Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 23 juni, 2010

Sitter ute i Förorten och kraxar och hostar om vartannat. Hämtade Fästmön från jobbet och Elias från fritids och sen åkte vi och handlade grillad pippi. Alla barn var hemma i kväll och det var både ovanligt och roligt! Jag tror att jag har saknat alla mer än jag fattar. Men i morgon försvinner Slaktar-Pojken på äventyr ända till söndag (dock i fröken Moas trygga vård – känns SKÖNT att veta!) Linn försvinner på midsommarafton, men på midsommardagen får vi ha henne hemma åtminstone till middagen! 😀


Snart dags att skutta runt en sån här!

                                                                                                                                                 Efter pippin i kväll for Anna och jag tillbaka in till stan och till Tokerian där vi storhandlade inför helgen. Där såg vi ett och annat från djurparken. Man upphör aldrig att förvånas att somliga inte sitter bakom lås och bom, så att säga. En kamel syntes irra omkring skräckslagen liksom en trio flodhästar. Man undrar hur de senare ska överleva nu när djurskötaren har sagt upp sig. Jag menar, djur kan ju inte laga mat…

Anna och jag tramsade omkring under hela shoppingturen och betedde oss som de Tramsor vi är. Är det några som är tokiga på affären så är det nog vi. Det kanske är därför somliga tvärvänder när de får syn på oss bland varuhyllorna…


Ja, jag är en riktig Tramsa, jag erkänner!

                                                                                                                                              För tillfället är hostan rätt OK, men jag låter som om jag har druckit sju tunnor whisky och rökt lika många limpor cigg. Kan bara meddela att jag enbart druckit kaffe, vatten och mjölk idag och rökt har jag definitivt inte! Om man, som jag, har sett nån närstående vara väldigt sjuk i TBC och KOL, då tar man förr eller senare sitt förnuft till fånga och FIMPAR.

Nu har Tofflan kraxat färdigt för i afton och ska göra sig redo för sänggående eftersom det är tidig avfärd i morgon bitti.

Read Full Post »

Som jag tidigare bloggat om är en av mina husgurusar (heter det så i plural?) Magdalena Ribbing en av invigningstalarna på årets Pridefestival i Stockholm. Eftersom jag själv inte kan närvara känner jag mig trygg att veta att Magdalena Ribbing är där och stramar upp det hela.

Nyligen läste jag en rätt idiotisk intervju med henne angående hennes medverkan i Pride. Ja det vill säga HON är inte idiotisk utan hon fick idiotiska frågor. Till exempel varför hon invigningstalar på Pride. Vad är det för en dum fråga?! Magdalena Ribbing svarade helt korrekt och härligt kallt:

[…] Jag vill först påpeka att det är Pride som har valt mig. Jag har inte frågat dem. De har frågat mig. Och varför skulle jag inte tacka ja? Temat är makt, vilket är ett intressant ämne. […]

Till saken hör att rubriken på artikeln är ”En idiotisk fråga”… Men rubriken syftar på en helt annan fråga än den Magdalena Ribbing fick av reportern i artikeln. Och frågan (!) är om inte den frågan, som rubriken syftar på, tar priset i dumhet?! Döm själv:

[…] Det är min frågespalt som har föranlett Pride att be mig tala. Där får jag frågor om hur man ska göra med homosexuella i sällskapslivet. De som frågar betraktar dem som avvikande personer. Jag har svårt att se att det här ska behöva vara ett problem.  […] Jag har svarat på ungefär 50 000 frågor de senaste 12, 13 åren. Den är inte vanlig men dyker upp då och då. Till exempel från par som ska bjuda på en charmantare middag. Bland gästerna finns det två män eller två kvinnor som lever ihop. Då gäller frågan hur de ska placeras vid bordet – räknas de som man och fru? Det är en sådan idiotisk fråga. […]

Härliga Magdalena Ribbing, heder till dig! 😀

Läs även andra bloggares åsikter om ,  och .

Read Full Post »

Så skört är det, livet… Ibland känns det som om man knappt vågar snudda vid det av rädsla för att nåt ska gå sönder. Att nåt ska gå sönder totalt och aldrig mer kunna lagas.

För nån timma sen fick jag två ledsamma besked. Det ena handlar om AE, som jag anser har lurat min mamma. Där handlar det om saker och pengar och om en äldre dam som känner sig lurad. Sakerna och pengarna är världsliga ting, men att lura en äldre dam på nåt som varit en stor och viktig del av hennes hem, det går över mitt förstånd att man har mage att göra…

Det andra beskedet handlar om en person som inte längre finns bland oss. Som har fått sluta, som det så vackert heter. Mina allra varmaste tankar går till hans fru, hans dotter och resten av familjen. Jag kan bara säga att jag vet hur det kändes när det hände mig – men jag vet inte hur det känns för er. Gissningsvis är ni lika ledsna som jag var. Jag har skickat kramar via sms och nu kommer fler kramar via bloggen.


Livet är så skört och ibland passerar det alldeles för snabbt…

                                                                                                                                                                      Och så läser jag Marcus Birros krönika idag, den med rubriken Vi är aldrig ensamma. Det bara känns så. Då brister mitt liv igen. För att han skriver så vackert, så naket och så otroligt precis som jag känner.

Men jag har det inte värst just nu och förlåt mina tidigare inlägg idag där jag bara klagar och beklagar mig. Skäms på mig!

Read Full Post »

Tant, alldeles nyss, när jag plingade på och sa att jag hade plingat på fyra gånger tidigare idag, men att ingen hade öppnat då och att jag därför varit ute en tur till affären ensam men skulle lägga mig nu för jag mår dåligt och ”kan vi promenera nästa vecka i stället?” (flämt, vilken mening!):

Du är så snäll! Tack för att du finns!

Så nu hostar jag OCH gråter för jag blev så rörd…

Read Full Post »

Det blev bara en kort tur till soprummet respektive Tokerian. Jag plingade på hos Tant fyra (4) gånger, men hon hörde inte. Däremot hörde jag att hon pratade i telefonen… Snacka om att de här relativt nya dörrarna från Daloc inte håller vad de lovar – att stänga ute ljud… Skitdåligt!


Dessa säkerhetsdörrar från Daloc må vara säkra, men stänga ut ljud gör de INTE, trots att detta utlovas!

                                                                                                                                                          Nåväl, jag tog en kort tur ensam till Tokerian och inhandlade veckans TV-tidning med tillhörande kvällsblaska. Hemma igen plingade jag åter på hos Tant – jag LOVADE ju att göra det på förmiddagen – men hon hörde fortfarande inte utan pratade på i telefonen. Får gå ner igen om en stund så hon inte tror att jag struntar i henne! Men vet inte om jag pallar nån mer promme, det gör jätteont i luftrören när jag andas och jag känner mig seg rent allmänt. Har i vart fall inte feber, alltid något! 😉

Så har jag lyckats röra ihop saker och ting angående i morgon, för jag tänkte mig midsommarmatshandling när Anna slutat jobbet, men då ska hon och min fikagäst på ett möte sju mil (mild överdrift…) utanför stan. För att hon ska hinna dit från jobbet hade jag lovat skjutsa. Fast det hade jag ju glömt bort. I stället lovade jag fikagästen lift HEM – eftersom jag ju tänkte att Anna och jag ska handla först, sen hem… Mötet var totalt borta. Förhoppningen var dessutom att Storasyster skulle kunna hämta Elias från fritids, men det går visst inte heller. Rörigt? Ja, det är bara förnamnet. Nu är det väl kanske inte JAG som ska planera allt detta i första hand, men det är JAG som är rörig i skallen… Sån här röra orkar jag emellertid inte riktigt med, känner jag. Jag kan liksom inte tänka klart när jag inte mår 100 procent bra…


Inte konstigt att jag känner mig rörig i skallen när jag har fått manlig frisyr från 1958… 😉

Read Full Post »

Natten har varit hård. Gjorde som natten innan, tog dunder-hostmedicin, borstade tänder och kröp ner i sängen med TV:n påslagen. Och så började jag hosta. Hostade och hostade och hostade fram till klockan var halv tre, ungefär. Då gick jag upp och tog ytterligare en REJÄL klunk av Cocillanan. Äntligen slocknade jag!


Min räddare i nöden!

                                                                                                                                                                Igår kväll läste jag doseringsanvisningarna ordentligt och eftersom jag hade fått med en liten plastkopp från apoteket följde jag doktorns order. Men det hjälpte som sagt inte! Nu har jag tagit Cocillana till natten tre gånger i rad och snart måste jag lägga av. Inte för att jag är rädd för att bli beroende av morfinet i medicinen utan för att Cocillana har en tendens att påverka min galla. För min del yttrar det sig så att, ja, sätt inte morgonkaffet i vrångstrupen nu! Du som är känslig kanske ska hoppa över nästa mening: mitt bajs blir vitt och så får jag vansinnigt ont i gallan. Jag brukar kunna ta Cocillana högst tre nätter i rad – jag tar ALDRIG dagtid. Men i kväll ska jag ut till Fästmön och då MÅSTE jag ta med mig medicinen – vill ju inte störa hennes nattsömn alltför mycket… Klart är, i vart fall, att hostan sitter där den sitter, jag har fruktansvärt ont i luftrören och jag hostar till 90 procent på natten. BLÄ… PS Cocillana ska självklart inte intas ihop med alkohol! Då kan man få andningsstillestånd!


Jag blir snart galen av hostan – så galen att jag knyter en rosa rosett under hakan!..

                                                                                                                                                             Nog om min tråk-hosta nu! Idag är det åter en strålande dag. Solen skiner, himlen är blå och det blåser lite i björken här utanför. På förmiddagen ska jag eventuellt ta med mig Tant ut på en promenad. Jag ska över en sväng till Tokerian och lovade att plinga på innan ifall hon vill ”hänka” och få lite sol på nosen. Tror hon blev lite skraj efter fallet i måndags och det är INTE bra om hon inte vågar gå ut. Förhoppningsvis är det lättare om nån går med.

I eftermiddag ska jag äntligen få träffa min kära igen! Jag saknar henne massor – vi har ju inte setts sen i söndags eftermiddag! Hoppas bara att hon inte blir galen på mina nattliga ljud… I annat fall får jag väl åka hem, för nån ledig ”kupé” finns inte på Himlen i Förorten…

I morgon förmiddag får jag trevlig fikagäst här hemma – jag brukar ju skjutsa Anna till jobbet och sen åker jag hem till mig medan hon jobbar. Elias är ju på fritids och de stora barnen i skolan, i vanliga fall. I vart fall kommer Jerry på besök, så jag ska se om Tokerian har nåt smaskigt jag kan köpa hem till javat! Själv har jag HELT snöat in på gammaldags vaniljglass med chokladkross och digestive till! Det är jätteskönt för en sönderhostad hals… (Titta, där kom mina krämpor IGEN! Jag börjar bli som min mamma, som BARA, nästan, pratar om sina sjukdomar…)


Fast jag köper ju mycket STÖRRE paket, förstås…

                                                                                                                                                                 Nu ska jag emellertid försöka slänga i mig lite frukost och lite nyheter via lokalblaskan innan jag blaskar av mig själv, rafsar ihop mina sopor och går ner till Tant och plingar på!

Read Full Post »

Jag trodde besöken skulle upphöra, men detta bevisar ju bara hur inte frisk man är.

Dagens första besök kl. 7.24.

Andra besöket kl. 9.29.

Tredje besöket kl. 12.57.

Fjärde besöket kl. 19.53.

Femte besöket kl. 20.29.

Sjätte besöket kl. 21.29.

Sjunde besöket kl. 23.30.

Read Full Post »