En 20-årig tjej i Uppsala blev nekad en praktikplats av Arbetsförmedlingen, trots att hon hittat praktikplatsen själv. Skälet var att hon är för ung och har varit arbetslös för kort tid. MEN HALLÅ! Jag är gammal (nåja…) och har varit arbetssökande i över ett år. Jag får inte heller nån praktikplats.
En liten artikel i dagens lokalblaska gör att jag ser rött. Inte bara liiite rött utan tämligen ILLRÖTT! Här nämns en ung tjej som ordnar en praktikplats på egen hand, en plats som skulle kunna ha gett henne en timanställning till hösten. Men så säger Arbetsförmedlingen nej. Hon är under 25 år och har dessutom varit arbetslös kortare tid än tre månader. Men vad är det för idiotregler? Det är väl bara att gratulera tjejen till att ha hittat nåt och ge henne möjligheten att prova på att jobba! Hur ska en 20-åring nånsin få erfarenhet annars om hon/han inte ens får testa att praktisera?
Arbetsförmedlingens regler för praktik är att den som har fyllt 25 år kan få praktikplats, om det finns nån sån, utan att vara med i Jobbgarantin eller Jobb- och utvecklingsgarantin. (Ursäkta mig, men… Vad är Jobbgarantin och Jobb- och utvecklingsgarantin? Har jag aldrig hört talas om under de här snart 16 månaderna.) Den som är yngre måste VÄNTA i tre månader innan de får chans till en sån praktik.
Av artikeln framgår att det inom jobbgarantin finns olika aktiviteter, till exempel kartläggning, jobbcoachning och studie- och yrkesvägledning. Efter tre månader som arbetssökande finns det fler aktiviteter, bland annat praktik.
Personligen har jag fått minsta möjliga hjälp av Arbetsförmedlingen. Efter egna påtryckningar fick jag träffa en handläggare – över åtta månader efter jag blivit arbetslös. Vid tillfället var jag ganska förtvivlad, varpå jag blev erbjuden tre eller fyra samtal hos psykolog, nåt jag nappade på. Under tiden träffade jag inte min handläggare, men jag sökte jobb på egen hand. När psykologsamtalen var slut träffade jag min handläggare för att göra en handlingsplan. Den sa inte mig ett smack, ärligt talat, utan var väl mera en byråkratisk produkt så att handläggaren har nåt konkret att visa upp. På mitt initiativ bad jag om hjälp att fingranska mitt CV för att kolla om jag skulle kunna vidga mitt jobbsökande. Handläggaren begärde då ett par veckors tid för att leta reda på ett bra test jag skulle göra hemma. Därefter skulle jag gå igenom testet hos en vägledare på Arbetsförmedlingen.
Testet var ett stort skämt, för där efterfrågades i var och varannan fråga mina intressen. Vadå intressen? Det är väl sånt man ägnar sig åt på fritiden, eller? OK, om jag hade varit som tjejen i dagens artikel, 20 bast, visst, då kanske jag hade kunnat sätta mig på skolbänken igen och utbilda mig inom nåt av mina intressen. Men jag var vid tillfället 47 år.
Efter detta sista möte med Arbetsförmedlingen hade jag en träff inbokad med min handläggare. Jag fick ringa och avboka den eftersom jag blev akut sjuk och sen dess har vi inte hörts av.
Tiden går och mina pengar börjar ta slut. Jag planerar för en framtid på en parkbänk. För inte heller jag har fått nåt enda vettigt erbjudande eller nån vettig hjälp från Arbetsförmedlingen. Jag har försökt överleva och behålla förståndet bäst jag kan och jag har ordnat en del skrivjobb på egen hand. Tyvärr är det inget jag kan leva på, men jag är anställd vid ett företag som ger mig små uppdrag då och då. Och utan min familj hade jag inte suttit här idag. Men familjelivet har fått utstå stora påfrestningar, det kan jag lugnt meddela.
Mitt framtida hem?
Min fråga är nu bara, Arbetsförmedlingen, om varken en 20-årig tjej eller en numera 48-årig tant får praktikplatser – vem får det då? Vem är kvalificerad nog att få praktikjobb, enligt er?
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 