Dagens citat no. 2 den 27 maj

Christine Meltzer i TV-studion under presentationen av vinnarna i Melodifestivalens andra semifinal:

Och nu gäller det att spänna öronen!

Jag undrar om hon fick väderspänningar i huvudet när Anna B inte gick vidare…

Read Full Post »

Dagens citat den 27 maj

Fästmön om en sångerskas BH-kupor i jämförelse med en annan sångerskas BH-kupor:

Men hon har ju MYCKET större! De är ju som babyhattar!

Read Full Post »

Picknick och Öppet hus med barn och musik

Vädret var osäkert in i det sista, men handlas måste det! Fästmön och jag åkte till ICA Heidan när hon hade slutat jobbet. Därpå blev det gasen i botten ut till Himlen i Förorten. Där fixade vi mat och dryck till eftermiddagens picknick. Jag blev aaaaningen grinig eftersom gårdagens baguette hade hårdnat i sin PAPPERSPÅSE! (Hur blåst får man vara, Tofflan?!)

Himlen blev allt mörkare, maten var kladdig, läpparna blev orange av kycklingbenens feta kryddning och myggen var hiskeliga. Och så baguetten som knastrade mellan tänderna som grus. En rätt typisk picknick, alltså. Elias var trött efter en lång dag och ville först inte alls vara med på bild. Men hans mamma hann inte smita från linsen.

Anna nickar pick.

                                                                                                                                              Och som sagt, brödet var stenhårt och smulorna blev till grus mellan tänderna…

Stenhårt bröd. Picknickfilten är smulig och kletig och min kylväska väldigt orange, precis som läpparna blev av kycklingen.

                                                                                                                                                  Anna hade trollat ihop en fin sallad som jag tyvärr aldrig smakade.

Fräscht!

                                                                                                                                                      När man nickar pick blir det ofta mycket skräp och det finns vanligen inga papperskorgar eller soptunnor i närheten…

Dessa skulor hamnade i en papperskorg på skolgården. Luktar säkert mums i morgon…

                                                                                                                                                  Efter picknicken gick vi på althornskonsert. Det var en intressant musikalisk upplevelse och tämligen skonsam för öronen. Därpå tog vi en tur genom skolan för att se på det Öppna Huset. En fika blev det i matsalen innan vi gick till Elias framträdande.

Äntligen fastnade han på bild, grabben!

                                                                                                                                                Vi traskade över till Elias klassrum där fröken Elisabeth stämde minginstrumenten i D, inte i A, som vanliga gitarrer. (Kom ju på att det var barnaröster som skulle sjunga och alla barnsånger, så gott som, går ju i D.) Elias pappa anslöt strax före sonens framträdande.

Ming är en sorts bygelinstrument med strängar. Barnen spelar vanligen två och två. Och inte sitter de stilla heller, därav den suddiga bilden…

                                                                                                                                            Men Elias har flera strängar på sin lyra (!). Efter spelandet bytte barngrupperna med varandra och Elias tog plats i kören. Här en stilstudie:

”Hick, rap, cha cha cha…” En sång om tre björnar som dricker, äter lök och lyssnar på musik!

                                                                                                                                             Och så blev det en av mina favoritlåtar, den om Fantomen…

”Ingen har sett Fantomen utan kläder…”

                                                                                                                                             Idas sommarvisa framfördes också.

”Du ska inte tro det blir sooommar, ifall inte nån sätter fart…”

                                                                                                                                                En mycket duktig sångare fick vara med och ta emot lååånga applåder från publiken.

Ibland var kören lite ofokuserad, men det berodde nog på hettan i det knökfulla klassrummet…

                                                                                                                                                  En härlig eftermiddag och kväll, med lite många barn, bara… 😉

Read Full Post »

Misterioso

Svenska finansmän mördas i sina vardagsrum. Vad är det för märklig seriemördare som härjar? Rikskriminalen bildar A-gruppen som får till uppgift att hitta mördaren. Misterioso är första delen i Arne Dahls serie om de sex handplockade poliserna i A-gruppen. Vänligen tillsänd mig i ett andra bokpaket från Systerdyster.

Misterioso – om en maktmördare.

                                                                                                                                          Mördaren sitter i finansmännens vardagsrum och lyssnar på jazz. Sen skjuter han dem med två kulor i huvudet. Men vem är han? Tillhör han ryska maffian? Den handlockade A-gruppen jobbar här tillsammans i sitt första fall.

Den här första boken i serien om A-gruppen handlar liksom den andra om en seriemördare. Men den här boken är mer spännande än tvåan. Intressant är att följa hur de olika individerna i gruppen, människor som inte känner varandra, ska klara av att arbeta tillsammans. För det uppstår spänningar, av olika art.

Rätt OK och hyfsat spännande! Betyget blir…

Read Full Post »

Lösenordsskyddad: Rätt

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »

Prisutdelning!

Äntligen blev det så dags för den stora (nåja… ) prisutdelningen i Finn Fyra Fel-tävlingen. Bibbi stod som ensam segrare – och som sådan blev hon idag bjuden på seger-fika på Kafferummet Storken i centrala Uppsala.

Efter sedvanlig kram, inhandlande av kaffe med tillbehör och bänkning vid lämpligt bord utbrast ett totalt asgarv. Bibbi blev riktigt förvånad…

Förlåt, jag lovade ju att inte lägga ut den här bilden, men jag kunde inte låta bli!

                                                                                                                                                         Efter fotograferingen asgarvade vi ännu mer. För att förstå hur vi kunde skratta åt nästan ingenting ska du veta att Bibbi och jag har känt varandra i ungefär tolv år. Från början var Bibbi frilansanställd och jag var redaktör och arbetsledare för henne och två urduktiga tjejer till. Ganska snart insmög sig emellertid en varm vänskap bland oss tre. Idag är vi Bara Vänner – och det är fantastiskt det också!

Bibbi har sett några år tillabaka ett eget företag. Hon jobbar bland annat som lärare och översättare till teckenspråk. Bibbis förstaspråk är nämligen inte svenska utan svenskt teckenspråk eftersom hon är döv. Idag är det en tuff tillvaro att vara arbetssökande. Om man dessutom har ett funktionshinder som dövhet kan du ju bara föreställa dig hur många grader värre det kan vara… Men Bibbi har förmågan att kämpa vidare och just idag tog hon hem en upphandling där hon ska jobba som teckenspråkslärare på halvtid för döva invandrare. Och nästan samtidigt blev hon kontaktad av en myndighet i Stockholm som erbjudit henne ett heltidsvikariat med bland annat översättning och adminstrativa arbetsuppgifter kring teckenspråket. Så hur ska hon göra nu??? Fortsättning följer och jag håller naturligtvis tummen för en bra lösning!

Den andra tummen håller jag för Bibbis senaste projekt, rökslut. Jag är säker på att det går bra om hon är tillräckligt motiverad. Och det verkar hon vara! När jag nu dessutom bloggat om det torde hon känna kraven på sig att kämpa hårt!

Här har Bibbi nästan skrattat färdigt och ser rätt normal ut.

                                                                                                                                                             Bibbi vann alltså fototävlingen hos mig och fann de fyra felen:

1. Fel storlek på t-shirten – inte alls Tofflans!
2. Fel färg, rosa, på t-shirten – inte alls Tofflan!
3. Fel budskap på t-shirten – Tofflan hatar sport.
4. Fel logotyp på väskan/ryggsäcken – den hör inte alls ihop med Tofflan!

Det var duktigt gjort, men det handlar förstås om att känna sin Toffla väl. Så här såg priset ut:

Ostmacka till segraren och räkmacka till Tofflan. Rättvist, eller hur?!

                                                                                                                                                    Bibbi har blivit så liten i maten, emellertid, så hon ville faktiskt bara ha en liten ostfralla och en bit snickerskaka. Tofflan själv kalasade på en räkmacka som var så gigantisk att hon inte orkade göra rent på assietten. Tyvärr!

Var nu med och håll tummarna för Bibbi dels vad gäller jobb och dels vad gäller rökningen! Vi ska ses om ett tag igen och då kommer en uppföljande rapport, naturligtvis på en blogg nära dig.

Read Full Post »

Utdraget. Del 66

Äntligen kände jag något hårt med ena handen. Mina fingrar trevade runt föremålet. Det var ett skrin, ett skrin i snidat trä. Och om jag inte kände fel hade det ett märkligt metallås som var liksom avlångt. Jo! Det var rätt. Jag greppade skrinet och började sen mitt krypande tillbaka. I mitt stilla sinne svor jag något över E som gömt skrinet på detta märkliga ställe, så svårt att nå. Men jag förstod ju att syftet var att det inte skulle hittas förrän tiden var inne.

Nu var tiden inne. Medan jag kröp och svettades i den trånga gången försökte jag hålla klaustrofobin borta genom att fantisera om skrinets innehåll. Det var ett skrin av medelstorlek, ungefär tre decimeter på längden samt två decimeter djupt och ungefär lika högt. Det var tungt och sniderierna gjorde illa mina händer. Den lilla nyckeln till skrinets lås hade jag haft i en kedja kring halsen ända sen E:s frånfälle, så gott som. Den hade hittats i en kedja kring E:s hals och jag lyfte helt enkelt över kedjan till min egen hals. Nyckeln kände jag igen efter E:s beskrivning. Även skrinet, som jag faktiskt en gång hade sett.

Det var svårt att avgöra nåt om dess innehåll. Det var ingenting som skramlade. Men E hade sagt att det innehöll alla svar och att jag personligen skulle vara den som valde vad som skulle offentliggöras eller inte. Han hade sagt att skrinet innehöll hans liv. Det som format det, men också det som tagit hans liv. Och de skyldigas namn, framför allt. De skyldigas namn samt deras respektive skuld.

Read Full Post »

Tofflans tankar 11: Konstiga nyheter

Tofflan läser tidningen. Eller rättare sagt, Tofflan läser minst en dagstidning varje dag, ofta flera. Men idag är det fullt av konstiga nyheter! Se här bara:

• Röda Korset-chefen dömdes till fem års fängelse och åtta miljoner i skadestånd. Styrelseordföranden har uttalat sig och tycker att straffet var för lindrigt. Själv har han nyligen fått ÄNNU HÖGRE ARVODE, ett arvode vars nivå han redan fått kritik för… Men det klart… Ett skyhögt arvode är ju inte brottsligt att ta emot – trots att man jobbar inom en välgörenhetsorganisation.
• Ny forskning visar att pappans attityder till mat kan påverka en dotters ätbeteende. Tja, det kan nog stämma. Delvis. Typ 50  procent, minst. (Förutsatt att dottern har en mamma och en pappa. Hur blir det om dottern har två mammor? Eller det är det enbart en eventuell son som kan påverkas då?) Lokalblaskan har i samband med detta intervjuat två tjejer från Jensen-gymnasiet i Uppsala. Ett gymnasium med hälsoprofil OCH som har fått mycket kritik för sina… luncherbjudanden till eleverna. Gymnasiet bidrar med några tior – och det blir ofta mackor på längden eller tvären med läsk till. Låter ju varken nyttigt eller mättande och framför allt inte  ”hälsoprofiligt”… Nä, skicka pappa till skolan så kanske det blir ordning på luncherna!
• Allt fler jobbar allt mer. Det kanske är så arbetslöshetssiffran på tio procent har stigit i höjden därför att arbetsgivarna tänker slita ut ett gäng människor i taget. Det finns ju som sagt en reserv på tio procent som står utanför arbetsmarknaden och bara stampar och vill in. Dem sliter vi ut i nästa vända. Eller?
• Den så kallade barnflickan i Knutbymålet, dömd till rättspsykiatrisk vård för mord och mordförsök 2004, får lämna vården och flytta till eget boende. Men hon får INTE vistas i Uppsala. Om sex månader kan hon skrivas ut eller få fortsatt vård. Men JanBanan, chef vid rättspsyk, menar att man inte per automatik avskrivs från tvångsvården trots att man skrivs ut från slutenvården. Vården kan pågå i flera år. Hur då? Straff då?
• Två datorspelföretag i Uppsala upptaxeras och får skattetillägg. Detta bland annat för att ägarna låtit företagen betala för paintballag – där ägarna ingår. Hmm… Detta låter ungefär som om Arbetsförmedlingen varit framme med sina starta eget-råd…
• Daniel Westlings, blivande make till vår kronprinsessa, titel diskuteras. På söndag meddelar kungen om Daniel Westling blir upphöjd till kunglig höghet – och därmed till samma nivå som resten av kungafamiljen – eller inte. Ja, vad ska man tycka om denna viktiga fråga? Kronfågel? Prinskorv? Eller vad? Till middag, alltså.
• Kungafamiljen överhuvudtaget… Varför får inte det blivande brudparet bestämma själva om sitt bröllop – som alla andra brudpar? Varför ska ”alla” ha så många synpunkter? Och varför jagas brudens syster i media efter den uppslagna förlovningen? Låt dem vara!!!

Read Full Post »

The Toffel Thursday Show

I morse lyckades jag locka min kära (?) till så många skratt att jag funderar på att söka in vid TV och starta en egen show. Va 17, kan Ellen DeGeneres så kan väl jag? Jag är också flata och rolig, menar jag.

Det allra roligaste i morse var nog min frisyr, en så kallad halv lo. Det tyckte i vart fall Anna, som ryckte i den under natten uppståndna tofsen bakom ena örat. Och jag måste erkänna att den är allt annat än fin. Anna tror hoppfullt att den med lite vatten kan lägga sig ner. Men jag känner mitt hår och vet: idag är en halv-lo-dag. Se själv:

En del har rävar bakom örat, Tofflan har idag en tofs. Precis som en lo.

                                                                                                                                                        Nästa skratt från kärt håll kom när vi stannat vid fritids/skolan. Jag var trött och stressad för vi var sena och la inte ner alltför mycket energi på att parkera.

Äh, jag står väl inte så snett, va?!

sa jag till Anna.

Nääää, inte ett dugg!

asgarvade hon till svar.

Bilen stod bara… hur snett som helst, knappt innanför parkeringsrutan.

Efter avlämning av liten pojke å fritids struttade jag på blå plasttossor till gossens klassrum för att hänga upp hans ryggsäck och ytterkläder. Anna gick den yttre vägen, så jag släppte in henne genom att öppna den låsta dörren inifrån. (Fast jag var tveksam idag efter de två asgarven. Flatskratt?) Sen när det var dags att gå, knuffade hon mig mot dörren – men i SISTA SEKUNDEN kom jag på…

PLASTTOSSORNA!

Så till Annas besvikelse hann jag ta av dem innan vi klev utanför dörren!

Resten av den tidiga morgonen gick utan flera komiska situtioner. Jag släppte av Anna utanför jobbet och hon vågade ge mig en puss på munnen trots att det stod tre kollegor utanför och hade sammanträde*. Hon vågade nog inte annat efter allt häcklande… 😉

Nu är jag hemma hos mig. En halvpanna java är perkolerad, tvättmaskinen går och datorn kör virusgenomsökning och är lagom seg. Ska sätta mig med lokalblaskan innan jag äter en lätt frukost OCH försöker fixa min hårtofs. Idag är det ju prisutdelning i Finn Fyra Fel-tävlingen och jag ska träffa Bibbi så hon får sitt pris!

I eftermiddag blir det storhandling med Anna efter jobbet och sen picknickpackande med efterföljande picknick på Elias fritids/skola. I kväll har skolan Öppet hus och Elias ska spela ming. Spännande!

                                                                                                                                                         *hade sammanträde = stod i vägen i klunga och pratade och rökte

Read Full Post »

Lösenordsskyddad: Spik

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »