Stockholmssyndromet

Janne Olsson är känd för Norrmalmstorgsdramat 1973. Han blir då Sveriges mest kända brottsling. Och nu har han skrivit en bok om sitt liv före och efter dramat. Det kunde ha blivit en intressant och bra bok, men tyvärr, tyvärr, det här är knappt litterärt. Jag har just lagt boken Stockholmssyndromet till handlingarna – och där får den ligga…

En självbiografi signerad en brottsling.

                                                                                                                                                               Här berättar Janne Olsson om vad som utspelade sig under de augustidygn 1973 när han maskerad höll gisslan på Sveriges Kreditbank vid Norrmalmstorg i Stockholm. Ett av syftena var att få ut sin dåvarande kompis Clark Olofsson ur fängelset och sticka med en massa miljoner. Men så gick det ju inte riktigt. Och idag är Janne Olsson och Clark Olofsson inte ens vänner… Vi får också följa Janne Olssons liv före och efter dramat.

Jag är ärligt talat glad att jag väntade till den här boken kom ut i pocket, så jag inte slösade bort dyra pengar på en inbunden upplaga! Mycket förhoppningsfull satte jag mig ned med boken för att framför allt få förklaringar och berättelser om vad som bidragit till Janne Olssons kriminalitet rent generellt och hans kidnapparroll i Norrmalmstorgsdramat i synnerhet. Men tyvärr, tyvärr. Det här är mest smörja, ärligt talat. Boken är inte ens särskilt välskriven. Den hoppar i handlingen periodvis och innehåller mest berättelser om hans kvinnoaffärer och alla hans åtta barn varav ett antal är kriminella samt hans övriga affärer (varifrån kommer pengarna, undrar jag? Det får man aldrig veta…)  Nej, jag blev jättebesviken!

Betyget blir endast en toffla för Janne Olssons FÖRSÖK – och då är jag generös… 

Read Full Post »

75-årsfirande i hettan

Idag är det då alltså min mammas 75-årsdag. Dagen till ära ville hon ha sovmorgon – och det fick hon, ända till klockan tio. Man sover ju inte så bra i värmen, så fram på morgonen kan man ju sova desto mer. Då är man liksom helt död, värmen till trots… Mamma är INTE en sån som skuttar upp tidigt om morgnarna och det är ju jätteskönt! Hon är en riktig nattuggla. Jag är i vanliga fall morgonpigg och kvällstrött, men när det är så här varmt är jag trött typ hela tiden. Men jag ska INTE klaga, det finns alltid personer som lider mer än jag på grund av sjukdom och ålder, till exempel.

I vart fall blev det lite firande på ballen* på förmiddagen. Mamma fick paket och två ”presentkort” av mig – ett på kvällens middag och ett till min frissa, där jag bokat in en tid åt henne på torsdag eftermiddag.

I paketen fanns parfym, nikotinhalator (mamma röker såna i stället för vanliga cigarretter) samt en bok.

                                                                                                                                                       Mamma hade fått många kort och hälsningar redan hemma och även här till min postbox. Det var från släkt och vänner och innehöll också blomstercheckar och Trisslotter.

Här läser mamma ett kort från seniorklubben hos sin förra arbetsgivare.

                                                                                                                                                            I afton blir det italiensk supé och jag har diskuterat klädsel med såväl mamma som Fästmön. Det är ju så varmt, så jeans, som vi alla tre tänkte ha ursprungligen, går fett bort. Jag har rotat fram nån gammal trasa till övre delen och ett par tunna, sköna men rätt fula gröna brallor. Det får duga, jag smäller av i värmen.

Så här färggrann ska jag vara upptill i kväll!

                                                                                                                                                           Var in till L och vattnade. Alla växter levde fortfarande och konstigt nog var det inte alls lika varmt där inne som här. Vinkade också till Tant från ballen. Hon tecknade (hade inte hörapparaterna i) och tackade för kortet jag skickade från Metropolen Byhålan.

En tur till Tokerian har jag också hunnit med – det får bli dagens promenad. Höll på att smälla av under den fem minuter långa promenaden, men väl inne i affären var det svalt och ljuvligt. Jag köpte bland annat jordgubbar och så blev det två böcker, Johan Theorins och Mari Jungstedts nya. Jag fick femhundra kronor av mamma i namnsdagspresent så det var den pengen jag handlade för. Känner mig nöjd och glad med dessa böcker!

Två namnsdagsböcker i efterskott blev det idag!

                                                                                                                                                       *ballen = balkongen

Read Full Post »

Tofflan undrar: Dricker du mer alkohol på sommaren?

Undersökningar visar att många dricker mer alkohol på sommaren. Kanske för att man är ledig, kanske för att det är billigt på semestern utomlands eller kanske bara för att det är gott. Skälen är oväsentliga i Tofflans veckofråga. Där svarar man ja eller nej – i olika grader. Och svarar gör du som vanligt i högermarginalen här, under rubriken Tofflan undrar…

Stort TACK på förhand till dig som deltar! Men du… Du kan INTE kommentera här! Skriv i stället nåt på din EGEN blogg om sommaren och alkohol!

Det ÄR lätt att dricka mer alkohol på sommaren. Glöm inte bort att vara försiktigt med ditt intag!

Read Full Post »

Tofflan undrade: Har du doppat dig än?

Veckans fråga gällde huruvida du är badkruka eller inte. Totalt engagerade sig 24 läsare och så här fördelade sig svaren:

Majoriteten, 42 procent (tio personer) svarade: Jaaaa – i en sjö i /ett hav nära Sverige!

29 procent (sju personer) svarade: Nej, jag är en riktigt badkruka!

13 procent (tre personer) svarade, tack och lov: Ja, i badkaret.

8 procent (två personer) svarade: Jaaa, i sjö eller hav utomlands.

4 procent (en person) svarade: Ja, i en tempererad pool.

4 procent (en person) Ja, i en uppblåsbar pool.

Stort TACK till dig som klickade! 😛

Read Full Post »

Sportfånar och andra tokar (fast ibland är det tur att det finns sport…)

Jag har ALDRIG varit nån sportfåne – inte av nåt slag. Varken en sån som utövar nån sorts sport eller som tittar på nån sport på TV. Nej fyyyy, jag minns alla tråkiga helgeftermiddagar och kvällar när jag var barn och de vuxna jag umgicks mest med – mamma, pappa och morfar – satt klistrade framför TV:n för att det var tennis, ishockey, fotboll eller nåt annat liknande.

Som du kanske förstår var jag också urkass på gympan i skolan. Jag tyckte att bollspel var rätt OK och jag VAR nog hyfsat bra på vissa spel – men mest för att det var så roligt att reta dem som verkligen var fanatiska. I en parallellklass till min på gymnasiet fanns det en tjej som hette Anita och hon var en sån sportfåne. Det var extra kul då att ”hugga” henne lite hårdare än nån annan med innebandyklubban eller tackla henne lite tuffare på handbollen. Hon hade nämligen otur att tvingas ha gympa med mig under tre år. Det gillade hon INTE. Jag gillade INTE basket för där var det svårt att tjuvnypas – jag blev foulad tämligen omgående…

I kväll var det både fotboll och friidrott på TV. Även i närområdet finns sportfånar – och det hördes. Och då är inte ens Sverige MED i fotbolls… eh, EM? VM? Ja, det tävlingen där det är final i morgon.

Men i kväll insåg jag också att det var en fördel med att det var sport på TV, för mamma ville självklart titta. Och då kunde jag göra nåt som jag tyckte var betydligt roligare: läsa en bra bok, äta godis (men först sen solen gått ner) och ringa till Den Mest Älskade!

Sport? Nej tack! Jag föredrar en rejäl godispåse och en bok!

                                                                                                                                                      Fast boken jag läser just nu är definitivt inget litterärt mästerverk, godiset var kletigt och när jag pratade med Anna hördes… SPORT! Dock inte från TV utan från ett gäng östeuropéer som spelade badminton i hettan på Annas innergård! Galningar, sägar jag! Men här har också funnits två gäng som har spelat tennis på tennisbanan under dan. Hur pallar de???

Det jag har insett är att sportfånar utövar sina laster oavsett väder och vind. En normal människa kanske inte skulle ge sig ut på värsta löpturen när termometern visar mellan 30 och 35 grader, men se det gör sportfånen!

Nåt jag ofta har undrat över varför just den allra, allra smalaste tjejen måste ut och spatsera när den allra, allra fetaste Tofflan gör det? Det är INTE roligt att möta denna vältränade sak och känna sig som ett fetto… Och då ska du veta att jag äter inte SÅ mycket godis som jag skulle kunna! I kväll blev det faktiskt bara några bitar – ögat ville nog ha mer än munnen.

Det är alltså INTE sant det Elias har sagt till sin pappa att

Tofflan, hon köper en Marabou Polka VARJE DAG.

Neeej, varannan, men inte varje! Äh, skämt åsido, periodvis blir det lite mycket godis, främst choklad, men däremellan betydligt mindre.

EN sak är emellertid sann – och det säger Elias ofta – det är att

Tofflan, hon GILLAR INTE sport!

Och så brukar han retas genom att rabbla alla kanalers sportevenemang den aktuella dan… Hmmm… Tror pojken att han ska få nån födelsedagspresent när han fyller åtta om ett par veckor..? 😉

Read Full Post »