Sorgmantel

Insekter av en massa äckliga slag och ganska mycket blod. Det är två av huvudingredienserna i filmen Sorgmantel, baserad på Unni Lindells bok med samma titel, som Kanal 9 visade härom veckan. Jag kunde inte titta då utan spelade in på DVD:n. Därför såg jag och Fästmön filmerna i lite fel ordning. Sorgmantel är den tredje filmen om polisen Cato Isaksen.

Sorgmantel handlar om sorg, förstås, och mobbning.

                                                                                                                                                         En sorgmantel är en sorts fjäril, svart till färgen. Och den här berättelsen är svart. Den inleds med att en kvinna mördas i sitt hem. Efter sig lämnar hon en liten son och en före detta man, som slagit henne. Alla tror förstås att det är mannen som har haft ihjäl henne, men riktigt så enkelt är inte det hela. Kvinnan, mannen och en kamrat till dem var en trio som mobbade en fjärde flicka när de var barn. Och den fjärde flickan är försvunnen. Samtidigt är Cato Isaksens eget liv inte så enkelt – med en chef som beter sig underligt och yngste sonen som plötsligt kommer hem och har märkliga sår och en bruten arm…

Åter har spänningen höjts! Den här filmen, också i två delar, är spännande och ganska äcklig. Bland annat på grund av alla insekter och allt blod, som sagt. När barn är inblandade blir det desto otäckare också. Mest för att de får klä skott för föräldrarnas dumhet, även om de ju själva är utan skuld.

Högt betyg för Sorgmantel, fyra tofflor av fem!

Read Full Post »

Idiotiskt test: Hur gay är du???

Ha ha, har just gjort ett rätt idiotiskt test för att se hur gay jag är. Resultatet av mina svar blev denna kommentar:

Du är gay.

Men hallå… Testet angav ju inte HUR gay jag är. Mycket gay, lite gay, rätt så gay, någorlunda gay… Att jag är gay vet jag väl…

Gör testet du också så får du se om du är gay. Eller nåt.

Read Full Post »

En dag med smärta och kläder, smått & gott, helt enkelt

Tyvärr är det ingen bra dag. Det känns inte roligt att Fästmöns semester börjar nu och jag har så väldigt ont. I morse var jag otroligt seg. Hade ont och kallsvettades, mådde illa. Så här ser lårkan ut idag, inte är den bättre, precis…

Det onda har spritt sig neråt knävecket…

                                                                                                                                                        Ringde mamma mitt på dan för att kolla läget. Hon har tyvärr ingen möjlighet att ta sig till kyrkogården idag, men jag var ju uppe där för en vecka sen med en fin bukett. Jag tror att pappa känner att vi tänker på honom idag.

Efter dusch och hårtvätt tog jag mig samman och Anna och jag åkte till hennes kompis M. Där gick Anna bland annat igenom en stor kasse med kläder som kunde tänkas vara nåt till Elias. Det slutade med att det blev två påsar diverse, mest ”överdelar”, som följde med oss hem. För tillfället ligger de i bilen. Jag ska nämligen åka ut till Förorten mitt på dan i morgon för att skjutsa Johan och hans dator till en kompis i en by intill. Grabbarna ska ägna sig åt spel under ett par dygn. Annas kompis M är mycket trevlig och lättpratad, det känns nästan som om även jag har känt henne länge.

Min ursprungliga tanke var att vi kanske skulle ta en tur in till stan, om inte annat så för att äta nånstans, men jag har så ont så vi bestämde att äta hemma. Därför stannade vi till vid Tokerian och inhandlade, tunna kycklingfiléer, het béarnaisesås och potatisklyftor till kvällen. På Tokerian såg vi både tokigt och slugt, men jag nöjde mig med att fota smått & gott.

Melonen till vänster kan ju omöjligen ha legat i lådan till höger ursprungligen, eller hur?

                                                                                                                                                           Väl hemma igen blev det kaffe med tillbehör – det vill säga vaniljkex och choklad för mig, knäckemackor och choklad för Anna. Det är ju i alla fall lördag och då är det tillåtet med sötsaker!

Lugna puckar lär det bli i kväll, som sagt, lårkan tvingar mig till detta. Kanske ser vi andra och sista delen av Sorgmantel, en film som jag har spelat in från Kanal 9 i dess serie filmer baserade på Unni Lindells böcker med samma namn. Kanal 9 visar sex av hennes filmatiserade böcker, men av nån anledning hoppar man över bok nummer fem, Rödluvan. Naturligtvis undrar jag varför… Kan det vara så att den inte ingår i serien om polisen Cato Isaksen???

Read Full Post »

Jag saknar dig!

Igår var det fyra år sen jag talade med dig sist. Idag är det fyra år sen du dog. Alldeles för tidigt. Du, min stora, starka pappa, var ju inte sjuk. Fast det var du. Din dödsorsak ansågs vara drunkning, men rapporten från din obduktion visade att du trots allt var ganska sjuk. Ja, jag läste rapporten! Jag ville ju veta hur och varför. Det gick ju alldeles för fort. Ena stunden pratade jag med dig, i nästa stund fanns du inte mer.

Det går inte en dag utan att jag tänker på dig. Det har varit så mycket som har hänt de här åren sen du gick bort. Ibland är jag glad att du slapp uppleva vissa saker, men ibland hade jag önskat att du fanns här så både mamma och jag hade kunnat fråga dig om råd. Samtidigt vet jag åtminstone två händelser som hade gjort dig så heligt förbannad att ditt hjärta nog hade brustit… Nu slapp du höra om dessa händelser och det är jag trots allt lite glad för. Trots det vet både du och jag att de som är dumma, de får sitt straff till slut. Det är bara inte upp till oss människor att straffa dumhet.

Jag saknar dig, pappa! Jag ska alltid sakna dig, lilla pappa.

Pappa, så här minns jag dig!

Read Full Post »