Nu är det dags för Sjukstugan i Backen att vara med i en såpa på TV igen. Eller såpa och såpa, en dokumentärserie är den korrekta benämningen. Programmet sänds i en annan kanal än sist och har som koncept att skildra brandmän, ambulanspersonal och poliser i arbete.
En skådespelare till den nya såpan?
Jag vet inte hur många terminer man kunde titta på Sjukstugan i Backen på TV. Och jag såg varje avsnitt! VARJE! Om jag inte var hemma, spelade jag in. Till stor skillnad från min chef, som för övrigt var övergripande chef över propagandan. Han såg inte ett enda avsnitt. Inte ett. Och det var nog klokt. Varför slösa bort en halvtimme varje vardagskväll? Jo, för min del, som tjänsteman, tyckte jag att jag borde känna till vad som visades i media, men jag ville också se hur man jobbade. Problemet var ju bara att det var TV. Underhållning. Filmerna klipptes och redigerades. Det var alltså en mycket decimerad bild av verkligheten på Sjukstugan som erbjöds tittarna hemma i TV-sofforna.
Därför fnyser jag lite när en av de nuvarande högsta hönsen menar att skattebetalarna har rätt att se hur pengarna används. Pyttsan! De används nog som de ska, jag är övertygad om att vårdpersonal sliter med de begränsade resurser – personal och pengar, i det här fallet – de har.
Nej, det som hade varit RIKTIGT INTRESSANT var ju att se hur de folkvalda arbetar. Det är ju nämligen dessa som beslutar om budgetar och om hur pengar ska fördelas och till vilka verksamheter. Allt baserat på underlag från tjänstemännen. För det är ju i det vitKRAGADES kontor – inte de vitKLÄDDAS sjuksalar – som affärer och uppgörelser görs. Det är DEN verkligheten vi skattebetalare borde intressera oss för…
Ett annat skäl till att Sjukstugan har sagt ja till att åter medverka i TV är att man vill inspirera ungdomar att söka sig dit som arbetskraft. Fast med tanke på de drömmar och mål våra ungdomar har idag får nog lönerna höjas rejält – vem annars vill jobba i vården? Vill och vill, men det finns uppgifter på att vårdutbildningarna har de lägsta antagningspoängen. Det säger åtminstone mig att det är ungdomar som inte kommer in nån annanstans som söker sig dig. Och hur intresserade och motiverade är de av att jobba med sjuka människor? Pallar de vardagens dramatik med smärta, död, oro, närstående och allt annat som hör livet – och döden – till?
Är våra ungdomar villiga att torka bajs? För det är nämligen en av arbetsuppgifterna i vården…
Gå till Toffelprofilen
Och tack för det kloka inlägget. Nej, de flesta vårdyrkena är oglamorösa, slitiga, med udda arbetstider och förhållandevis låg lön. Men det är ju tur att det är alldeles underbart att få arbeta med människor, för det är det.
Ja och helst ska man ju arbeta gratis, 200 procent och inte beklaga sig också!.. 😉
Men du, hur kom du över bilden av mig??? 😆
Ja du… jag har ju jobbat i 23 år som informatör på ett ställe vars huvudsakliga verksamhet är vård, så… Jag har mina knep! 😆