Italien slog Thailand – och sen var vi på Slottet

Jag gissar att webbtroll och annat löst folk undrade vart Tofflan tagit vägen. Kära Nickan eller vad det nu är du kallar dig och alla andra som jag VERKLIGEN tycker om, vi var på väg till Thailand. Men hamnade i Italien. Och sen var vi på Slottet. Så här var det:

Igår var vår ambition att dinera på Koh Phangan i Uppsala. Du vet, restaurangen på Söder i Stockholm öppnade ju en filial här i stan för ett tag sen. Eftersom det var torsdag och inte särskilt sent utan eftermiddag hade vi inte bokat nåt bord. Väl komna till restaurangen noterade jag att ett bord på uteserveringen samt ett bord inne i restaurangen var upptagna. Efter en förfrågan om ett bord för två, granskade servitrisen en lista och efter en suck blev vi anvisade lokalens mest omysiga bord. Vi ville ha mörker och åska och sånt vi läst om sker i Thailand. Här skulle vi få sitta nedanför en trappa, i ljuset av ett stort fönster och som Anna sa:

Det kändes som ett bord där man sitter och väntar på hämtmat.

Vi blev liksom placerade på undantag. Och sånt gillar inte Tofflan och hennes Fästmö så vi satte oss aldrig utan gick helt sonika igen. Vi tänker inte gå tillbaka heller. Vi undrade liksom hur restaurangen kunde vara så full när endast ETT bord inomhus var upptaget. Nej, Koh Phangan på Öfre Slotts i Uppsala, lär av huvudkontoret på Söder i Stockholm – service!

I stället styrde vi kosan till Italien – Il forno Italiano. Där blir man ALLTID trevligt bemött – trots att restaurangen allt som oftast är proppfull hittar man ALLTID bord för två hungriga tanter.

Anna hade svårt att bestämma sig. Här grubblar hon över vad hon ska välja från menyn.

                                                                                                                                                            Igår valde vi att sitta utomhus, intill husväggen. På uteserveringen på andra sidan gatan fylldes borden snabbt upp. Det var mysigt att sitta på trottoaren som sluttade något…

Nej, vi blev inte fulla! Trottoaren sluttade och bordet stod på sned.

                                                                                                                                                               Servicen och maten var som alltid till belåtenhet.

Här väntar Anna på huvudrätten.

                                                                                                                                                           Tyvärr fick jag fruktansvärt ont i magen under desserten. Undras om det var Nickan som lagt nåt i min mat eller om det bara var mina gamla magsår som bråkade. Jag tror på det senare. Så tyvärr slutade kvällen mindre bra.

Idag var vi bjudna till Annas mamma på lunch i Slottet. Tjugo minuter innan vi skulle åka kom ett riktigt skyfall, så vi undrade om hon verkligen höll till i Slottet. Men det gjorde hon! Vi fick underbart god lunch, ris med räkor och god sås, fräsch sallad och gott bröd med ädelost. Som vanligt när vi ska till Slottet fick måltiden intas inomhus, eftersom det ju regnade. Jag började känna mig risig i hals och näsa och nu är jag väl så gott som säker på att det är förkylning och hosta på gång.

Ett litet skratt lockade denna anordning fram hos mig i alla fall. Jag undrade om det var en anordning för avrättning av småfåglar, typ

Picka inte från jorden för då får du en tegelsten eller två i huvet, fågelrackare!

Men Annas mamma är en djurvän, så det var fel gissat av mig.

Det var en grennedböjningsanordning!

                                                                                                                                                           Innan vi gick hem fick vi med oss en bukett underbara prästkragar och lupiner. Själva hade vi bara haft med oss fyra eller fem av mormors ugnsfasta formar – tomma – samt en flaska hemtappat rödvin… Annas mamma ÄR snäll, hon…

Blommor från Slottsträdgården, nu i en vas i Nyby.