Djurkaraktäristik – kan det var en modell att använda sig av när man vill förbättra kommunkationen på ett företag? Det tror forskaren och coachen Philip Runsten på Handelshögskolan.
Tja, att det kan vara som en djurpark på en arbetsplats det vet väl de flesta. Men att verkligen benämna arbetstagare som olika sorters djur får en sorts löjets skimmer över sig, tycker jag.
Men Philip Runsten förklarar:
Ursprunget till modellen är att vi kommunicerar på olika sätt. Olika människor har olika språk, helt enkelt. Att prata i termer av djur och deras egenskaper ger oss ett verktyg för att diskutera skillnader i hur vi fungerar i grupp. […] Vissa utgår från handling, de är lejon. De är känslostyrda och går på instinkt. Ugglan, å andra sidan, är en betraktare. Sådana personer är analytiska, men har ibland svårt att bestämma sig. Den tredje personlighetstypen är St Bernardshunden. Hundtyperna är sociala på jobbet och de anpassar gärna sin egen personlighet efter omgivningen. De fungerar också ofta som gruppens fredsmäklare. Tyvärr tar de inte sällan på sig för mycket arbete i sin strävan att ”offra” sig för gruppen.
Philip Runsten menar att de flesta av oss är en kombination av typerna. Men det som är specifikt för en viss typ förstärks i vissa situationer, till exempel när man känner press och stress:
Under stress flyttar sig de flesta människor. En del kan byta skepnad, men ofta blir man MER av vad man redan är. Ett lejon blir ännu mer lejon: Nu måste vi komma någonstans! Ugglan å andra sidan hanterar sin stress genom logik: Hur löser vi det här?
Philip Runsten tycker att man i stället för att diskutera skillnader i ett pressat läge borde prata om hur man ska hantera olikheterna. Han tycker att djurmetaforen fastnar och är avväpnande. Den gör så att man kan skratta tillsammans åt missförstånd. Slutligen menar Philip Runsten emellertid att våra skillnader behövs.
Det JAG inte tycker behövs är tramsiga modeller för hur man ska klara att samarbeta på en arbetsplats när läget är pressat… Då har man väl rimligtvis inte tid att sitta och flamsa med och åt sina kollegor eller?
Fast, när jag tänker efter så har jag jobbat med råttor, björnar, ankor och en och annat tvestjärt. Om jag nu får dra paralleller till mitt eget, futtiga arbetsliv (23 år långt, bara).
Ett antal sega råttor har i vart fall jag jobbat med i min dar…
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 