Jag kan inte hjälpa det, men jag återkommer gång på gång till svikare. Den här gången handlar det om folk som bara liksom slutar höra av sig – eller som kanske hör av sig lite för lång tid efter att de kanske BORDE ha hört av sig.
Ett exempel: Jag har en kompis (!) som hade lovat att höra av sig till en annan kompis en viss vecka för att de skulle bestämma träff. Men h*n kände att det ”var lite mycket nu” och skickade därför ett vänligt men beklagande sms med frågan om det var möjligt att ses först veckan därpå. Antingen blev kompisens kompis sur eller också skitlack – eller så har h*n inget sms-vett. Svaret dröjde i flera dagar. Dagar när min kompis mådde skit för att h*n kände sig… som en svikare. Men vem var svikaren EGENTLIGEN i detta????
Jag blir lite arg.
Ett annat exempel: Jag har en kompis till (!) som blir akut sjuk och behöver hjälp med läkarbesök, barnpassning och lite praktiskt i tillvaron. Naturligtvis kontaktar h*n sin gamla goda vän. Skickar några rader via e-post först, sen via sms i tron att vännen, som ALLTID finns där – ibland – var på språng. Några svar kommer inte, ännu efter två dagar är det ”tyst”. Jag föreslår försiktigt min andra kompis att h*n ska göra slut med vännen. Riktiga vänner finns där nämligen just alltid – och inte ibland.
”Tysta” vänner gör mig också arg!
Ett tredje exempel: Jag har ännu en kompis (!) som för ett par år sen uppvaktade en gemensam bekant till oss på 50-årsdagen. Med en blomma. Döm om vår gemensamma förvåning när h*n får ett mejl från ytterligare en gemensam bekant där min kompis anklagas för alltifrån allmänt löst leverne till att vara en slampa/slamp som går emellan ett gift par. Notera att mejlet INTE kom från maken/makan – utan från… 50-åringens älskare/älskarinna. En person som OFTA syns promenera i vissa trakter med fyrbent sällskap, dessutom. Hur ska h*n ha det – 50-åring eller hund? Och NÄR gav h*n sin älskare/älskarinna en blomma senast?
En blomma till nån som fyller år behöver inte betyda att man har snuskiga avsikter – men det KAN ju göra det. Om man är misstänksam…
Ja detta var några tillspetsade exempel ur livet. Jag tycker att en riktig vän…
- ska vara ärlig – utan att vara plump
- ska ställa upp om möjligt – men ändå ha rätt att säga nej
- är en sån som ALLTID svarar på förfrågningar och som finns där när det behövs
- inte tar betalt för sin vänskap/hjälp
- hör av sig ibland och vill inget särskilt
- inte sprider skvaller
Har jag glömt nåt på listan? Hur tycker DU att en riktig vän ska vara???