Ointresserade besökare behöver inte läsa nedanstående! Jag självömkar hur mycket jag vill på min egen blogg. 😆
Det har varit riktigt varmt idag. Och det är skönt. Men tyvärr har vi inte kunnat vara utomhus lika mycket som man skulle ha önskat. I morgon går Fästmön på sitt vikariat och då blir det bara ledigt på kvällarna. Samtidigt får hon de fyra kommande helgerna fria – och DET är härligt! Så i veckan som kommer blir det kanske lite kvällsdopp och annat.
Tyvärr har jag fått besvär med magen. Det är antagligen på grund av dundermedicinen jag har tagit mot hostan. Jag kan ta den några gånger, men sen är det kört. Fast så snart jag slutar ta den brukar magproblemen upphöra. Så har det inte blivit den här gången. Men kanske är det en kombination med de kroniska magsåren som spökar. Jag är i vart fall inte så dålig att jag måste ligga, utan far omkring som vanligt. Ont krut förgås inte så lätt, som sagt.
När jag var hemma en sväng idag på eftermiddagen såg jag en som verkligen ser mig som ont krut – med betoning på ont. Fast det får hon gärna göra, jag har inte så mycket till övers för flodhästar och liknande djur.
Flodhästar trivs i vatten. Och här också i gräs, uppenbarligen.
Jag orkar inte bry mig om sura människor som ger mig ”onda ögat” eller som vänder sig bort när vi möts. I stället försöker jag omge mig med positiva varelser som delar med sig av sin energi.
På onsdag hoppas jag att det blir ett energimöte! För du har väl inte glömt 100 000-fikat som du som läser den här bloggen är inbjuden till? Detta gäller förstås enbart de läsare som inte vill slå ihjäl mig! Det finns nämligen såna som gärna skulle vilja ge mig på moppo. Men kanske är ärlighet för svårt för dem. Mitt tips är att skaffa en boxboll och ta ut vreden på den. Och som sagt, du behöver ju inte läsa det jag skriver – det är ju ingen som tvingar dig…
Nåt att använda när man är lite arg på nån – i stället för att skada nån människa.
På midsommarafton såg jag några jobb som jag tänker söka. Annars har det varit ganska tyst på jobbfronten. Eller jag har sökt några jobb, fått bekräftelse på ett par, inte alla, att mina ansökningar har kommit fram, och sen är det… tyst. I vart fall ska jag försöka få till några ansökningar i morgon.
Så blir det promenad, för nu är hostan nästan borta. Vidare ska jag över till Tokerian och handla middag. Anna och jag tänker oss en tur till Slottet i morgon för att vattna och då kan vi passa på att njuta lite där och äta utomhus i lugn och ro på kvällen.
Den här lilla gumman bor på Slottet.
Livet är ändå ganska gott, trots att jag inte har så stor lust eller möjlighet att tänka framåt. Jag är glad åt den värme jag känner från mina nära och den kärlek jag får av Anna. Detta bär mig! Liksom vännen Jerrys ord idag – jag har inte riktigt hämtat mig än. Det var stora ord som värmde mig gott. För jag tycker nämligen rätt ofta att jag är ganska misslyckad som människa…
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Inte farao är du misslyckad som människa bara för att du inte har ett arbete just nu!
Du är en fantastisk människa med sunda värderingar, omsorg om andra och du äger en hederlighet att vara stolt över. Det säger jag trots att jag bara känner dig genom bloggen.
Människor och vänner som kan vara rakt på sak och ärligt uttrycka sin åsikt värdesätter jag.
Du är värdefull!
Jerry skrev så bra idag.
”Livet är för kort för att gå omkring och bära på negativa tankar och känslor. ”
Ju äldre jag blir desto mer sanna blir de orden.
Ta vara på det positiva i vardagen. Även om det är pyttelitet.
KRAM
Tack för vänliga och kloka ord, Inna! Jag tar dem till mig och försöker tänka på det som är bra.
Glad att du uppskattar ärliga människor som är rakt på sak – det är min typ av vänner det också! Fast alla gillar oss inte… Men det kan jag ta!
Fast jag är inte fantastisk, jag är nog mer vanlig än somliga tror. Med fel och brister – fast lite omtänksam är jag nog!.. 😀
Kram på dig!
Jag läser nog dåligt, för jag hittar ingen självömkan.
Jag beklagar mig över mina krämpor och över att det har varit varmt och att vi inte har kunnat vara ute så mycket som vi hade velat och att jag har ont i magen och att det finns läsare som vill slå ihjäl mig och/eller ge mig onda ögat och att jag har sökt massor av jobb men de flesta arbetsgivare svarar inte ens att de har tagit emot mina ansökningar. Typ. Det är när jag skriver sånt här som jag har, bakvägen, fått höra att jag självömkar.
Hihi,… jag med, och inte jag heller!
Se svaret till Åsa! 😀
Alltså, jag menar att jag håller med Åsa.
Ibland tycker man att man ska vara lite smålustig, men det blir inte alltid kristallklart….
Jag fattade! 😀
God morgon Tofflan!
Det är med stor behållning jag läser Din blogg – och trots att jag aldrig träffat Dig känner jag att jag tycker enormt mycket om Dig! Du är varm, levande och empatisk!
Trots de överväger jag att aldrig någonsin mer lämna en kommentar på någons blogg, vilken det än må vara.
När jag läser vad som pågår på Monica Antonssons blogg och mobben mot Systerdyster får jag ont i magen. Det hat som frodas där gör mig både ledsen och rädd. Har svårt att hantera den ondska som slår emot mig.
Eftersom jag inte vet bakgrunden vet jag inte heller vad som fått känslorna i svallning på detta okontrollerade sätt. Inser bara att bloggvärlden är mer ondskefull än jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Och i en sådan värld vill inte jag befinna mig i.
Som Du märker är jag lite ur balans i dag – och det är någonting som jag inte vill vara. Jag vill vara glad och pigg! Men just nu känner jag mig mer dyster än Systerdyster förmodligen gör.
Kramisar!
Biba
Ja det pågår förfärliga saker i bloggvärlden. Även jag har blivit drabbad för att jag är för frispråkig och lite annat. Men jag vägrar att sluta skriva! Min blogg är mitt andningshål och den har hjälpt mig att klara av att fortsätta leva efter den kris (inkl. en massa småkriser) som drabbade mig.
Min blogg handlar om MIG och mina ÅSIKTER. Den är inga generella sanningar – bara MINA sanningar.
Vad gäller tjafset du nämner är jag inte insatt i det. Jag försöker ärligt talat hålla mig ifrån det, för jag har nog problem i mitt eget liv. Men jag tycker inte att man ska gå hur långt som helst – varken som debattör eller som den som blir kritiserad. För mig gäller också regeln att jag står för sina åsikter – till dess att jag blir överbevisad om att jag har fel. Då brukar jag vara så pass flexibel att jag faktiskt kan ändra mig. Men sån är jag.
Kram!