I natt sov vi med takfläkten på. Det hjälpte något. Men det är verkligen otroligt varmt… Även i morse hördes den lilla traktormannen ivrigt trampande utanför på asfalten, men idag hade hans pappa (för jag tror att det är pappan) inte släppt ut honom förrän halv nio. Och det är ju överkomligt trots att Fästmön har semester. Vi har ju liksom lite att pyssla med…
Varje morgon jag hör en sån här utanför fönstret har jag god lust att leta upp en större variant och köra över nån med den… (Nåt jag naturligtvis ALDRIG skulle göra i verkligheten, men…)
Idag blir det en snabb tur in till stan där Anna har ett ärende klockan tolv. Efter det ska Clark Kent* få en dusch, för han blev inte riktigt ren från fiskmåsarnas toalettbesök i helgen, trots att jag handtvagade honom på plats. (Vilket var svårt eftersom mamma inte längre har nåt garage med vattenslang och brunn…). När Clarkan är ren blir det att fara i sporrsträck till Stormarknaden där mat och dryck till studenten ska inhandlas.
Detta kan vara en av de skyldiga som sket ner Clark! Fyyyyy!..
Vi tar med oss kylväska och klampar till Stormarknaden, för jag måste in och packa ihop lite grejor jag ska ha med mig. Vi sover nämligen i Himlen i Förorten i natt, för i morgon bitti ska jag ju skjutsa in den blivande studenten ganska tidigt för fotografering. Efter den resan far jag hem till mig själv och klär om – det blir enklast så. Måste stryka min nya piké också som jag tänka klämma mig i. Ibland skulle det onekligen vara enklare att ha ett ställe att bo på, men jag vill att Anna och jag bestämmer det själva och inte påverkas av vad andra tycker och tänker. För min del handlar det om att jag måste ha ett jobb först, jag vill inte vara nån belastning för nån.
För övrigt funderar jag på hur människor är funtade när de vet att de inte är välkomna och ÄNDÅ hälsar på. Skulle du göra så??? Kommentera gärna den som kan!
*Clark Kent = min biiiiil
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Tror du på allvar att Anna och barnen skulle uppleva dig som en belastning om ni flyttade ihop utan att du har ett jobb?
Jag kan inte bidra ekonomiskt. Visserligen är det inte min uppgift att försörja barnen, men…
Du kan bidra utifrån din förmåga och det är billigare att bo ihop.
Men som läget är nu kan vi inte bo i nåns lägenhet utan måste hitta nytt. Inte så lätt när sex personer ska bo ihop…
finns det hjärterum så finns det stjärterum
Fast barnen kan av olika skäl inte dela rum, så det funkar inte rent praktiskt.
Förstår ditt ”tänk” och jag tycker att ni gör rätt i att vänta tills ni känner att det är rätt tidpunkt.
Blir ju faktiskt annat då man inte har varsitt ställe att ”dra sig undan till” utan lever hela tiden under samma tak…
Men, hela livet består ju av hänsyn, respekt och omtanke..
Ha dé!/Kram
För mig känns det inte helt lätt, med tanke på att jag idag bor ensam och ska vi flytta ihop blir vi sex personer som bor ihop.
Jag vill känna att jag är helt redo för det, inte tvingas för att bra rent praktiskt och ekonomiskt…
Självklart ska ni ju inte tvingas in i något precis som du säger. Men jag tror inte att Anna och barnen skulle se det som något negativt om ni kommer fram till att ni vill slå era många påsar ihop.
Nej DET tror jag inte! Men det finns andra som tycker att det vore himla praktiskt, fast för mig känns det konstigt att flytta ihop av ekonomiska skäl, jag varken kan eller vill försörja
femfyra (är det visst när jag räknar efter…) barn…Att bo på två ställen är lite jobbigt. Det vet ju jag. Men inte så länge till nu. Snart blir vi tre pers i huset och en ny kisse förstås. Inget hus utan en katt.
Men just nu känns det lite kluvet. En del här, en del där, Daniel där, Sofia här. Man vill ju vara på båda ställena samtidigt.
Ja du har ju det på lite annat sätt än jag, du. Men jag är övertygad om att du har gjort rätt – hela vägen! Och vad jag förstår har Soffan fått egen lägenhet?
ja, det är inte så bara att slänga ihop sig som sambos.. och det hastar ju inte, ni ska vara glada att ni kan bo så mycket tillsammans ändå. Här ska vi iaf snart få ett större boende i Avesta, då slipper vi sova i vardagsrummet 🙂
Du har helt rätt. Det är inte bara att bli sambo när det är barn inblandade. Man måste vara lugn och trygg vuxen och må bra – så att man själv pallar och att tonåringarna pallar med mig, typ!..
Jag var särbo i nästan 7 år. Även om det var tungt ekonomiskt för mig, så var det framförallt för barnens skull jag gjorde det valet.
Nu vet jag inte hur stor du bor nu, men finns det någon möjlighet för dig att hitta ett billigare boende?
Och om ni flyttar ihop så bidrar ju du med pengar till hyra och mat eller hur. Det är barnens föräldrar som ska försörja dem.
Jag tror att det ordnar sig.
Jag fattar inte heller hur folk som inte är välkomna kommer ändå. Numera är jag så tuff att jag kan neka dem att komma in. En av sonens numera fd. kompisar kommer inte över min tröskel.
Och är det vuxna som är så påstridiga blir de bara bortgjorda om de kommer ändå. Tycker jag.
kram
Det som känns är ju att jag vill kunna bidra lika mycket ekonomiskt som Anna – till hyra, räkningar etc. Men snart har jag ju slut på mina pengar… För tillfället är min bostadserätt min trygghet, men den lär jag ju få sälja om jag inte kan betala varken månadsavgift eller lån…
Jag vill gärna tro att det ordnar sig, ja….
Ja när det handlar om vuxna blir man bara förstummad över deras dumhet. Fattar de inte att det blir mest pinsamt för dem själva..?
Kramen!
Sofia flyttar in i 2 rum och kök den 1 augusti. Då tar hon våra kissar med sig. Min lägenhet är uppsagd till den 1 september. Rätt skönt att ha en månad på sig och ta lite undan för undan. Idag kommer det folk på visning i min lägenhet.
Härligt! Hoppas att allt blir bra nu – för alla! 😀