Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 23 maj, 2010

Visst är den väl härlig, Varamostranden vid Vättern i Metropolen Byhålan? Nu kan du vara med och utse Sveriges bästa strand genom att lämna din röst hos Dagens Nyheter. Varamon är en av femton kandidater. Se bara så vacker den var även en icke sommardag, den 23 november förra året:


Fin, fin sand…

                                                                                                                                                           Röstar gör du här!

Read Full Post »

Ett besök på ett lasarett i södra Sverige, maj 2010. En hustru går på toa. Under tiden försvinner hennes man. Kan ju faktiskt hända – om det sker av fri vilja. Men att mannen blev bortförd, felaktigt, av färdtjänsten och skjutsad till ett äldreboende – tja, då blir det inte roligt längre. Mannen var dement och kunde inte svara på frågan vad han hette.


Vem tog min snubbe???

Read Full Post »

Idag har det varit en mörk dag. Det har varit blött, regnat hela dagen. På eftermiddagen kom några åskknallar. Regnet vill inte sluta… Regndropparna som mina tårar.


Regn på mitt fönster, tårar i mina ögon?

                                                                                                                                                         Vi är i Himlen i Förorten nu och har hämtat alla tre barnen. Alla sitter i var sitt rum och kollar på olika TV-program, sitter vid datorn eller gör nåt annat. Storasyster har laddat ner en film, nåt som höll på att göra mig gaaaaalen eftersom min lilla leksakslåda blev väldigt seg. Men nu kör jag på min sticka och det verkar funka bra. Eller hyfsat.

Har inte så mycket att säga i kväll, men en pratstund med Frida har det blivit och dessa pratstunder är alltid givande. Hon har så mycket framför sig att uppleva att jag känner mig nästan lite lätt avundsjuk…

Jag har ont i magen och jag har ont i bröstet. Smärtan är skarp, som en kniv.

Innan vi åkte ut hit ringde jag mamma. Jag åker till henne på fredag och stannar över Mors dag och helgen. Vill inte att hon ska vara ensam. Vet ju inte hur många resor det kan bli sen. Vet ju… ingenting. Barnen är hos Anna till söndagkväll, åtminstone, så hon är inte ensam.

Anna ja… Hon har hållit mig, svag och värkig, i famnen tills tårarna slutade komma. För den här gången.

Elias skrattar så det låter som små pärlor som trillar över golvet. Det håller också tårarna borta ett tag. Han och Anna ser på TV i vardagsrummet.

På onsdag kväll åker vi till skroten, jag och Slaktar-Pojken. Han har ju lyckats slakta sin skrivbordsstol i ett antal delar som belamrar olika rum i lägenheten.

Om en timma måste jag ge mig ut i regnet och leta parkeringplats. Den jag står på nu var bara för tre timmar. Vart ska jag ta vägen?

Read Full Post »

Nästa söndag (den 30 maj) är det Mors dag. Veckans undring gäller därför huruvida du firar Mor den dagen eller inte.

Delta i veckans undersökning som du hittar i högerspalten här bredvid, under rubriken Tofflan undrar.

Det här inlägget kan du inte kommentera, men ett tips är att du skriver om Mor eller Mors dag på din egen blogg!

Read Full Post »

Veckan som gått har det varit otroligt hett här i Uppsala. Dessutom var veckans undring föregående vecka ganska tung. Därför valde jag en lättviktare denna vecka om vårsol och glass. Läsarna torde ha varit upptagna med att antingen sola eller äta glass, för bara 17 personer deltog i undersökningen.

                                                                                                                                                          Så här fördelade sig resultaten:

Majoriteten, 65 procent (elva personer) svarade: Nja, nog finns det godare saker att stoppa i kakhålet, men en och annan glass blir det på våren.

29 procent (fem personer) svarade: Nej, jag äter massor av glass på våren!

Bara sex procent (en person) svarade: Jo, jag äter inte glass!

Stort TACK till dig som deltog i undersökningen!

Read Full Post »

Idag har jag på mig min blåa Fred Perry-t-shirt, den med vita Jesus-bokstäver. Du vet, såna där bokstäver i filt som användes på en tygtavla när man gick i söndagsskolan. Men inte blir jag snällare för det, bara ledsnare. Kanske beror det på att jag som barn så småningom insåg att söndagsskolan inte var riktigt så kristen som jag först hade trott. Insikten kom möjligen den gången jag la en peng i en sparbössa som såg ut som en knäböjande svart pojke, en pojke som bockade när pengen trillade ner.

Alldeles nyss plingade det på min dörr. Det plingar aldrig på min dörr utan att jag väntar besök. Som den tant jag blivit kollade jag därför i titt-ögat. Utanför såg jag en ung man i vit skjorta och slips. Bakom honom en äldre man samt ett litet barn i gul regnkappa. I handen höll den unge mannen en svart bok och nånting annat som jag inte såg vad det var.

Direkt slog Den Svarta till och skrek:

Sekt! Öppna inte!

Så mina vita Jesus-bokstäver på dagens t-shirt hjälpte inte. Jag blir inte snällare. Jag öppnade inte min dörr. I stället får den vara stängd ett tag.

Read Full Post »

E:s hustru… Jag vill dröja kvar lite vid henne för att du ska förstå vad hon var för ondskefull individ… När äktenskapet började bli en rutintillvaro var E tämligen nöjd, medan hustrun ville ha mera. Hon ville ha mera pengar, framför allt. Status var mycket viktigt för henne. Och så kom det sig att hon knep en chefposition mitt framför ögonen på en väninna! Detta sågs naturligtvis inte med helt blida ögon. Som kompensation anställde då hustrun sin väninna – liksom väninnans make. Ty det är så det går till i arbetslivet – kontakter och förbindelser öppnar möjligheter för många, inte kompetens och erfarenhet.

Men så avled plötsligt VD:n vid företaget där hustrun var anställd varpå hustrun entledigades. Genom SINA kontakter lyckades E hitta en ny tjänst åt hustrun. Det var en position med chefsmöjligheter. Men möjligheterna blev aldrig riktigt konkreta, så hustrun fann en tredje tjänst som skulle bli en sorts mellanlandning på vägen mot toppen. Och det var i och med denna tjänst hon fullt ut kunde ägna sig åt sin otrohet.

När E hade gått bort blev jag kontaktad av hans förra hustru. Jag förstod aldrig riktigt hur det gick till och hur hon hade fått kännedom om min existens, men av någon anledning gick jag med på ett sammanträffande. Det var efter detta möte jag insåg att ytterligare en persons namn skulle nedtecknas på listan över dem jag skulle straffa med den enda värdiga straff som finns: en plågsam död.

Read Full Post »

Older Posts »