Vissa vill man bara lyfta fram…

Alldeles nyss, medan jag utförde den kletiga kvällsbehandlingen av Onda Lårkan, lät jag ögonen läsa några av inläggen på Kloppans blogg. Detta för att ta udden av hur j***a ont det gjorde att smörja men också för att få läsa nåt underhållande.

Kloppan är tjej som jag har ”känt” via olika träffpunkter på internet i cirka ett och ett halvt år, tror jag. Vi har aldrig träffats i verkliga livet, men ändå känns vi som de äldsta vänner ibland! Och ibland är det många mil mellan oss vad gäller åsikter och humor… Precis så där som det är med gamla vänner.

Kloppan är verkligen ”toadily insane”… Bilden är norpad från huvudet på hennes blogg!

                                                                                                                                                     Kloppan skrev idag ett inlägg om en kompis hon känt i många år. Inlägget fick mig att skratta och att tänka på de gamla vänner som finns kvar i min bekantskapskrets. De som alltid har funnits där – oavsett antal mil mellan åsikter eller rent fysiska.

Ibland skriver hon några korta, tänkvärda rader som ofta serverar sanningar man kanske inte vill ta emot alla gånger…

Hon har en ganska rå humor, Kloppan, och ibland tämligen grov, alltför grov för min smak. Men jag har ju gissat att det är genom sin humor hon klarar av sin tuffa tillvaro som ensamstående mamma med två barn (varav en tonåring, bara det…), deltidsarbetande på grund av en sjukdom och en ganska hård bakgrund i livets skola. Jag har många gånger önskat att jag hade Kloppans humor att ta till när mitt eget liv känns svart, men tyvärr har jag inte hennes förmåga.

Och bara för att Kloppan har humor innebär det inte att hon är ytlig! Den som följer hennes blogg får den insikten – kanske inte vid första anblicken/läsningen – men efter en stund.

PS Sen är hon förstås östgöte och det är nåt visst med det folket!