Utdraget. Del 55

D försökte med alla medel smutskasta E. Och det var smutskastningen som sänkte E totalt. Hot kunde han leva med, men smutskastning… Det hela var dessutom kamouflerat med falska, insmickrande ord som kanske kunde ha lurat någon, dock inte E.

Först fick E veta att han inte var tillräckligt aktiv under dagen. Det var ett märkligt påstående eftersom E oftast var först på plats och sist att stänga butiken. Vidare var det ”många” som lämnat synpunkter på E:s attityd. Problemet var bara att D som gott som helt hade strypt alla E:s kontakter utanför det egna staketet, så att säga.

Övrig smutskastning kom framkrypande efter hand. Och det gjorde så ont, så ont. Jag betraktade E och såg hur han liksom krympte ihop, krökte sig som i kramp.

I ett fåfängt försök att förta effekten påminde jag E om D:s grodor. Det var allt ifrån att påstå att styrelseordföranden hade en neuropsykiatrisk diagnos till att döma ut såväl Ledaren och en i ledningsgruppen som totalt koleriska. Vidare var det en sekreterare ”som tar alla mina idéer och dokument och presenterar dem som sina”, en medarbetare som ”inte lyssnar på mina instruktioner”, en hög tjänsteman som ”var homosexuell” med mera, med mera.

De flesta av dessa påståenden hade ingen som helst grund eller verklighetsförankring, men eftersom de kom ur D:s mun ville han få sina får att tro att de var sanningar. En del av skocken svalde allt han sa med hull och hår och gav honom till och med presenter och blommor. Men andra kunde tänka själva och bilda sig egna uppfattningar som gick diametralt mot D:s. Problemet var att E var det enda som opponerade sig. Och som sagt, då kom halshuggningen. Utan pardon.