Jag kan inte hjälpa det, men jag återkommer gång på gång till svikare. Den här gången handlar det om folk som bara liksom slutar höra av sig – eller som kanske hör av sig lite för lång tid efter att de kanske BORDE ha hört av sig.
Ett exempel: Jag har en kompis (!) som hade lovat att höra av sig till en annan kompis en viss vecka för att de skulle bestämma träff. Men h*n kände att det ”var lite mycket nu” och skickade därför ett vänligt men beklagande sms med frågan om det var möjligt att ses först veckan därpå. Antingen blev kompisens kompis sur eller också skitlack – eller så har h*n inget sms-vett. Svaret dröjde i flera dagar. Dagar när min kompis mådde skit för att h*n kände sig… som en svikare. Men vem var svikaren EGENTLIGEN i detta????
Jag blir lite arg.
Ett annat exempel: Jag har en kompis till (!) som blir akut sjuk och behöver hjälp med läkarbesök, barnpassning och lite praktiskt i tillvaron. Naturligtvis kontaktar h*n sin gamla goda vän. Skickar några rader via e-post först, sen via sms i tron att vännen, som ALLTID finns där – ibland – var på språng. Några svar kommer inte, ännu efter två dagar är det ”tyst”. Jag föreslår försiktigt min andra kompis att h*n ska göra slut med vännen. Riktiga vänner finns där nämligen just alltid – och inte ibland.
”Tysta” vänner gör mig också arg!
Ett tredje exempel: Jag har ännu en kompis (!) som för ett par år sen uppvaktade en gemensam bekant till oss på 50-årsdagen. Med en blomma. Döm om vår gemensamma förvåning när h*n får ett mejl från ytterligare en gemensam bekant där min kompis anklagas för alltifrån allmänt löst leverne till att vara en slampa/slamp som går emellan ett gift par. Notera att mejlet INTE kom från maken/makan – utan från… 50-åringens älskare/älskarinna. En person som OFTA syns promenera i vissa trakter med fyrbent sällskap, dessutom. Hur ska h*n ha det – 50-åring eller hund? Och NÄR gav h*n sin älskare/älskarinna en blomma senast?
En blomma till nån som fyller år behöver inte betyda att man har snuskiga avsikter – men det KAN ju göra det. Om man är misstänksam…
Ja detta var några tillspetsade exempel ur livet. Jag tycker att en riktig vän…
- ska vara ärlig – utan att vara plump
- ska ställa upp om möjligt – men ändå ha rätt att säga nej
- är en sån som ALLTID svarar på förfrågningar och som finns där när det behövs
- inte tar betalt för sin vänskap/hjälp
- hör av sig ibland och vill inget särskilt
- inte sprider skvaller
Har jag glömt nåt på listan? Hur tycker DU att en riktig vän ska vara???
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Jag tycker den som behövde akut hjälp skulle ringa i första hand. Det är inte alla som kollar e-post och sms varje dag. Om inte man vet säkert att personen gör det vill säga.
Men visst man ska inte svika som vän det kan jag hålla med om. Det kan förklara varför jag har förlorat alla mina vänner eftersom jag inte orkar hålla det som står på listan av olika anledningar och det har varit så ett tag. Det är inget jag valde direkt men det spelar ingen roll, resultatet blir detsamma, det är tufft i samhället just nu…
Samtidigt så tycker jag att man inte heller ska ställa för höga krav på sina vänner och gärna fråga varför man inte svarade innan man tar för givet att den andra sviker. Det kan faktiskt finnas en anledning varför man inte svarade på sms, inte ska man förlora sina vänner varje gång man inte svarar på ett sms eller?
Ringa är ju bättre, då får man svar direkt och behöver inte undra hur och varför.
Så tänker jag i alla fall.
Och en sak till jag kom att tänka på nu är att har man många vänner har man också råd att ställa krav. Annars kan det hända att man blir glad om någon överhuvudtaget ringer…
Ja, ringa är ju bäst i akuta lägen, men av olika anledningar kanske det inte går. Sms skickar man ju främst till dem som vanligen svarar snabbt den vägen. Man kan ju inte låta bli att känna sig lite dissad när svaret plötsligt dröjer flera dagar…
Alla kanske inte heller har många vänner, utan som jag, typ tre…
Till mig ringer bara försäljare och mamma.
Till och med en enda vän kan inge lite hopp. När siffran blir 0 då är man väldigt utsatt socialt. Och saknar man familj också då kan det bli riktigt tungt… Jag tror det är lite tufft i samhället just nu, folk har liksom inte tid och då blir relationerna lidande. Därför tänker jag att man får försöka ha lite extra tålamod med varandra utan att för den delen behöva ta en massa skit heller… Men det är lättare sagt än gjort, känner man sig sviken då är det svårt att lita på personen igen…
Jag tycker att man åtminstone kan svara, inte bara strunt i att svara på en fråga. Sen är jag också medveten om att folk har sån brist på tid, men det kan komma en dag när just en av dem, som hade sån brist på tid, kanske behöver en vän.
Jag är lyckligt lottad. Jag har familj – min mamma och Anna och hennes barn. Utan dem hade jag aldrig klarat den här krisen jag försöker ta mig ur nu.
Vännerna – många av dem – svek redan från början med skvaller, skitsnack och tystnad. Det gör fortfarande ont att tänka på. Men som tur är har några stannat kvar och några har kommit till.
De ska vara som VBC .Jag har världens bästa vän Alla kategorier!
Kram
Var glad för VBC!
Kramen!
Kanonbra inlägg tycker en kanontrött tjej som vill vara Din vän!
Men just nu räcker banne mig inte tiden till allt jag vill göra, alla jag vill höra av mig till.
På onsdag sticker jag till Kreta, utan dator. Hurra! Då slipper jag ha dåligt samvete över alla obesvarade mail.
Så om Du tycker att det blir tyst ifrån mitt håll så vet Du vad det beror på…
Godnattkram!
Biba
Du ÄR redan min vän, för du har av dig då och då och frågar hur jag mår.
Hoppas Kreta blir kanon och det klart att du inte ska ta med nån dator dit!!!
Kramen!
Jag har själv tänkt skriva en post om vänskap, men det går bara inte. Så komplext tycker jag det är. Jag tycker det är svårt med vänner av flera olika anledningar. Men det har vi ju pratat om nu och det känns bra. Oavsett vad man tycker om vissa saker så är ju direktkommunikation det allra bästa. Missförstånd och sådant gror genom e-post, SMS och det skrivna ordet. Det är min erfarenhet.
Jag vill önska er två en lugn dag. Sjuklingen klarar sig själv idag och gottar på det ni ordnade igår. Det blir mycket fotboll idag… (;-) KRAAAM!
Nu blev det ju några rader om detta ändå: http://jerbaz.wordpress.com/2010/06/12/lite-om-vnskap/
Ja direktkommunikation är naturligtvis det bästa. Men ibland går det bara via sms eller mejl – det kan ju handla om att man inte kan störa p g a jobb, möte eller liknande. Det som är viktigt, tror jag, det är att man reder ut BUMS om det blir nåt som inte känns bra. Jag gör mitt bästa just nu för att ta tag i sånt NU, men det har varit svårt tidigare. Och är fortfarande! Alla vill ju inte reda ut – och då rinner följaktligen vänskapen ut i sanden. För finns inte ens vilja att reda ut genom kommunicera direkt hos BÅDA kan ju inte EN ensam lösa upp fnurran…
Ska genast läsa ditt inlägg!!!
Anna ringer och kollar läget ändå, ifall du behöver nåt!
Jag håller med om allt på listan.
Hur man kontaktar sina vänner, telefon, sms eller mail, beror ju på hur den personer kommunicerar. Det finns ju de som kollar mailen femtielva gånger/dag (som jag) eller sover med mobilen i handen (inte jag)
En äkta vän ska kunna vara ärlig utan att såra. Inte vara avundsjuk. En äkta vän ska kunna lyssna när jag vill prata om något som betyder mycket för mig, även om vännen är helt ointresserad.
Min bästa vän bor i Norge. Vi träffas så ofta vi kan, och det blir i genomsnitt 1-2 gånger/månad.
Vi träffades när vi var 34 år. Jag tror faktiskt att en av hemligheterna med vår fantastiska relation är att vi inte träffas varje dag och kommunicerar via mail, mess och facebook.
Sen finns det ingen prestige emellan oss. Det är en viktig faktor. Ingen konkurrens och ingen avundsjuka.
kram
Du har helt rätt, tycker jag! HUR man kommunicerar beror ju på hur man är. Jag själv har alltid mobilen på och svarar alltid på sms, mejl kollar jag flera gånger om dan.
Tycker om dina tillägg om hur en äkta vän ska vara!!
Elektronisk kontakt är ju utmärkt när man inte bor så nära. Det funkar även för mig, som har lite vänner överallt i landet, mest samt en del utomlands.
KRAM!
[…] jag hänvisar till Tofflan som skriver om detta. Svikare och sådant finns ju även i min värld och orden från en person som jag en kort tid hade […]
Ja vänskap kan verkligen diskuteras, jag tycker nog det är allra viktigast att ha några få som man alltid vet finns där när man behöver, och som man själv ställer upp för i samma lägen. Sen är det för mig så, att den vän jag haft längst, vi träffas inte så ofta, men vi kan ändå prata om allt och det är som vi sågs igår, när vi gör det. Det är som en syster som jag inte har..
Det där stämmer väldigt bra, tycker jag! Man behöver inte träffas jätteofta, men när man gör det kan man hur lätt som helst ta upp tråden – DET är en äkta, gammal vän, det! 😀
en sann vän finns alltid där för en men om man verkligen behöver hjälp skickar man inte sms o mejl då ringer man. man kan inte förvänta sig att folk läser mmejl o sms i tid.
jag fick skit för ett par år sen av en kompis för att jag inte hörde av mig till henne när hon mådde dåligt. jag bad givetvis om ursäkt o sade att jag betett mig dåligt men att hon md likväl kunde plockat upp telefonen o ringt mig.
jag har ju ett liv också o det brukar inte vara en dans på rosor precis så jag har ju också saker att styra med för det mesta..
kram
Det beror helt på vilken kontakt man brukar ha. Med risk för att hänga ut nån nu, så fungerar det inte att ringa för en person som är döv, då vill det till normala kommunikationssätt för döva, det vill säga sms och mejl.