Stockholmssyndromet

Janne Olsson är känd för Norrmalmstorgsdramat 1973. Han blir då Sveriges mest kända brottsling. Och nu har han skrivit en bok om sitt liv före och efter dramat. Det kunde ha blivit en intressant och bra bok, men tyvärr, tyvärr, det här är knappt litterärt. Jag har just lagt boken Stockholmssyndromet till handlingarna – och där får den ligga…

En självbiografi signerad en brottsling.

                                                                                                                                                               Här berättar Janne Olsson om vad som utspelade sig under de augustidygn 1973 när han maskerad höll gisslan på Sveriges Kreditbank vid Norrmalmstorg i Stockholm. Ett av syftena var att få ut sin dåvarande kompis Clark Olofsson ur fängelset och sticka med en massa miljoner. Men så gick det ju inte riktigt. Och idag är Janne Olsson och Clark Olofsson inte ens vänner… Vi får också följa Janne Olssons liv före och efter dramat.

Jag är ärligt talat glad att jag väntade till den här boken kom ut i pocket, så jag inte slösade bort dyra pengar på en inbunden upplaga! Mycket förhoppningsfull satte jag mig ned med boken för att framför allt få förklaringar och berättelser om vad som bidragit till Janne Olssons kriminalitet rent generellt och hans kidnapparroll i Norrmalmstorgsdramat i synnerhet. Men tyvärr, tyvärr. Det här är mest smörja, ärligt talat. Boken är inte ens särskilt välskriven. Den hoppar i handlingen periodvis och innehåller mest berättelser om hans kvinnoaffärer och alla hans åtta barn varav ett antal är kriminella samt hans övriga affärer (varifrån kommer pengarna, undrar jag? Det får man aldrig veta…)  Nej, jag blev jättebesviken!

Betyget blir endast en toffla för Janne Olssons FÖRSÖK – och då är jag generös…