Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 11 juni, 2010

Jag kan inte hjälpa det, men jag återkommer gång på gång till svikare. Den här gången handlar det om folk som bara liksom slutar höra av sig – eller som kanske hör av sig lite för lång tid efter att de kanske BORDE ha hört av sig.

Ett exempel: Jag har en kompis (!) som hade lovat att höra av sig till en annan kompis en viss vecka för att de skulle bestämma träff. Men h*n kände att det ”var lite mycket nu” och skickade därför ett vänligt men beklagande sms med frågan om det var möjligt att ses först veckan därpå. Antingen blev kompisens kompis sur eller också skitlack – eller så har h*n inget sms-vett. Svaret dröjde i flera dagar. Dagar när min kompis mådde skit för att h*n kände sig… som en svikare. Men vem var svikaren EGENTLIGEN i detta????


Jag blir lite arg.

                                                                                                                                               Ett annat exempel: Jag har en kompis till (!) som blir akut sjuk och behöver hjälp med läkarbesök, barnpassning och lite praktiskt i tillvaron. Naturligtvis kontaktar h*n sin gamla goda vän. Skickar några rader via e-post först, sen via sms i tron att vännen, som ALLTID finns där – ibland – var på språng. Några svar kommer inte, ännu efter två dagar är det ”tyst”. Jag föreslår försiktigt min andra kompis att h*n ska göra slut med vännen. Riktiga vänner finns där nämligen just alltid – och inte ibland.


”Tysta” vänner gör mig också arg!

                                                                                                                                                 Ett tredje exempel: Jag har ännu en kompis (!) som för ett par år sen uppvaktade en gemensam bekant till oss på 50-årsdagen. Med en blomma. Döm om vår gemensamma förvåning när h*n får ett mejl från ytterligare en gemensam bekant där min kompis anklagas för alltifrån allmänt löst leverne till att vara en slampa/slamp som går emellan ett gift par. Notera att mejlet INTE kom från maken/makan – utan från… 50-åringens älskare/älskarinna. En person som OFTA syns promenera i vissa trakter med fyrbent sällskap, dessutom. Hur ska h*n ha det – 50-åring eller hund? Och NÄR gav h*n sin älskare/älskarinna en blomma senast?


En blomma till nån som fyller år behöver inte betyda att man har snuskiga avsikter – men det KAN ju göra det. Om man är misstänksam…

                                                                                                                                                            Ja detta var några tillspetsade exempel ur livet. Jag tycker att en riktig vän…

  • ska vara ärlig – utan att vara plump
  • ska ställa upp om möjligt – men ändå ha rätt att säga nej
  • är en sån som ALLTID svarar på förfrågningar och som finns där när det behövs
  • inte tar betalt för sin vänskap/hjälp
  • hör av sig ibland och vill inget särskilt
  • inte sprider skvaller

Har jag glömt nåt på listan? Hur tycker DU att en riktig vän ska vara???

Read Full Post »

Dagens lilla tur blev en lång tur. Inte kilometermässigt sett, men tidsmässigt. Först styrde vi kosan med Clark Kent* till nya leksaksvaruhuset Toys R us. När Elias kom in där sa han bara:

Oj!..

Vi hittade två små presenter som Elias ska få överlämna till F i kväll. Men det fanns hur mycket som helst att titta på och ”vår” lille grabb blev sugen på en mystisk platta som kunde avgjuta handavtryck, ansikten etc. Det blir till att skriva upp på önskelistan – födelsedagen är inte långt borta…


Det fanns hur mycket som helst att titta på i leksaksväg…

                                                                                                                                                 Elias blev törstig och vi kaffesugna, så vi for till Tokerian och tog en fika. Medan Anna sen gick in och handlade en kasse mat till Sjuklingen på Morgonen stack Elias och jag över till mig och hämtade tidningen, dryck samt tog in post. Dagens roliga post bestod av tre räkningar och UppsalaTidningen… Jag kikade in i förrådet och tog en bild på min eminenta Kitty- och Femboksamling.


De gula Fem-böckerna syns överst, de röda Kitty-ryggarna lite längre ner. I mitten, de gröna Tvillingdeckar-böckerna. Och lite andra böcker…

                                                                                                                                          Nästa stopp på färden blev hos Sjuklingen. Tack och lov var läget bättre idag – trots att en vårdpersonal varit otroligt snipig per telefon. (Borde man inte ha nån sorts serviceutbildning när man jobbar som rådgivare, bland annat?)

Så stannade vi till vid ICA Solen för att handla till oss själva. Johan messade och ville ha skjuts i kväll, men det funkar tyvärr inte för Elias ska hämtas från kalaset och vi måste gå – av vissa anledningar.

Nästan hemma mötte vi en bil som vi kände igen – mormor! Hon hade suttit med Frida och väntat på oss i några timmar tillsammans med en rabarberpaj… Det var väl typat! Mormor lämnade också en stor kasse med bra böcker!

Nu stundar snart kalas för Elias och middag för oss andra. Frida och Johan får lasagne och vi tanter får sill och potatis med en liten klar till…

                                                                                                                                              *Clark Kent = vår häst i plåt, min lille bil

Read Full Post »

Lösenordsskyddad: Besvärlig

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Vissa dagar blev liksom aldrig synliga. Det var som om ett töcken omslöt dem, en dimma som var omöjlig att ta sig igenom även om jag ens försökte.

Så fortlevde jag mina dagar i ömsom solsken, ömsom detta töcken. Men aldrig mer blev jag densamma. För jag hade mist den jag delade själ med. Detta tillstånd som innebär att kroppen fortsätter leva som vanligt trots att insidan är död.

Read Full Post »

Uj uj, idag blev det en rejäl sovmorgon! Klockan var nog närmare 10.30 innan Elias fick upp oss. Anna fixade härlig frukost med ägg och nybakade scones.


Mitt frukostägg blev PERFEKT löst!

                                                                                                                                               Scones var det hundra år sen jag åt, tror jag. Eller åtminstone har jag inte ätit sånt sen början av 1980-talet när jag bodde i England. Det var så gott så det bara blev en liten kant kvar…


En liten kant blev det enda som återstod efter att vi gott loss på den varma sconesen…

                                                                                                                                                    Nu är vi lite på språng, för vi ska inhandla en present till en pojke – Elias ska på kalas i kväll. Och så ska vi handla lite mat och fredagsgott till oss själva samt till Sjuklingen borta på Morgonen. Han ringde nyss och var pratsugen, gissar att det är jobbigt att vara hemma och ha ont.

Frida sussar än, tror jag, och Johan har åkt till sin pappa. Kanske strålar vi alla samman till middag i afton?

Read Full Post »