Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 20 juli, 2010

Många tycker säkert att jag är rätt matfixerad på min blogg. Och det är jag! Jag gillar mat – att äta mat, äta GOD mat. Men jag är inte nåt vidare på att tillaga mat eller baka eller så.

Jag går ju hemma hela dagarna. De dagar jag stiger upp i ottan för att skjutsa Fästmön till jobbet brukar jag ägna förmiddagen åt diverse aktiviteter. Det blir promenad eller städning eller strykning eller nåt annat husligt. Och en massa baljor kaffe. SEN belönar jag mig med en rejäl frukost.


Så här såg min frukost ut i morse.

                                                                                                                                                               Lunchen är en måltid jag har skippat helt sen jag slutade jobba. Det finns ingen mening med den numera. Ibland har jag åkt in till stan för att träffa en kompis till lunch, men då har lunchen blivit frukost.

Jag brukar klara mig till kvällen. Möjligen blir det en glass eller en frukt på eftermiddagen. När Anna jobbar som hon gör äter vi oftast middag nånstans vid 17-18-tiden.

Idag slog jag på stort och LAGADE mat. Det vill säga grillade kycklingchoritzo. Till det serverade jag korvbröd, räksallad, senap och ketchup. MEN… eftersom det var Margaretadagen idag firades familjens ”Magga” med Vienetta från Tokerian och hallon från Slottsfrun. Jag åt alldeles för mycket, Anna-Margareta åt mera lagom!..


Namnsdagsbarnet avnjuter dagens dessert.

                                                                                                                                                              I morgon har Johanna namnsdag. Tidigare var det även en av mina namnsdagar. Men den kan man ju inte fira längre… Nej, i stället ska vi på tur och leta presenter till en av gossarna i familjen som faktiskt har födelsedag nästa vecka…

Read Full Post »

En flåsande man som smygfilmar några unga tjejer. Och så hittas en av tjejerna död. Sen ytterligare en. Vem man kan lita på är helt osäkert i Drömfångaren, som nyligen visades på Kanal 9, baserad på en deckare av Unni Lindell med samma titel.


Vem smyger på tjejer och har ihjäl dem???

                                                                                                                                                            En ung tjej försvinner plötsligt från ett fik där hon befinner sig med några kompisar. Dan därpå hittas hon mördad. Nån har slitit av en stor tuss av hennes hår. De andra tjejerna som hon delar lägenhet med blir förstås oroliga. Och vem är det som ringer men inget säger? Polisen Cato Isaksen får ansvar för utredningen.

Den här filmatiseringen av Unni Lindells bok är suverän. Liksom i den förra, Ormbäraren, är det osäkert in i det sista vem som är mördaren. Man sitter och gissar och gissar och drar vissa slutsater, men alla inblandade verkar både mystiska och opålitliga.

Norska deckare – i såväl bokform som film – är bara suveräna. Jag har läst Unni Lindells böcker. Ofta är boken bättre än filmen eller tvärtom. I det här fallet är de minst lika bra. Högsta betyg!

Read Full Post »

Glass är alltid gott! Och roligt kan det vara också att äta glass, särskilt Päronsplitt. På pinnarna står det nämligen frågor. Men frågan den 16 juni tycks förbli olöst… En ledtråd: Tänk gammaldags fototeknik!

Dagens fråga lyder:

Vad får man från en nervös ko?

Sug på den, du!!!


Gott och klurigt på samma gång, nästan som ett Kinder-ägg, fast vuxnare… Nåja… Kinder-ägg kan ju också vara för vuxna…

                                                                                                                                                          En censurbild för känsliga:


Om man nu önskar sig en ”sån”…

                                                                                                                                                     Överhuvudtaget har jag insett att GODIS är rätt snuskigt… Se bara på denna också:

Bara snusk i godishyllorna!

Read Full Post »

Hur kan det som tycks vara ytligt ha ett djup och vara riktigt intressant att läsa om? Mats Strandbergs debutroman Jaktsäsong har undertiteln ”Hur hittar man kärleken bland sex, lögner och dvd-boxar?” Svaren får man faktiskt i boken!


På sätt och vis en handbok i hur man hittar kärleken.

                                                                                                                                                       Här får vi möta Melinda, faghag, vars mamma och hon själv inte önskar nåt hetare än en pojkvän. Magnus, Melindas bögkompis, hopplöst kär i författaren Sebastian. Och så alla dem som snurrar omkring trion: en smygbög till skådespelare, barndomsvänner, bögpar, en katt och en granne som används som KK*. Händelserna utspelar sig främst i Stockholms gayvärld. Där är det mest gala, fest och alkohol. Pengar snurrar. För att finansiera utelivet jobbar Magnus och Melinda med en TV-sajt. Allt är frid och fröjd tills Magnus anställer bögen Andreas. Som Melinda blir kär i.

Tack, FEM, för att du hittade den här boken åt mig! Mats Strandberg har ett underbart flyt i sitt skrivande. Trots att mycket av det han skriver om är ytligt får det ett djup – när lögner uppdagas och känslor kommer upp till ytan. Den här boken är både underhållande och tankeväckande. Bland annat börjar åtminstone jag fundera över om jag verkligen är så fördomsfri som jag tror.

Fyra tofflor av fem möjliga blir betyget!

                                                                                                                                                             *KK = knullkompis

Read Full Post »

Läser och hör i media om mannen i 30-årsåldern som lurade Försäkringskassan att han var CP-skadad. Men hallå… Hur lyckas NÅN lura av kassan flera miljoner? Antingen är man rätt smart – eller så är de som arbetar på Försäkringskassan… mindre smarta.

Mannen är nu dömd till såväl fängelse som böter och så ska han utvisas efter att ha avtjänat sitt straff. Frågan är hur han då ska kunna – eller ens vilja – betala de 4,7 miljoner i skadestånd till Försäkringskassan han har fått sig ålagt. Utöver mannen dömdes även hans assistansbolags VD och hans assistent samt fem övriga personer för diverse medhjälp och annat.

Det jag inte förstår är hur Försäkringskassan kunde gå på detta. Kassan, som är så kvick på att skicka ut döende och svårt sjuka i arbete, lät sig luras av en man som låtsades vara CP-skadad. För att få assistans går man via Försäkringskassan. Det är Försäkringskassan som bedömer och beviljar hur många timmar assistans en person är berättigad till. Jag vet flera fall där verkligt behövande fått nobben. Men nu detta…

Ärligt talat önskar jag att Försäkringskassan inte fick en spänn i skadestånd. Där ska ju finnas experter och läkare som ska göra bedömningar – var höll de hus i det aktuella fallet? Tyvärr är det lurendrejeri av det här slaget som drabbar dem som verkligen behöver Försäkringskassans ”nåd”.

Att fejka en CP-skada är inte det lättaste. Jag har själv arbetat tillsammans med en CP-skadad man och vet att skadan ofta är multipel. Det kan handla om rörelsehinder i kombination med hörselskada, kramper, talskada med mera. Personligen tycker jag att det är FÖRSKRÄCKLIGT förskräckligt att låtsas vara CP-skadad. Fy skäms! Men jag tycker också att det FÖRSKRÄCKLIGT korkat av Försäkringskassan att gå på detta.

Read Full Post »

Satt på ballen* och läste lokalblaskan nyss. Utanför ”arbetade” tre personer med att röja buskar. Eller det vill säga EN person, en tjej, arbetade, medan de två manliga vilade sig och pratade. Tjejen var troligen en av BRF:s sommarjobbande ungdomar. Fin förebild ”man” är då…


Tjejen, längst till höger, kör hårt med en sorts trimmer. Männen, till vänster, tittar på. Här jobbas det hårt…

                                                                                                                                                       *ballen = balkongen

Read Full Post »

Näääeeeej, det blir ingen promenad idag heller! Och det handlar inte om att jag är lat – TROR jag – utan snarare om att jag saknar vattnet. Det var en sån njutning att gå längs Vättern, att fläktas av vindarna där, få lite stänk på sig… Suck… Det ÄR verkligen nåt jag saknar i denna torra stad! Vatten, alltså. Fyrisfloden kan man liksom inte ens jämföra med Vättern…

På dagens agenda står renbäddning och tvätt samt torkning av två till tre golv. Ska bli skönt med rena och fräscha lakan efter alla varma nätter. Men nu känns ändå temperaturen rätt behaglig – såväl inomhus som utomhus. Liksom igår kväll är det lite blåsigt och mulet idag, men det var ändå bortåt 26 grader ute när Fästmön och jag stegade iväg mot garaget… I sovrummet har jag lyckats få en hyfsat skön genomblåsning och temperatur. Jag har ju öppnat det stora fönstret och när balkongdörren står öppen kan det blåsa fritt genom sovrum och vardagsrum.


Tänk om man kunde hänga ut sina nytvättade lakan… Men det känns inte aktuellt i dessa grilltider och när folk röker i närheten. Tyvärr.

                                                                                                                                                                   På fredag kommer J:s hem och idag måste jag vattna där. Deras tomatplantor har växt till stora träd och det är snart dags att skörda för dem. Härligt!


Kanske inte riktigt så mycket att skörda som här på bilden, men…

                                                                                                                                                        Nu blir det en stund med den tunna, tunna lokalblaskan. (Den är så tunn att redaktionen under sommaren startat en artikelserie om orter i Uppland med x i ortnamnet… Det säger väl allt om nyhetstorka…) 

Sängarna är urrivna och tvätten stoppad i maskinen. Ska väl starta den så småningom också. Nya lakan är framtagna och ligger och doftar rent på mammas gamla brudkista, tillverkad av min morfar snickaren. Det är nämligen där jag förvarar mitt sänglinne – och lite annat personligt.

Medan jag läser dagens blad får jag fundera över den ständigt återkommande frågan:

Vad ska vi ha till middag idag?

Så spännande är husmors tillvaro!

Read Full Post »