Att systematiskt förfölja någon som uppenbarligen inte vill ha någon som helst kontakt, hade vi båda svårt att förstå. Men E fastnade i fällan och blev mer och mer undfallande. Om inte telefonen ringde, kom förtäckta hot och aggressiva rader via e-post eller sms.
Alla budskap gick ut på ett enda: Att få honom att sluta. Att ge upp. Att lägga ner. Att dra sig tillbaka.
Vis av erfarenheterna jag studerat från sidan, reagerade jag själv exakt tvärtom när hoten och trakasserierna flyttades över på mig. Min röst ska inte tystna. Den tystnar inte ens när jag är död och borta – det har jag sett till. Så hur D än gör ska D hängas ut, i sin ynkedom. För vem vill inte veta vad som hände, egentligen, där i affären och där på arbetsplatsen? Var det inte så att fingrarna var på god väg att fastna i den ordspråkliga kakburken? Och när Vår Herre, av någon outgrundlig anledning, fick för sig att stå D bi, tog D givetvis chansen och hoppade till andra breddgrader. För sådana personer som D, det vill säga totalt känslokalla, de stannar naturligtvis aldrig upp och rättar till saker utan flyter i stället vidare till nästa intrig.
Utdraget. Del 82
12 juni 2010 av Tofflan