Rapport från ett regnigt liv

Oj vad det har regnat! Hela natten har det smällt på taket! Jag blev faktiskt lite orolig – även om jag bor en trappa upp. Det var nästan läskigt med allt regn – just för att det regnade så MYCKET och så HÅRT. Och idag på förmiddagen skulle jag ju skjutsa Slaktar-Pojken med dator till Grannbyn för ett par dagars spelandeoch naturligtvis tänkte jag på vattenplaning och annat skit. Men på förmiddagen har det bara kommit mycket fint regn, sånt som gör bilrutorna småprickiga. Johan var redo när jag kom så hela utflykten tog bara en timma. Fästmön väntade kvar hemma hos mig.

Dagen är grå. Himlen är grå. Det regnar som sagt fint, men verkar inte avta nåt just. Och korven på benet bultar och gör fortfarande ont. Av nån anledning försvann den inte mirakulöst över natten.

Så här såg den ut nyss, den röda korven.

                                                                                                                                                              Anna föreslog att jag skulle lägga en kudde under benet i natt och det gav en bekväm sovställning och skyddade det onda stället från kontakt. Fast jag sov ganska risigt ändå, vaknade av och till. Magen är visst också påverkad, den gör mig allt annat än glad. Men det är ändå en värk jag kan hantera. Korven på benet ger en brännande, obehaglig smärta och värk och jag kan liksom knappt nudda vid den. Den är inte så skönt att smörja den tre gånger om dan, kan jag meddelas…

Mamma hade ringt när jag skjutsade Johan, men nu fick Anna äran att prata en liten stund med henne i stället eftersom jag ju inte var hemma. Gissar att hon ringer senare. Hon är liksom en fena på att ringa när jag är upptagen – jag berättade för henne igår att jag skulle skjutsa Johan mellan elva och tolv. Då RINGER hon mellan elva och tolv. Förstås.

Jag har väldigt ont. Det gör ont att röra på benet, det gör ont att sitta stilla. Bästa läget är att ligga – i sängen med en kudde under benet eller i min fåtölj. Detta innebär att jag inte stannar hos Anna och barnen, men jag har lovat att skjutsa hem Anna och handla med henne samt hämta barnen. Jag lär bara bli ett hinder för dem, nu när de ska ha semester tillsammans – jag kan ju inte gå särskilt fort eller långt. Nej, jag väntar hemma ett par dagar och ser om det blir bättre. Skulle ju höra av mig till mottagningen runt onsdag om det inte var bättre också. Men jag får hoppas att korven inser att jag inte gillar annan korv än sån av kyckling eller kalkon och försvinner. I annat fall kanske jag blir… en ängel. Vem vet..? Nej, just det! Särskilt snäll är jag ju INTE! Men ändå…

På attesten: ”Hon fick en korv på benet och eftersom hon inte estimerade annan korv än sådan av kyckling eller kalkon, blev hon en ängel.”