. Eftersom jag hade latin skulle jag egentligen ha valt bort franskan i tvåan, men jag hade utökad studiekurs ett tag. Tills jag blev galen på att min franskafröken favoriserade sin egen dotter som fanns i gruppen… 😦
Spännande väg till ditt nuvarande yrke!!! Jag tror att du har rätt i att nyttan är stor om man har en oteknisk bakgrund. Då fattar man ju hur knepigt det kan vara att lära sig, liksom…
Jaaa du! 😛 Vi ses på nån pensio-kurs framöver!!!