Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 6 juni, 2010

Det är svårt att låta bli att beröras av Ship to Gaza-historien. Det är skitsvårt att låta bli att ha åsikter om densamma också. Men trots det tycker jag samtidigt att det är svårt att ha åsikter. Därför att jag inte med säkerhet kan veta nånting om vad som är sant eller falsk i historien.

Jag kan tänka att det å ena sidan mycket väl kunde uppfattas som en provokation. Å andra sidan, inte är det särskilt OK att stoppa införsel av förnödenheter till en plats? Fast å tredje sidan, var det så himla snällt att bara ta en bit land och säga att

här kan ni bo! Strunt samma om det redan bodde nån här först.

För det har ju hänt lite då och då också.

Syftet med Ship to Gaza känner jag mycket väl skulle kunna vara en kombination av en provokation och en välgörande gärning i praktiken. Men VETA kan jag inte.

Och vad hände egentligen? Vem angrep vem först? Varför bordades fartygen? Hur kunde israelerna bara öppna eld så där på internationellt vatten?


Bara en massa frågetecken…

                                                                                                                                                                 Det känns som om hela historien mest innehåller en massa frågetecken. Och 19 döda människor. Det är ju inte klokt… Och återigen, nu ska det utredas. Vem slog vem först. Internt, det vill säga av Israel, som det verkar. Tyvärr gör det inte några under för trovärdigheten. Varför inte tillåta en internationell utredare? Bara en tanke… Eller ett par…

Det bloggas en del om historien. Kolla här!

Read Full Post »

Läste i veckan som gick att Sjukstugan i backen misstänker att man blivit utsatt för sabotage. Vid flera tillfällen har man hittat oförklarliga små hål i sterilförpackningar till operationsinstrument. Redan förra året upptäcktes liknande märkligheter, men ”hålandet” upphörde när Sjukstugan startade en utredning.

Nu har ”hålandet” börjat igen – och Sjukstugan ska utreda igen. Sig själv, förstås. Det är ju så det går till i de där kretsarna. Där felen begås sker utredningen. Internt.


Är det inte lite väl många hål i en utredning om ”hålandet” börjar efter ett tag igen? Och hur många fall av sepsis har ”hålandet” orsakat? DET vore intressant att veta som skattebetalare…

                                                                                                                                                       Varje år opereras ungefär 9 000 patieter på Sjuktugan. Själv skulle jag aldrig slänga upp mig på nåt operationsbord där. Alltför många jag känner har nämligen råkat ut för sepsis* när de blivit opererade på Sjukstugan. Inte bara ”alltför många” utan typ ALLA jag känner som blivit opererade på Sjukstugan har fått sepsis. Det är liksom inte klokt. (Ja, jag kan nämna fler än tre vid namn!)


Ingen operation på Sjukstugan i backen för min del, tack! Jag vill hålla mitt blod fritt från sepsis.

                                                                                                                                                         Men utred gärna igen. Så kanske ”hålandet” upphör en stund. Det kunde eventuellt göra ett tillfälligt litet underverk för imagen…

                                                                                                                                                         *sepsis = blodförgiftning

Read Full Post »

Söndag är alltid barndag – på ett eller annat sätt. Barnen ska hämtas eller lämnas. Inte så lätt att bo på två ställen för dem – tro mig, jag vet. Skillnaden är väl att jag är vuxen och har valt själv. Nu bor barnens föräldrar inte långt från varandra och det är inte heller så att det är väldans strikt att barnen inte kan hälsa på hos den ena fast de just den veckan bor hos den andra och så vidare. Men ändå. Helt enkelt är det inte. Punkt.

Framåt eftermiddag åkte vi och handlade. När vi var klara och skulle ut i bilen kom världens störtskur, så jag fick gå och hämta bilen och försöka köra så nära ingången till affären som jag kunde. Anna fick kasta matkassarna in i bilen – och sen sig själv.


Ibland när det regnar nu för tiden så REGNAR det verkligen… Den här bilden är tagen i maj, men det såg likadant ut i eftermiddag.

                                                                                                                                                 Medan Anna fixade maten – tunna kycklingfiléer med pommes frites och kryddbéarnaise samt lite tillbehör – ringde jag mamma för det hade jag inte hunnit under dagen. Läget var så där. Hon var egentligen bortbjuden till en av sina fjorton miljoner kusiner som fyllde år, men hon hade tackat nej för hon hade ingenting att ta med sig – varken present eller blomma. Det gjorde mig lite ont, för jag tror att hon skulle ha mått bra av att komma hemifrån en stund, men men.

Efter middagen kastade Anna och jag oss i bilen och for för att hämta de två yngsta. Under tiden packade Linn, som inte hade hunnit göra det på grund av en massa sms:ande… Därpå for Linn och jag till macken och tankade tre liter i en dunk som sedan hälldes i hennes moppe. Och efter ett par svordomar och lite svett startade äntligen hennes moppe och hon tuffade iväg till sin pappa medan jag tog hennes väskor och grejor i bilen.

När jag så äntligen kom hem till Älskling igen fick hon en lektion i den nya busstidtabellen av Elias. Frida hade tagit en promenad. Trots regnet känns det väldigt kvavt. Det har kommit några åskknallar, men inte särskilt mycket.


Solbrillor behövdes inte idag på eftermiddagen och kvällen…

                                                                                                                                                            I morgon är Anna ledig och vi har väl inget särskilt planerat mer än att ta Elias till och från skolan. Jag åker hem en stund för att hämta tidning och post och ska väl kolla runt på lediga jobb. Problemet är att det inte precis vimlar av såna just nu. I alla fall inte jobb som ens är nån idé för mig att söka. Suck..

Read Full Post »

När vi först lärde känna varandra, när vi var i det läget, jag och E, U och E, att vi inte kunde förstå det faktum vi ställts inför, tillbringade vi mycket tid med att promenera och samtala. Det var så vi verkligen lärde känna varandra.

Det var så mycket vi hade gemensamt, allt ifrån konstiga fingrar och tår och våra blåa, blåa ögon till våra gester, vår mimik och våra värderingar. Ärlighet på gränsen till bryskhet, hård disciplin (alltid hårdast mot självet) och så förmågan att sluta oss, mot omvärlden. För ibland blev omvärlden lite för hård. Ibland kom den lite för nära med sina krav på uppmärksamhet. Och då backade vi. Drog oss tillbaka in i oss själva.

Detta tillbakadragande var naturligtvis något som retade gallfeber på en del. Det var uppenbarligen så svårt för somliga att acceptera att man i dessa lägen utövade rena trakasserier mot oss. Sände iväg oss till läkare, till och med.

Ja, det var tuffa tider vi hade som barn och det blev inte enklare med åren och med tiden vi blev vuxna. Men skillnaden blev att vi då funnit den enda vi kunde diskutera detta med, den enda som kunde förstå fullt ut.

Och nu är han borta och jag är kvar. Ensam, utan spegelbild. Mina ögon är slutna, min själ visar inte längre sin spegelbild ty spegelbilden ligger i en urna, nedgrävd under grönt gräs, En plats jag går till och sätter en blomma på sommarhalvåret och tänder ett ljus vid under vinterhalvåret. Inte mer. Jag orkar inte.

Read Full Post »

Idag blev det en rejäl sovmorgon. Vi åt nog inte frukost förrän vid tolv-tiden… Skönt ibland när man kan göra det, för nu lär det dröja månader till nästa gång.

Samtalet med mamma igår var inte så roligt. Det känns helt klart att AE har lurat henne. Bland annat har han sagt till en av personerna som rekommenderade honom att mamma var med på att han gick ut i lokalpressen och berättade. Det hade mamma ingen aning om, för hon ringde mig och berättade att det fanns en artikel plötsligt en dag. Dessutom har han gått ut ytterligare en gång efter evenemanget i fråga och då berättat att det inte genererat i så mycket som han hade hoppats men att hans kund ändå var nöjd. Problemet är att han inte vet ett smack om att mamma är nöjd, för han har inte hört av sig och berättat om resultatet – det fick mamma läsa om i tidningen. Igen. Och hon är allt annat än nöjd. Så frågan är hur hon gör nu. Eftersom hennes namnteckning inte står på pappret över förteckningen är i princip ”affären” felaktigt gjord. Eller? Vi diskuterar just nu åtgärder i vart fall. Roligt är det INTE och jag tycker att man borde skämmas när man gör på det här sättet, det vill säga lurar äldre damer.

Mamma berättade också om en av hennes nya bekantskaper i närområdet som hon varit och hälsat på. Det visade sig att hans dotter och jag har haft ett kort gemensamt förflutet. Tyvärr är dottern ifråga idag alldeles nergången av alkoholen. Det gjorde mig så ont att höra, för det var det sista jag ville och trodde.

Morgonen idag gick åt till en del filosoferande och prat om gamla klasskompisar. Jag går ju fortfarande och spanar efter femtonåringar när jag är i Metropolen Byhålan – för när jag är där tror jag visst att jag fortfarande är tonåring. Fast grejen är att dessa dagens femtonåringar mer troligt är mina kompisars barnbarn, snudd på…


Så här såg några av oss ut 1976. Jag fotade, så jag är inte med på bilden…

                                                                                                                                                          Anna dukade fram frukost medan jag fortsatte mitt filosoferande i badrummet samtidigt som jag petade in mina linser. Sen skuttade jag till ytterdörren för att öppna den, sträcka ut handen och ta in lokalblaskan. Bara det att där fanns ingen tidning… Traskade då ner till postboxen för att kolla om budet varit slött idag eller nåt, men där låg bara ett församlingsblad. Först när jag kom upp och började rota efter telefonnumret till utebliven tidning insåg jag att

BAJS! Det är ju nationaldag idag och eftersom det då blir rödröd dag kommer ingen tidning!

Snacka om att inte ha koll… Och tänk så pinsamt om jag ringt till tidningen och surt frågat efter den…

Nu ska jag sätta lite rotation här, för den gamla Toffelkroppen med tillhörande hår måste tvättas och schamponeras och väskan måste packas. Vi ska hinna handla innan vi åker ut till Förorten och äter middag med Johan och Linn. I kväll kommer Frida och Elias, medan Linn åker till sin pappa. Byteskarusell, kan man verkligen säga…

Veckan som kommer blir vi alltså ute i Förorten, även om jag åker in till stan en stund varje dag. På tisdag ska jag träffa F på stan och nån gång i veckan ska jag också träffa EKL. På torsdag kväll är det skolavslutning för Frida och Elias och då vankas det sommarlovstårta med jordgubbar. DET tänker jag inte missa!


Så här smarrig såg förra årets sommarlovstårta ut!

Read Full Post »

Lösenordsskyddad: Er

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ny vecka och dags för en ny fråga. Den här veckan undrar Tofflan helt enkelt om DU firar nån student i år. Att Tofflan har gjort det är väl allmänt känt för den som läser en ofta uppdaterad blogg nära dig..?

Så delta gärna i veckans undersökning och klicka i det alternativ som passar dig. Men kommentera kan du INTE göra här! Varför inte skriva om ditt studentfirande på din egen blogg?

Tack på förhand till dig som deltar!

Read Full Post »

Older Posts »