Lösenordsskyddad: AE

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »

Se dig inte om!

En tonårstjej hittas naken och död. Men hon är inte våldtagen. Varför dödade nån Annie, som alla tyckte om? Karin Fossums bok Se dig inte om! tillsändes mig av snälla Lena som ville visa sin uppskattning för min blogg. Jag vill, å min sida, visa MIN uppskattning. Tusen tack, Lena, det här var en riktigt spännande bok!

Kommissarie Sejer letar först efter en försvunnen liten flicka, men hittar snart en död tonårstjej.

                                                                                                                                                         Först försvinner en liten flicka. Men hon hittas välbehållen hos Raymond, mongoloiden. Däremot hittar detta omaka par en död tonårstjej vid en skogstjärn. Det skulle kunna vara självmord om det inte hade kommit fram att en man försöker få Raymond att ljuga om en bilfärg. Konrad Sejer får ett svårt fall att lösa när han ska försöka hitta Annies mördare. Annie, som var omtyckt av alla.

Karin Fossums deckare är inte bara vanliga deckare utan har alla en stor dos psykologisk thriller. Den lugne, lite sure polisen Sejer lyckas hitta sina mördare just tack vare sitt lugn. Den här boken kom ut redan 1998 och är den andra i serien om kommissarie Sejer. Den fick utmärkelsen Glasnyckeln för bästa nordiska kriminalroman.

Gott betyg! Fyra tofflor av fem möjliga.

Read Full Post »

Lösenordsskyddad: Tyvärr

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »

Utdraget. Del 84

Nu börjar den här resan gå mot sitt slut. Och ändå finns det en hel del kvar att göra! Men jag ska nog hinna, för några fler tåg ska jag inte fara med. Det tar stopp här. Vägs ände. Slut. Finito.

Med mig till slutet har jag D. Hans namn ska dras i smutsen. Alla de som älskade honom så ska få veta vem han egentligen var. Alla ska få veta vad han gjorde. Hans skuld. För skulden är hans. Enbart.

Read Full Post »

Blått och fundersamt

Jorå, jag tog ett rejält tag i den BLÅA strykhögen, allt medan jag funderade över en gammal vän och en ny vän. Så kan det gå.

Den blåa strykhögen.

                                                                                                                                                                Nu ska jag fundera vidare på vad jag ska hitta på till min mor i 75-årspresent. Och så ska jag åka och hämta hem Fästmön från jobbet.

Read Full Post »

Idag…

… har jag lite svårt att få tiden att gå. Jag har varit på Stormarknaden och handlat bland alla pensionärer och mammalediga, men nån blå hortensia hittade jag INTE. Vädret är skit och älsklingen behöver jobba ända till klockan 15.30.

Det regnar blött idag…

                                                                                                                                                         Satt i bäste fåtöljen och läste Karin Fossum och slumrade nästan till. Ron stördes av gap och skrik och… rökstank… Hade tyvärr balkongdörren öppen i hopp om att få in lite frisk luft.

Sitter en stund vid datorn i stället och äter ett äpple. Överväger att ta itu med strykhögen.

Read Full Post »

En ensam runda

Ja, ja… Jag gav mig ut på den där promenaden. Det blev en rätt ensam och trist runda. Min tanke var att börja i lilla skogen till vänster om huset. På vägen dit såg jag en bekanting som hade fullt göra i containerrummet. Tänkte lite att jag kanske gör honom sällskap inom en snar framtid…

Pinnemannens fordon var parkerat utanför soprummet och inifrån containerrummet hörde jag hur det rafsades.

                                                                                                                                                           På väg till lilla skogen fotade jag en röd, röd blomma!

En röd färgklick i allt det gröna!

                                                                                                                                                            Min tanke var att ta vänster vid näckrosdammen. Fast det var bara det att Mount Nyby tycks ha smält ner – förutom gruset, då – för där var det översvämmat. Man såg inte platsen där jag gifte mig och ärligt talat hånlog jag lite åt ironin, att platsen låg som ett Atlantis, sjunket under…

Tog i stället höger och hittade en bostad med fin utsikt men med visst renoveringsbehov.

Taket behöver fixas liksom väggarna, kanske lite färg… Tja, ett visst renoveringsbehov har denna bostad!

                                                                                                                                                            Tog vägen förbi Tokerian in på Blåa området. Där hade nån ställt ut detta bord och stolar, som en installation i sig eller bara som en plats att fika på. Eller läsa sin tidning, kanske.

Ett rött bord och två röda stolar i det blåa området.

                                                                                                                                                            Det grönskade och spirade mest överallt, men på ett ställe såg buskarna lite vindpinade ut.

Vindpinade rötter.

                                                                                                                                                        Det blev en sväng nere i Den Bruna Byn, som i folkmun har ett mycket fulare namn. Det var kallt och blåsigt och väldigt trist att promenera ensam, trots alla vackra blommor och färger.

Den här vackra blålila blomman växte utanför en trädgård. Men nån har uppenbarligen visat den omsorg genom att staga upp den.

                                                                                                                                                         På vägen hem – det blev inte en timma utan 45 minuters promenad – tänkte jag att jag ska köpa mig en blå hortensia idag när jag åker och handlar! Så det blir en tur till Stormarknaden när jag har ätit frukost och duschat.

Innan jag klev in i porten vinkade jag till Tant som satt och intog sitt morgonkaffe vid köksbordet. Hon ser så ensam ut…

Och ja… Jag HAR gjort lite nytta idag också! Jag har gått ut med sex soppåsar och jag har sökt ett jobb.

Read Full Post »

”Det går att överleva, men inte att leva…”

Allt fler beviljas skuldsanering. Och det är gott så. Men alla dessa människor tvingas leva på det så kallade existensminimum. Är det överhuvudtaget möjligt? I dagens lokalblaska finns en intressant artikel om detta!

Citatet i rubriken kommer från Tony Westman. Han driver föreningen Fattiga Riddare, ett nätverk för skuldsatta. Han menar att man kan överleva på existensminimum, men inte leva. Skälet är att man inte kan göra saker som vanliga människor kan. Detta leder, enligt Tony Westman, ofta till ett av två alternativ:

1. man jobbar svart
2. man tar till flaskan

Förra året beviljades ungefär 4 000 personer skuldsanering. Det innebär att Kronofogden tar större delen av det man har i inkomst för att betala av skulderna. Det man får behålla kallas existensminimum. Summan ska täcka allt utöver boendekostnaden och skiljer sig lite beroende på ens livssituation:

• en ensamstående får 4 482 kronor i månaden
• ett par får 7 405 kronor i månaden
• 2 378 kronor ges per barn under sex år
• 2 737 kronor ges per barn över sju år

Tony Westman är kritisk till TV-program som Lyxfällan. Visserligen har programmet gjort problemet med skuld känt, men deltagarna har alltid så mycket saker de kan sälja för att lösa sina ekonomiska problem, menar Tony Westman. Så är inte läget för de flesta vanliga skuldsatta.

Intill artikeln har sen ett antal personer på stan fått frågan om vad de skulle dra in på om de var tvungna att spara pengar. Nöjen, krogbesök och mat, nämns. Och så säger en blond 16-åring att hon är villig att

[…]försöka dra in på klädshopping. Jag har redan dragit ner några hundra i veckan på det. Och fika, det är dyrt.

Detta uttalande måste kännas som ett riktigt hån för dem som drabbas av ekonomiska problem. För även den som INTE har såna problem lägger väl så mycket pengar på klädinköp varje vecka att man skulle kunna minska denna utgift med ”några hundra i veckan”… Själv lägger jag inte ens några hundra på kläder i månaden, möjligen i halvåret.

Den här artikeln tar upp ett aktuellt ämne och problem. Vi får inte blunda för att de skuldsatta människorna blir allt fler i samhället – och allt fler klarar inte av att betala sina skulder. Vad händer när alla parkbänkar blir upptagna?

Read Full Post »

Tack, men jag har INTE sovit gott i natt!

MORR! (Det kanske inte är det trevligaste ordet att inleda ett inlägg med, men…) Det  har INTE varit en bra natt. Eller det vill säga, morgonen har gått i klarvakenhetens tecken. Tillståndet inleddes klockan 4.07 när jag var uppe på toa. Sen var det färdigt – inte bara på toa.

Det var STÖRT OMÖJLIGT att somna om igen! Följande utspelade sig:

• det kliade på foten
• det kliade på näsryggen
• det kliade på baksidan av vänster lår
• två skator skrattade hest utanför
• det kliade i stjärten
• jag nös
• jag blev täppt i ena borren, rinnsnuva i den andra
• det killade i halsen
• en fågel sjöng ENTONIGT
• det kliade på kinden
• jag var för varm
• jag frös
• Fästmön snarkade
• det kliade på ryggen
• kudden var knölig
• det pågick en sångduell utanför mellan en hes fågel och ett gäng ”ljuskvittrare”
• och så vidare…

En kvart innan Anna skulle väcka mig somnade jag. Då drömde jag om min före detta svärmor och om min pappa. Min före detta svärmor, hon fyller visst år idag, GRATTIS AKP! Och mamma hade låtit göra en helt osannolik ring åt den senare – med en rubin OCH en cigarrettändare i guld. Kanske känder jag lite ilska över rökförgiftaren i omgivningen? Och jag ska säga dig att det var RIKTIG HÄRLIGT att få ge fingret till en trist idiot som jag mötte på vägen in från garaget när jag återvände efter att ha skjutsat Anna till jobbet…

Ibland är det EXTRA härligt att ge fingret åt trista idioter.

                                                                                                                                                        För övrigt ska mitt nya liv börja idag med PROMENADER. Känns ju jättekul när det är regn i luften och jag har sovit ILLA. Men, men… Jag har lovat mig själv, liksom. Det blir för dyrbart att köpa en helt ny garderob…

Read Full Post »