Fästmön började jobba klockan sju i morse. Jag skjutsade henne till jobbet. På vägen hem blev jag snudd på påkörd. Jag var inne i en rondell – och hade därmed förkörsrätt – när det kom en bil från höger. Den tvärnitade i sista sekunden.
Jag hann inte bli rädd. Jag blev inte ens arg – jag, som brukar vara en 😈 bakom ratten!.. Jag blev bara… kall…
Kallt. Men i morgon kan tiden vara slut.
Så skört är livet. Så nära döden lever jag, du, vi alla. Varje dag. Så kanske ska jag ta bättre tillvara på mina dagar, min tid. För min tid kan ju vara slut om en timma, om fem timmar, i morgon, nästa vecka.
Jag sitter och tittar på strykhögen på gästsängen. Bestämmer mig för att gå och lägga mig och sova en stund till i stället.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Ja, du har helt rätt … En sån där händelse får en att tänka till, synd att effekten inte sitter i längre bara … Jag är ganska snabbt igång med mitt gnäll igen 🙂
Vad är en hög med stryktvät mot en varm och go säng 🙂
Mornngs vännen!
Ja det är nog samma här… Och inte kunde jag gå och lägga mig igen heller… Fast å andra sidan sitter jag fortfarande och bara GLOR på strykhögen, har bara TAGIT FRAM strykbrädan och järnet, men inte GJORT nåt…
God morgon och kram! 😛