Posted in Familj, Krämpor, Personligt, Puckon, Trams, Vänner, tagged aioli, alkohol, avocado, öl, överleva, bad, barn, bikini, bil, blogg, bröd, dam i vitt, dator, dusch, filt, godis, gosa, hår, hem, hjälpsam, illröd, kex, koloss, kompromissa, lekamen, livsfara, mamma, naken, pappa, räkor, rygg, shopping, shorts, skugga, smörja, sol, sova, surkart, sval, takfläkt, tårar, tonåring, valross, villkor, vitt vin on 03 juli 2010|
11 Comments »
Den ursprungliga tanken idag var att vi skulle ge oss av till Stormarknaden och inhandla shorts till Fästmön. Men det gick bara inte. Det var liksom sol- och badväder, det fick till och med jag erkänna.
Ibland blir jag så trött på mig själv för att jag alltid i första hand vill tillgodose andras behov och önskningar. Men allra värst är jag när jag blir livrädd – fast jag så gärna vill göra nåt. Att åka och bada är ett typiskt exempel. Det tar emot. Det tar emot att sitta så gott som naken bland andra så gott som nakna människor. Jag är en valross, en koloss vid det här laget. Det finns ingen annan än mig själv att skylla på. Jag har ätit mig till den här kroppen och jag har suttit stilla och låtit det onyttiga ta fäste. MEN… jag vill högst ogärna visa upp denna lekamen, ty jag är ICKE STOLT över den.
Så ibland vill jag dra mig undan. Allt utanför hemmets väggar känns livsfarligt – fast DET har inte bara med kroppen att göra. Och det tar på att utsätta sig för livsfara, bara så du vet. Det gjorde jag idag. Tro det eller ej – men jag överlevde! Nu sitter jag här vid datorn och bloggar.
Villkor. Det är alltid på nåns villkor. Ibland stämmer våra villkor ihop. Ibland låtsas vi att villkoren stämmer ihop. En del gånger kompromissar vi. Och så händer det att vi är kompromisslösa. Vägrar samarbeta.
Självömkan satt jag och tänkte på när de andra badade och hade kul och jag satt ensam i skuggan på min filt.*

De Fyras Gäng badar – från vänster Jerry, Anna, Linn och Elias.
Ja, hon som stalkar mig, hon som hade sagt till nån att jag ägnade mig åt självömkan, hon hade nog rätt. Det är så jävla synd om mig (NOT!).

Filten jag satt på var i alla fall rätt fin.
När jag väl landade var det hur mysigt som helst att få gosa med Elias, prata med Jerry och beundra Linns ursnygga bikini. Frida saknade jag, för jag hade velat se hur hennes nyklippta hår blev, men jag får väl åka över nån dag när mamma har kommit och kolla.

Killarna O skoj-fajtades och än så länge vinner pappa. Men han ska nog passa sig…
Vi gav trion och lift ut till Morgonen i Förorten innan vi åkte hem till en ändå hyfsat sval lägenhet i Nyby. La oss i sovrummet och lät takfläkten svalka oss och torka några tårar som föll.
Anna fick en superidé om middagen – räkor! Så jag plockade fram ett kilo ur frysen och nu ligger det och tinar. Vi slängde på oss sandaler och traskade över rondellen till Tokerian och inhandlade aioli, bröd, kex, avocado och så lördagsgodis, förstås.
På Tokerian fanns det massor av kategorierna Tokigt & Slugt, men det är för varmt för en uttömmande rapport. Såg nog ett och annat surkart och kände bara
Orka!..
En trevlig dam i vitt kom fram till Anna och la handen på hennes rygg.
Men lilla vän, ska du sitta och sova i natt?
Anna hade vid det här laget blivit illröd på främst övre delen av ryggen. Det ser verkligen ont ut och när vi kom hem slängde jag in henne i duschen. Efteråt smorde jag henne med after sun-kräm, både baksidan och framsidan – jag är så hjälpsam, så, när jag vill. 😀

Illröd!
Nu ska jag gå och kolla om det MÖJLIGEN finns en kall öl jag kan sprätta medan jag lägger sista handen vid detta blogginlägg och sen korkar upp en flaska vitt till räkorna.
PS Det fanns det! 😛
* Jag har soleksem, så det var därför jag satt i skuggan.
Read Full Post »