Kaffetåren den bästa är…

Sitter åter framför datorn hemma hos mig själv. Njuter av alldeles nyperkolerat kaffe. Tvättmaskinen jobbar på i badrummet och strax ska jag gå in i duschrummet och spola av mig och tvätta håret.

Det var varmt igår och det lär bli varmt idag. Jag, som de flesta andra, duschar väl mer på sommaren. Tidigare duschade jag alltid varje kväll, året om. Men sen jag blev tant pallar inte huden det, den blir torr och fnasig. Och jag är rätt slö på att smörja in mig…

Härligt svalkande!

                                                                                                                                                       Sent igår kväll fick jag veta att det är tråkigheter på gång i bloggvärlden. Igen. Detta verkar vara ett alldeles för vanligt ”problem”. Och det ÄR en svår balansgång mellan rätten att få tycka och yttra sig och samtidigt inte göra nån enskild individ illa. Jag har själv på nära håll – och från båda håll! – upplevt detta. Förhoppningsvis har jag lärt mig nåt av alla dessa erfarenheter. Jag vägrar fortfarande att ta nån skit – allra minst på min egen blogg. Man får gärna ha annan åsikt än jag och det jag har bloggat om, men det får inte drivas in absurdum. Inte på MIN blogg. Då kan man starta en egen liten blogg där man uttrycker sina egna åsikter. Men jag har också lärt mig att man inte får vara hur elak som helst när det gäller enskilda individer. Och då är det verkligen skit samma om dessa individer har varit minst lika elaka mot mig. För beter jag mig lika dumt och lågt – tja, då är jag ju inte ett dugg bättre. Men jag fortsätter bloggandet ett tag till och jag fortsätter att vara bitsk. Nån mjäka är jag INTE och tänker aldrig bli. Och såna som inte har kurage att göra nåt så enkelt som att hälsa på mig, de får faktiskt ingen hälsning från mig heller. Jag sänker mig inte HUR lågt som helst…

Att blogga kan vara en svår balansgång.

                                                                                                                                                          Natten har varit hyfsad. Jag somnade runt 23-tiden, men vaknade vid ett tillfälle och hade en lång och jobbig hostattack som dessutom väckte Fästmön. Det känns ibland som om jag har glasbitar i luftrören. Det gör ONT att andas.

Första muggen java är det inte jag sitter med just nu, utan faktiskt den andra. Den allra första tog jag ute i Himlen i Förorten innan jag skjutsade Elias till fritids och Anna till jobbet. När jag kom hem till mig var det första jag gjorde, nästan, att sparka igång kaffeperkolatorn! Jag kan verkligen inte leva utan kaffe!

Min älskade javamugg – som ursprungligen innehöll… senap…

                                                                                                                                                             Och idag på förmiddagen får jag en kaffgäst! Det ska bli så trevligt med sällskap – och ett sällskap som jag har riktigt bra UTBYTE av. Inte bara detta trista sociala kallprat utan en hel del djupare diskussioner och tankar. Sånt gillar jag!

Så nu är det bäst att jag sätter lite fart och stormar duschen!